Nu är vi hemma igen efter två dagars freestyletävlande på Dog-O-Rama i Karlstad, och trots gårdagens besvikelse så blev det här en riktig toppenhelg!
Idag var det omvänd startordning på klasserna, så dagen började med freestyle klass III. När klockan ringde imorse hade jag god lust att ligga kvar i sängen, men samtidigt så visste jag att jag skulle ångra mig senare om jag hade legat kvar. Som jag skrev igår så hade jag egentligen inga planer på att starta Thyra då, och dagens start var ännu mer oplanerad. Fast idag var jag mer förberedd på att vi skulle starta, istället för som igår när jag bestämde mig när det bara var några hundar kvar före oss.
Thyra var i gasen idag med, och det kändes som att en del poäng slarvades bort. I det stora hela är jag ändå nöjd med våra två starter i helgen, med tanke på att vi inte har tränat något sedan NM och att planen var för liten för vårat program. Hennes resultat i helgen blev två klassvinster och två cert med 26.20 poäng och 26.15 poäng. Två fina poäng inför nästa års freestyle-SM.
Rhiva hade chansen att ta titeln FDII idag, så inför hennes start blev jag illamående och fick jätteont i magen trots att jag försökte att inte ha några förväntningar. Vi hade en liten mysstund medan vi väntade på att få gå in på planen, och tog oss in lite mer samlat än igår. Det blev en del hopp och skutt även idag, men Rhiva kändes mycket mer kontrollerad och det blev helt klart vårat bästa utförande hittills.
Poängen räckte till uppflyttning med god marginal i samtliga kategorier! Rhivas resultat för helgen blev alltså två uppflyttningar, på 23.70 poäng och 24.30 poäng, en 4:e placering, en 2:a placering och så titeln FDII! Det känns bara så himla skönt att vi är klara med klass II nu. I somras kändes det hopplöst ett tag, men Rhiva behövde helt enkelt få en paus och mogna lite, för sen tog vi ju tre uppflyttningspoäng på raken.
Som sagt, det blev en riktig toppenhelg ändå! Två cert, två klassvinster, två uppflyttningar och en ny titel.
När jag anmälde till dagens tävling så tänkte jag inte på att kolla hur långt det var, utan i veckan var det Lenny som upplyste mig om att det skulle ta tre timmar att åka. Aja, strax innan anmälan gick ut så hade vi ändå bestämt att vi skulle passa på att åka på en liten minisemester den här helgen för att fira vår 4-årsdag en vecka i efterskott.
Vid 8-tiden var vi framme i Karlstad, och då var det en lång banvandring före tävlingen drog igång där man även fick ha med sig hunden inne på planen om man ville. En jättebra idé som freestyle-Sverige fick upp ögonen för efter att Brigitte Van Gestel var här i somras och undrade varför ingen hade hunden med sig in på banvandringen inför den inofficiella tävlingsträningen med landslagstruppen.
Jag planerade mitt program lite snabbt och gick sedan och hämtade Rhiva. Hon tyckte att gummimattan var jättehäftig och höll på att få fnatt flera gånger, så vi satt mest still och försökte ta det lugnt. Längs ena sidan var det en spegelvägg, och när Rhiva fick syn på sig själv stod hon på bakbenen som en surikat och viftade på svansen.
Inga hundar fick vara i hallen, av hänsyn till de tävlande, så man fick vänta på sin tur utanför lokalen och sedan fick man ta sig in över alla skor och förbi publiken och gå in i en liten fålla medan man väntade på att bli välkomnad in på planen. Ingen jättelätt miljö alltså, och sen skulle man ta sig in på planen också…
Rhiva var helt galen idag och höll på att få fnatt innan vi ens hunnit börja. Det blev en himla massa hopp och skutt, och några missar här och där, men efteråt var jag jätteglad åt att det inte slog över. Jag tror att hon fick hela publiken att skratta, och jag kunde inte heller hålla mig för skratt. Det blev inga superpoäng, men det räckte till vårat andra uppflyttningspoäng i freestyle klass II!
Jag anmälde även Thyra i sista sekund, och vi hade sista startnumret i freestyle klass III. Egentligen hade jag inga planer på att starta med henne, men idag blev vi nerpetade från 1:a platsen på listan för Årets freestylehund. Då kom det faktiskt en liten tår. Vi som haft ledningen så himla länge. Från början hade jag inga planer på att vi skulle vinna, men varefter att månaderna gick och vi fortfarande låg 1:a så kunde jag ju inte låta bli att hoppas på att Thyra skulle bli Årets freestylehund. Tänk så himla häftigt det vore.
Med bara några hundar kvar före oss så bestämde jag mig iallafall för att starta med Thyra ändå. Vi hade ju ingenting att förlora. Dock hade vi inte de bästa förutsättningarna eftersom Thyra suttit i bilen hela dagen, och så var planen lite för liten för vårat program. Thyra var hetare än hetast, och vi var så himla nära att ta tillbaka ledningen. Poängen räckte iallafall till ytterligare ett cert och klassvinst.
Det känns väldigt surt att bli nerpetad från Årets freestylehund på årets sista tävling, och dessutom när programmet inte kan komma till sin rätt för att planen är för liten. Den största besvikelsen har nog redan hunnit lägga sig, och jag försöker att tänka som så att vad är en vinst av Årets freestylehund jämfört med ett NM-silver?
Det känns som att det var alldeles nyss som Lhines valpar föddes, men idag fyller dom tre veckor. På måndag är det två veckor sedan jag var och hälsade på dom senast, och jag har missat hur mycket som helst i deras utveckling. Dom har ju öppnat ögonen, börjat försöka skälla och busa med varandra och är uppe på benen. Ibland går tiden alldeles för fort…
Veckan före NM bara svischade förbi, och likaså den här veckan, men nu blir det ju lite lugnare ett tag framöver. I nästa vecka ska jag åka och hälsa på Lhine och valparna igen, och ska försöka göra det en gång i veckan iallafall. Liksom om fem veckor är det ju dags för dom att flytta, och det här är nog Lhines sista valpkull.
Mamma frågade för länge sen om hon fick låna Lhine till en kull till, vilket jag tyckte var okej, men nu har vi båda kommit på att nästa år fyller ju hon 7 år(!). Dessutom vill jag satsa seriöst på HTM:en nästa år.
Jag är jättetrött och seg efter helgen och skulle vilja få sova ikapp de timmarna man missade i helgen, och för Rhiva är det helt tvärt om. Efter en jätteslapp helg tillsammans med husse, som fuskade med längden på promenaderna, så är hon hur pigg som helst och har sparat på sig en massa energi!
Igår morse var hon helt galen på morgonpromenaden och for omkring som en dåre i kopplet. Då fick jag visserligen en påminnelse om hur duktig hon faktiskt har blivit på att gå i koppel, för fram till i våras så såg ju varje promenad ut som den igår. Hopp och galopp…
Eftersom att Thyra har lite svårt att vara ensam hemma när vi varit iväg och umgåtts 24 timmar om dygnet så fick hundarna följa med och ligga i bilen igår medan jag jobbade. När det var dags att åka hem var det kallt, blött och ruggigt väder så jag hoppades på att hundrastgården som vi ändå åkte förbi skulle vara tom, och det var den! Det var ett vilddjur som blev helt överlycklig när jag släppte lös henne. Hon sprang och sprang, stannade till en stund och så sprang hon igen.
När vi kom innanför dörren här hemma så tyckte Rhiva att det var dags för hjärngymnastik också, men det fick vänta tills jag torkat och tinat upp igen. Tyvärr så hann jag ju bara sätta ner arslet i soffan så blev det mörkt ute, och träna i både regn och mörker hade jag igen lust med. Tack och lov så fungerar trapphuset bra till trickträning, så det roade jag både Thyra och Rhiva med en stund.
Hundarna fick följa med och ligga i bilen idag med, och i morse var jag smart och tog med en påse hundgodis så att vi kunde åka ut till hundungdom och träna efter jobbet. Rhiva, som tyckte att det var så läskigt att vara på hundungdom när hon var liten, började studsa runt mig direkt med förväntansfull blick när vi kom upp på övervåningen. Hon var på gränsen till att flippa ur, men trots att hon fick frikommando när jag kopplat lös henne så fortsatte hon att studsa kring mina ben. Träna, träna, träna!
Rhiva var superduktig! Vi fick sällskap efter ett par minuter och då brast det lite i koncentrationen, men efter en stund jobbade hon på som vanligt igen. När vi tog små pauser höll hon sig runt mig, och jag kunde gå bort och ändra volym på stereon utan att gett henne något kvar-kommando. Hon verkade inte ha en tanke på att springa bort och hälsa på de andra som tränade. Duktiga lilla unge.
Nu verkar Rhiva dock ha glömt bort att vi har varit och tränat, och tjatar om att vi ska göra nåt…
Alla domarna gav oss högt över poänggränsen för cert i alla tre kategorierna båda dagarna. Utförandet brukar vara vår starkaste sida, och så blev det även på NM om man räknar ut den totala summan i varje kategori. Fast tittar man på poängen vi fick av den franska domaren, poängen längst till vänster, så gav hon oss högst på tolkning av musik. Det är det vi brukar få lägst poäng på, men på NM låg poängen för utförande och tolkning av musik väldigt nära varandra.
Här i Sverige är 8.95 och 8.80 de högsta poängen vi fått på tolkning av musik med vårat nuvarande program, och på NM var vi inte långt ifrån med 8.80 och 8.70! Kan ju inte låta bli att fundera på hur det blev så, och kanske att det kan berott på det ändringar jag gjort i programmet inför NM? Dels så gjorde vi om vårat avslut, och när jag och Thyra går i sidleds så har jag tidigare gått vänd mot henne, men nu gick jag med ryggen emot en bit.
Under senaste workshopen med landslagstruppen var de flera stycken som undrade varför jag gjorde si och så med svärdet, så mina rörelser gick jag och Nathalie igenom under ett av våra träningspass inför NM. Både vad jag gjord med svärdet, hur jag gick och var jag hade blicken. Memea och Ulrika ville även att jag skulle se lite smutsigare ut, då musiken och en blond hund med sin blonda förare inte riktigt passade ihop, så i helgen misshandlade Nathalie mitt hår med tupering, en massa spray och så målade jag mig svart i ansiktet och på halsen och händerna.
Egentligen är det bara små detaljer, men när jag tittade på filmerna från livestreamingen så såg jag vilken stor skillnad håret, målningen och mitt agerande gjorde. Det lyfte programmet massor. Bara håret och målningen gav ett helt annat intryck när vi klev in på planen!
Det kommer ta ett tag innan jag kommer fatta det här, men jag och Thyra har tagit individuellt silver på Nordiska mästerskapen i freestyle 2013!
Målet jag hade idag var att vi bara skulle gå in och köra, och det gjorde vi! Jag värmde upp Thyra på morgonen när vi kom till hallen och sedan sprang vi ett varv i full fart runt ringen, sen orkade inte jag mer, och gjorde även ett par långa inkallningar längs ringen för att Thyra skulle få rusa av sig. Efter det så fick Thyra vara med mig hela tiden och bara vara.
När ekipaget före oss gick in på planen så gick jag och Thyra in och satte oss i uppvärmningsringen och gjorde ingenting. Memea höll oss sällskap och vi satt och pratade för att jag skulle hålla mig lugn. Jag kände mig ändå förvånansvärt lugn, vilket säkert till stor del berodde på att de inte ropade ut några poäng. Annars brukar jag vilja veta det så snart som möjligt, men idag var det skönt att slippa höra det.
Känslan inne på planen var mycket bättre idag, och när vi sprang av planen kände jag mig jättenöjd. Vi hade inte kunnat göra det mycket bättre! Jag höll mig lugn och fokuserad, även om Thyra gick upp i stress på några ställen och agerade på egen hand och gjorde snurren för tidigt innan vi skulle gå i sidleds. Hoppen över svärdet fick bli mycket lägre idag, då jag tror att skallen kom på grund av att hon blev frustrerad över det hala underlaget igår och började skälla på grund av det. Idag var hon tyst!
Vad vi skulle få för placering hade jag ingen aning om. En vinst kändes svårt, eftersom att vi ändå hade 0.5 poäng upp till ledaren, och det är mycket i freestyle, så jag höll tummarna för att vi inte hade blivit nerpetade. När de började ropa upp placeringarna insåg vi ganska snabbt att det hänt en del jämfört med startordningen.
Inte Sverige, inte Sverige, inte Sverige stod jag och tänkte när de skulle ropa upp vilka som kommit på bronsplats. Vilken lättnad det blev när de ropade upp ”… from Denmark…”. Inte för att brons heller hade varit dåligt, utan jag var ju jätteglad över att vi tagit oss vidare till final, men nu hade vi iallafall en säker silverplats.
”In second place with 52.06 points, from Sweden, Sandra Kagevik!”.
Igår ville jag få gå in igen och göra om och göra bättre, det lyckades vi med. Vi tog oss till final i de Nordiska mästerskapen i freestyle med en 2:a placering på fina 26.13 poäng. Idag gjorde vi det bättre och lyckades försvara vår placering! 25.93 poäng fick vi idag, alltså lite lägre än igår, men även idag var det dagens näst högsta poäng!
Två silvermedaljer fick vi alltså med oss hem, eller ja, två blåa rosetter. Silver till freestylelaget igår, och individuellt silver idag! Undrar när jag kommer förstå vad det är vi har åstadkommit helgen? Det känns ju helt overkligt.
Alltså herregud, jag kan knappt tro att det är sant. Jag och Thyra har gått vidare till morgondagens NM-final, och ligger 2:a med hela 26.13 poäng! När våra poäng ropades upp så började glädjetårarna spruta. 26.13 poäng!
Jag var inte helt nöjd med vårat utförande, då Thyra var helt galen och även skällde en hel del. Fast samtidigt var det många bitar jag var väldigt nöjd med, och de nya bitarna i programmet kändes jättebra. När Memea frågade hur det kändes efteråt så sa jag att jag ville gå in igen, få göra om och göra bättre, och imorgon får vi gå in igen!
Eftersom att det fanns risk för att vi skulle hamna mitt i rusningstrafiken imorse så åkte vi från Hyssna i god tid, och det var en himla tur för jag och Nathalie lyckades hamna fel ett par gånger så vi var tvunga att svänga av och åka tillbaka. Själva båtresan gick bra, även om sista timmen kändes lite seg. När vi var framme i Danmark var det bara att köra raka vägen mot Herning, och vi hade typ noll minuters marginal innan vår träningstid klockan 15.00.
Det gick bra så länge vi åkte motorväg, men så snart vi svängt in på den första mindre vägen så började vi tappa tid. Vi hamnade bakom en stor, långsam stadsjeep, sedan bakom en traktor, bakom en buss och till slut bakom en till traktor. Ingen av traktorerna hade en tanke på att köra åt sidan heller, trots att dom bildade kö och det kom mötande trafik hela tiden.
När vi var framme vid mässan var vi redan 10 minuter försenade, och blev ytterligare några minuter försenade när vi skulle försöka hitta var vi skulle parkera. Vi lyckades parkera helt fel, och hittade inte vilken byggnad vi skulle in i. Inte ett dugg stressande… När vi väl hittat rätt så var det bara att springa raka vägen in i ringen och försöka ta till vara på de sista minuterna av träningstiden. Det blev ju inte sådär jättebra.
Jag och Thyra körde igenom små bitar av vårat program, och efter första hoppet hörde jag ett duns bakom mig. Mattan var jättehal och Thyra slog omkull. Efter det körde vi några inkallningar och apporteringar med svärdet för att hon skulle få känna av underlaget ordentligt. Egentligen är det dags för kloklippning idag, men tror vi skippar det så hon kan få lite grepp i mattan iallafall.
Nu har vi varit på hotellet och vänt, för vi var tvunga att checka in före 18.00, och ska snart få gå in i ringen igen. Eftersom att det var mer än halva laget som blev försenade så fick vi 10 minuter extra efter att föråkarna haft sin träning. Därefter är det invigning samt lottdragning av ländernas startordning. Själva startordningen i lagen har vi fått bestämma själva, och jag och Thyra kommer starta som andra svenska ekipage. Alltså kommer vi få nummer 5, 6, 7 eller 8, beroende på vilket nummer Sverige får.
