Det går framåt

180616
Har ni sett mina snygga AddPocket? Det är som ett bälte med två stora fickor, som passar bra till hundträning och är ovärderliga under promenaderna nu när det är varmt och allt man behöver ha med inte får plats i byxfickorna.

Den här veckan har jag tagit mig i kragen och kört ett litet pass på tomten med Thone varje kväll, förutom igår. Då kändes det viktigare att krypa ner i sängen tidigt, för jag var verkligen jättetrött och hade ont i kroppen. Sådär som när man håller på att bli sjuk.

Trots att vi bara kört korta pass så tycker jag att vi gör små framsteg hela tiden. På den fula filmen från i måndags såg jag att vi behövde tighta till hennes väg runt konan, så det har vi pysslat med genom att ställa den mellan ett träd och staketet. Thone provade då först att runda både träd och kona, men när det inte gav nån belöning så provade hon att bara runda konan.

Jag har tänkt att vi måste börja träna på andra platser än bara på tomten, och idag efter jobbet tog vi en promenad allihopa. Varukorgen under Evelinas vagn packades full med träningsgrejer och så gjorde vi ett stopp på en grusplan där jag ställde ut både rutan och konan.

Det jag ville se idag var om Thone har börjat förstå vad momenten går ut på, för på tomten kan vi inte flytta runt på rutan så mycket. Thone hittade både rutan och konan på första försöken! Nu såg hon visserligen när jag ställde upp dom, men hade hon inte förstått något så hade hon förmodligen inte gjort rätt. Jag provade faktiskt att plocka bort targeten bakom rutan för att se om jag kunde få stopp på Thone i rutan, men det kunde jag inte.

Vi har lyckats banta ner den fula bågen hon sprang i till rutan för bara några veckor sedan, så targeten får nog börja flytta närmare rutan eller till och med in i den. När Thone fått vila en stund efter allt spring så gjorde vi en fjärrdirigering, och den börjar ta sig! Uppsitten kan bli bättre, men dom är inte dåliga.

Det blev ett roligt träningspass, och vi har kommit längre än jag trodde. I nästa vecka måste vi ta oss ut utanför tomten fler gånger, och prova att ställa upp rutan och konan utan att Thone får titta på… De övriga momenten i klass I måste vi pilla lite med också, och börja träna på sittande i grupp som blivit helt bortglömt.

16 juni, 2018 | Inga kommentarer »

Thones öron – en lurvig historia

180614-1

Det är ju inte jättelänge sen jag provade att snagga ner Thones öron, och igår var det dags igen. Jag fattar inte vad hon ska ha allt det där valpluddet på öronen till, och hur snabbt det växer?!? Nu ser hon lite mer välvårdad ut, med både mindre och tunnare öron. Lite rolig ser hon ut också, som en nyklippt liten pojke med pottfrisyr.

180614-2

14 juni, 2018 | Inga kommentarer »

Bästa kompisar

180612-1”Titta Thone! Titta där!”.

Vad glad jag är över att jag har dom där två busungarna, som ser till att jag inte blir liggande i sängen och som får mig att le och skratta. Jag gråter inte lika mycket som jag trodde att jag skulle göra, men sorgen känns i kroppen och jag är så fruktansvärt trött.

180612-1

12 juni, 2018 | 1 kommentar »

Slarvigt träningspass, på film dessutom

Jag försökte filma lite av Thones träning nu ikväll. Det gick sådär, både med filmningen och träningen. Lhine har tydligen tagit över Thyras roll som störning också…

11 juni, 2018 | Inga kommentarer »

Tomt och konstigt

180608

Jag trodde att jag skulle vara helt förstörd nu, men det har faktiskt gått mycket bättre än jag trodde. En stor bit av mig saknas, men på något sätt så känns det ändå okej. Jag visste att Thyra var sjuk, jag gjorde vad jag kunde och efter att hon fått sin sista strålbehandling så hade jag redan bestämt mig för att inte göra mer. Hon skulle inte hållas vid liv för min skull, utan det var upp till mig att hinna ta beslutet innan hon började lida.

Jag tror att minnena av Rhivas hemska bortgång gör att det här känns lättare. Thyra rycktes inte bara bort ifrån mig. Jag var liksom lite förberedd, även om jag såklart fick panik i onsdags morse. Jag fick ta beslutet, jag hann få gråta innan det var dags att ta farväl och Thyra hann få en god sista måltid. Sin lilla McDonald’s-påse bar hon förresten in själv hos veterinären.

Att Thyra inte längre finns vid min sida känns jättetomt och konstigt. Utan henne hade jag inte varit den jag är idag. Min första egna hund, som lärde mig så mycket och som jag delade mitt liv med i nästan 14 år. Hon var fantastisk, vi var fantastiska tillsammans. Vi var Sandra och Thyra så länge, men nu är den sagan slut.

8 juni, 2018 | 3 kommentarer »

Sov gott min älskade vän

180606-1

Idag har vi sagt farväl till Thyra. Jag trodde att vi skulle få några dagar till tillsammans, men imorse när hon gick ifrån sin matskål utan att ätit upp all sin mat visste jag att det var dags. Hon hade fortfarande glimten i ögat, men kroppen började ge upp.

Jag började redan i söndags kväll få den där klumpen i halsen, och visste på något sätt att snart skulle jag behöva ta beslutet att låta henne få somna in. Att det skulle ske redan idag trodde jag inte då, utan kanske i nästa vecka efter att vi fått skämma bort henne under min lediga helg.

Tumören har blivit större, och nyligen upptäckte jag även en stor tumör på hennes mage som måste vuxit jättesnabbt. De senaste dagarna har promenaderna varit väldigt långsamma, trots att det bara var runt 10 grader på morgonen i måndags och igår. Thyra har varit pigg och glad här hemma på tomten, men att det inte fanns ork till att gå promenader kändes inte rätt. Det fanns ingen värme att skylla på, och igår kväll bestämde jag mig för att på torsdag skulle det vara dags.

Imorse gick hon som sagt ifrån sin matskål, och annars brukar hon sluka allt på några sekunder och noggrant diska sin skål efteråt, och gick ut och lade sig och sov på gräsmattan. Lite senare när jag erbjöd henne maten igen åt hon upp den, men jag hade redan ringt veterinär och bokat en tid. Jag visste att hon inte skulle bli bra, och hon fick inte bli sämre. Det fick inte bli akut, glimten i ögat fick inte försvinna och hon fick inte börja bli stressig och orolig.

Vi hade en lugn förmiddag här hemma, även om tårarna rann och det ibland kändes som att jag skulle svimma. Mamma undrade om jag ville att hon skulle vara med, vilket jag ville, så hon var snäll och hämtade upp mig och Thyra och så mötte vi upp Lenny hos veterinären. Thyra hade börjat få som blåmärken på magen, vilket tydde på dålig blodcirkulation.

Thyra fick en illaluktande tuggrulle av lax och så hade jag bett Lenny att köpa med sig en hamburgare, vilket vi brukade fira fina tävlingsdagar med. Sedan fick hon lugnt och stilla somna in, medan jag låg nära och klappade på henne. Thyra, min fina älskade Thyra.

180606-1

6 juni, 2018 | 22 kommentarer »

Vi pysslar och grejar

180601

Thone och jag åkte och tränade lite vattenapportering igår med. Hon tyckte att det var lite för roligt, men jag tog det lugnt och så länge hon inte kändes samlad så kastade jag inget åt henne. Kasta sig ut i vattnet och simma ut och in kan hon, så det är allt det andra vi behöver träna på. Jaktfot vid vattnet, stadga och avlämningar.

Varje kväll den här veckan har det blivit lite lydnadsträning på tomten efter att Evelina somnat. Rutan och fjärrdirigeringen har stått i fokus, och vi har börjat om lite grann med rutan. Nu lägger jag targeten en bit bakom rutan, för att lära henne springa rakt mot/genom rutan istället för i en båge. Det kommer nog ta sin lilla tid att få henne helt rak, men de raka skicken blir iallafall fler och fler.

Fjärren blir jag inte riktigt klok på. Den är inte dålig, men uppsitten är ojämna. Efter den här veckan tar vi nog en kort paus från den, så kanske ett par poletter hinner trilla ner till nästa gång. Vi kommer väl inte pausa fjärren helt, men flytta fokuset från skiftena till nedläggandena vid sida. Thone vill gärna lägga sig på ena skinkan och då blir inte första uppsittet bra alls. Hon behöver lära sig att lägga sig rakt, och ligga kvar så.

1 juni, 2018 | Inga kommentarer »

Ett steg framåt

De få gånger som jag och Thone har tränat apportering så har hon varit jätteduktig, men tyvärr så har vi aldrig kommit igång med den träningen på riktigt. Jag vill träna apportering, jag vill starta på jaktprov och prova på working test. Vi har påbörjat träningen flera gånger, men sedan kommit av oss.

Thone är en duktig apportör och har det i sig, och precis som mamma har sagt ett par gånger så vore det lite slöseri att inte träna apportering med henne. Hon gjorde ett jättefint FB-R, som folk har blivit imponerade av.

Idag skulle vi tränat tillsammans med mamma, men inatt mådde jag illa och hade ont i magen så det kändes bäst att stanna hemma då det nyligen gått magsjuka på förskolan…

Någon magsjuka verkade det tack och lov inte bli, så ett par timmar senare åkte jag och Thone bort till en sjö och tränade lite själva. Jag kände att nu får vi ta tag i det här! Stadga, avlämningar från vattnet och jaktfot vid vattnet kan vi ju träna själva. Som förväntat började Thone med att släppa dummien i vattenkanten för att sedan skaka sig, men då kom det ju varken någon belöningssignal eller belöning…

Thone vill göra rätt och få sina belöningar, så sen fick jag dummien i handen och hon fick både lek och godis som belöning. Efter det kunde jag backa upp från sjön och en bra bit upp på land utan att hon släppte eller skakade sig.

Planen är att vi ska komma iväg imorgon med, och prova lite svårare i- och uppgångar.

30 maj, 2018 | Inga kommentarer »

Det var bara värmen

180528

Om någon funderat på hur det har gått med Thyra så kan jag med stor lättnad säga att hon mår bra. Igår struntade jag i att ta en morgonpromenad med hundarna och innan jag åkte till jobbet sa jag till Lenny att han inte behövde gå ut med dom. Det var strålande sol och inte ett moln på himlen, precis som i lördags. Jag tog en promenad med dom vid 22-tiden istället, och Thyra travade på som vanligt.

Idag har jag varit ledig och provade att göra som vanligt, och låta hundarna få sin morgonpromenad i samband med att Evelina skulle lämnas på förskolan. Det gick bra på vägen dit, men sen var det för varmt för Thyra. Jag har förstås funderat på varför hon gått och blivit värmekänslig så plötsligt, men som jag skrev så gick vi ut senare än vanligt i lördags och nu kommer ju värmen tidigare om dagarna än för två-tre veckor sedan.

Jag får börja anpassa promenaderna efter tid och väder helt enkelt.

28 maj, 2018 | 1 kommentar »

Klump i halsen, tårar och mors dags-firande

180526

Den här dagen började lugnt och skönt. Jag vaknade när Lenny åkte till jobbet och då smög jag upp och släppte ut hundarna på en morgonkiss och sedan gick vi och lade oss igen. Evelina var tydligen trött idag, så det blev sovmorgon till nästan 08.30! Vi åt frukost framför tv:n och hade ingen brådska.

Jag och Evelina skulle träffa mamma i Söderköping idag, och fira mors dag en dag i förskott eftersom att jag jobbar imorgon. Vid 10-tiden ringde hon och undrade när vi skulle ses, och det blev bestämt att jag och Evelina skulle åka så snart hundarna fått sin morgonpromenad.

Den promenaden blev ingen rolig alls. Det tog inte lång tid innan jag kände att något var fel med Thyra och fick en flashback till dagen då Rhiva gick bort. Thyra gick långsamt bakom oss, riktigt långsamt, precis som Rhiva gjorde. Jag skickade ett filmklipp till mamma som ringde upp. Jag hulkade, grät och kunde inte ge ett vettigt svar på någon av mammas frågor.

För att Thyra inte skulle behöva känna att jag släpade med henne på promenaden så kopplade jag loss henne. Hon vill ju inte ha något motstånd i kopplet. Då ökade hon takten, och gick med oss andra och även lite före emellanåt.

Medan jag pratade med mamma kom jag på att Thyra sett lite yr ut när hundarna kom in efter morgonrastningen, sådär som det var innan hon började få kortison. Jag började fundera på om jag kanske hade glömt ge henne kortison igår? Dessutom var vi ute på promenad mycket senare än vi brukar, så det hade ju hunnit bli riktig varmt.

Thyra såg inte ut att ha ont någonstans och jag såg inget annorlunda i hennes blick, men något kändes ändå fel. Vi gick inte långt innan vi vände hemåt, och jag skulle höra av mig till mamma igen när vi varit hemma en stund. När vi kom hem gick vi ut på tomtens skuggiga och svala del, och Thyra verkade vara sig själv. Evelina ville träna med Thone, d.v.s springa omkring med en godis i handen och bli jagad av henne, och Thyra hängde på. Kanske var det värmen som påverkade Thyra så kraftigt?

Innan jag och Evelina eventuellt skulle åka behövde vi vänta på att diskmaskinen skulle bli klar, så jag hade god tid på mig att iaktta Thyra och se hur hon mådde. Allt kändes som vanligt. Thyra sprang omkring på tomten med glad svans. Jag fick en bra känsla i kroppen igen, och bestämde att jag och Evelina skulle åka till Söderköping och träffa mamma, och se vad ”En dag för barnen” var för något.

Det blev en jättebra dag, trots den skrämmande promenaden. Evelina fick se alla djur, förutom katterna som sprungit och gömt sig någonstans, på mammas jobb och nu önskar hon sig höns i födelsedagspresent. Vi såg även Batman och en sjörövare, tittade på kaninhoppningstävling, åt god mat och glass. Det var en massa aktiviteter överallt, men vi skyndade inte till något utan strosade lugnt runt och tittade på det som vi tyckte var intressant.

Lenny ringde när han kom hem, och allt verkade lugnt med Thyra och när jag och Evelina kom hem var allt som vanligt. En glad Thyra stal en sko från skohyllan och när jag släppte ut hundarna på tomten satte sig Thyra och kissade innan hon galopperade iväg för att sedan slänga sig på rygg och rulla runt i gräset. Precis som vanligt.

26 maj, 2018 | Inga kommentarer »