SSRK Askersund


Thones fina pappa. Trazzel, J LPI LPII Höstglädjens Hearts Burst Into Fire.

Den här dagen har spenderats på SSRK:s nationella utställning i Askersund, och vilken dag det blev! Vid 07.30 mötte jag upp mamma och Cattis här i Linköping, och sen fortsatte vi med fullpackad bil mot Askersund. Jag skulle ställa Bodil och Märta åt mamma, och Trazzel och Bingo åt Cattis.

I förra veckan oroade jag mig över vad jag skulle ha på mig idag. Jeans och kavaj i 30-graders värme kändes ju inte som någon höjdare direkt. Någon värme behövde vi dock inte oroa oss över… Det regnade mest hela dagen, med korta uppehåll och en liten stund tittade solen fram och värmde gott. Emellanåt vräkte regnet ner, så jag var näst intill genomsur från topp till tå. Men, det var liksom inget jag orkade bry mig om för när var man blöt och frusen senast?!?


Märta, Höstglädjens The One And Only.

Först ut var lilla Märta, i valpklass II. Dagens utställning blev vår första tillsammans, och det gick alldeles utmärkt. Hon skötte sig jättefint och var enkel att ställa upp. Det var en tik till i klassen, och jag blev glatt överraskad när domaren ville att Märta skulle stå först. Det blev klassvinst med HP! I tävlan om BIR/BIM fick Märta återigen ställa sig först, och blev alltså BIR-valp!

Nästa hund på tur var Trazzel, som ställdes i jaktklass. Honom har jag ställt en gång tidigare, för ett år sedan i Norrköping. Då var vi inte riktigt samspelta och jag lyckades inte få honom att känna sig helt bekväm med mig ringen, men idag gick det mycket bättre. Jag hade med mig pannbiffar, och det ville han väldigt gärna ha! Vi var ensamma i klassen, men jag hade inte hunnit se vad domaren gillade eller inte gillade så jag hade ingen aning om hur det skulle gå. Trazzel föll domaren i smaken, så han fick Excellent och CK!

Thones kullbror Bingo, Höstglädjens Glance Of My Father.

Sedan var det bara att springa och byta hund lite snabbt, för Bingo skulle ställas i öppenklass. Bingo är ung och sprallig både i kroppen och huvudet, men skötte sig ändå fint i ringen. Han tyckte att domaren var väldigt trevlig och hälsade fint på henne. Bingo är certifierad vårdhund och arbetar med det, och trodde nog att hon var en av hans ”pensionärer”.

Jag har inte ställt Bingo förut, och även om jag inte lyckades visa upp det bästa av honom idag så tyckte jag att vi funkade bra ihop. Även Bingo fick ett Excellent, och det kände vi oss nöjda med allihopa. I konkurrensen trodde jag att han skulle bli oplacerad, då han såg ut som pojke i kroppen jämfört med de andra hanarna. Men, det blev faktiskt en 4:e placering!

Wow! Trazzel 2:a bästa hane med cert!

Snart var det Trazzels tur igen, i tävlan om bästa hane. Det visade sig att det bara delats ut fyra stycken CK:n totalt, så förutom Trazzel var det en öppenklasshane och två championhanar i ringen. Jag hann tänka att det fanns chans på cert, men vågade liksom inte tro på det. Jag och Trazzel stod först, och när vi sprungit ett varv plockade domaren fram en championhane framför oss och en bakom oss. Sedan fick vi springa ett varv till, och sen var domaren nöjd. Trazzel blev 2:a bästa hane med cert! Så himla roligt!

Jag hann knappt fatta vad som hände eller gratulera Cattis, för nu blev det ett snabbt byte av hund igen eftersom Bodil skulle in i juniorklass. Bodil som brukar vara som en bulldozer var inte sig själv idag. Det var inte alls samma hund som jag ställde inofficiellt i maj och var på ringträning med i tisdags. Att springa gick bra, men i övrigt var det som att kontakten var utdagen.

Eftersom att hon såg ut som en vissen blomma blev det bara ett Very good. I konkurrensklassen fick mamma prova att gå in med henne, ifall att det var det som var felet, men mamma kände inte heller igen Bodil inne i ringen. Det var ju lite tråkigt att det blev som det blev, men det kommer ju fler utställningar. Vi får hoppas att Bodil är sitt vanliga pigga och glada jag imorgon igen.

Märta i BIS-finalen.

Efter en lång, lång väntan då det drog ut på tiden i en av ringarna så var det vid 15.30 äntligen dags för finalerna där jag och Märta skulle vara med i BIS valpklass II. Sju valpar var med, fyra retrievers och tre spaniels. Märta var jättetrött, och orkade inte stå ordentligt. Rumpan sjönk sakta ner i marken flera gånger. Lilla stumpan.

Jag var koncentrerad på Märta och kikade åt domarens håll emellanåt, men missade när domaren började tacka av de som inte skulle få någon placering idag. Nästa gång jag tittade upp stod domaren med de fina rosetterna i händerna, och kom fram med 4:e placeringsrosetten till oss! Lilla Märta blev BIS-4 valpklass II!

Vilken dag det blev! Märta BIR-valp och BIS-4 valpklass II, Bingo Excellent och 4:e placering i öppenklass och Trazzel 2:a bästa hane med cert! Det var väl värt att bli kall och blöt!

12 augusti, 2018 | 3 kommentarer »

Provat dubbelmarkeringar

Igår föreslog Lenny att vi kunde träna apportering när jag kom hem efter jobbet idag. Egentligen skulle vi åkt och tränat vid vatten, men ingen av oss var särskilt sugen på att åka iväg så vi tog en promenad allihopa bort till ett fält med gräs. Lenny, Evelina och Lhine stannade vid gångbanan och så gick och Thone ut på fältet. Jag tog av kopplet och så passade vi på att träna jaktfot… och då for det upp en (jävla) hare bara någon meter framför oss.

”Wow! Vilken grej!” tänkte Thone och började springa efter. Jag sprang efter Thone och vrålade i allt jag kunde, och hon vände och kom tillbaka direkt. Tror ni att jag hade något godis att belöna med? Självklar inte. En massa, massa beröm fick hon iallafall, och haren verkade hon släppa direkt.

För att Thone skulle få träna lite passivitet började jag med att kasta en markering åt Lhine. Det trodde jag att hon skulle tycka var jättekul, men hon förstod ingenting. Hon satt kvar hos Lenny och tittade på mig med lång hals och stora öron. Att bli förd av husse var tydligen jättekonstigt. Thone fick sitta kvar medan jag gick ut och lyfte dummien och ropade på Lhine…

Thone fick först två enkelmarkeringar som hon hämtade in supersnabbt och lätt. Därefter gjorde vi ett nytt försök med en markering åt Lhine, men jag fick gå ut till dummien och ropa på henne igen… För att Thone skulle få tänka till och använda huvudet så provade vi en dubbelmarkering. När hon hämtat den första dummien så satt hon och var fokuserad på Lenny, men jag visade med handen åt vilket håll hon skulle och lät det ta lite tid innan jag skickade iväg henne.

Dubbelmarkeringen gick mycket bättre än vad jag hade trott, så Thone fick en till där jag inte hjälpte henne lika mycket med handen och så väntade jag ut tills hon började fokusera åt rätt håll och berömde det. Hon tog en lite krokig väg ut, men hamnade ändå i rätt område så snart var hon tillbaka med dummien. Det blev kanske lite överkurs med dubbelmarkeringar, men det gick ju bra och hon fick både springa och använda huvud och nos.

11 augusti, 2018 | Inga kommentarer »

Simmande kastare?

Nu ikväll har jag och Thone varit och tränat vid vatten. Hon tycker ju att vatten är väldigt roligt, så jag tänker att vi behöver vara vid vatten lite oftare och inte bara när hon ska hämta markeringar på vatten. Idag tränade vi lite jaktfot från bilen, och så kastade jag en markering ut i det höga gräset som hon sedan fick hämta när vi kommit ner till vattnet. Jag visste faktiskt inte vad hon skulle välja, men det var raka vägen ut till dummien.

Efter det gick jag ut på bryggan och nästan lade ner en markering på vattnet, medan Thone satt kvar en bit upp på land. När jag gått tillbaka till henne fick hon vänta en stund innan jag skickade iväg henne. Efter det lade jag ut ett kort linjetag, och även om Thone var mest sugen på vattnet så var hon duktig och tog linjetaget. Vi gjorde så två-tre gånger och gick även omkring lite fram och tillbaka för att träna jaktfot.

När vi kände oss klara så kopplade jag upp Thone och så satt vi där en stund bara och gjorde ingenting. Två tjejer simmade förbi, och fångade Thones uppmärksamhet. Nyttig störning. Jag kopplade loss Thone när vi skulle gå tillbaka mot bilen, och så jobbade vi på jaktfoten igen. Thone blev lite styrig efter halva vägen, och tänkte springa tillbaka ner till vattnet men jag fick stopp på henne.

Med bara några meter kvar till bilen så kände jag att Thone började fundera på annat än att hoppa in i bilen, och innan jag hann göra något åt saken så drog hon ner till vattnet. Det var ingen idé att varken ropa, vråla eller vissla för det sa bara svisch! Däremot fick jag också fart och sprang efter, för jag ville inte att Thone skulle simma ut i det strömma vattnet… där tjejerna simmat.

Precis som jag misstänkte, så var Thone på väg ut och letade dummiesar. Knäppa hund! Aja, i hennes värld hade väl de där två tjejerna ett par dummiesar någonstans i sina bikinis… Jag kunde ropa in Thone, och talade vänligt men bestämt om att sådär gör man inte. Det blev lite mera jaktfot, men innan vi kommit halvvägs fick kopplet åka på så att det inte blev fel igen.

5 augusti, 2018 | 1 kommentar »

Roligt och lätt

Efter fyra dagars vila, och ett uppehåll på 1 1/2 vecka från viltträningen, så blev det ett litet träningspass med en duva på tomten nu ikväll. Jag har funderat lite, och för att göra det roligt och enkelt kommer vi göra likadant som i lydnaden. Thone får sitta kvar medan jag lägger ut, och sedan håller jag henne i halsbandet och släpper inte förrän hon vill iväg. Idag fick hon nöja sig med godisregn som belöning, men jag kommer nog variera mellan godis, leksak och kamplek – precis som i all annan träning.

Det var inga konstigheter alls med duvan, utan Thone sprang ut och tog den som om den vore en apportbock! Vi kommer köra samma övning imorgon, men med en kråka istället. Tyvärr är det väl sista gången kråkan kan användas, för den började se lite sliten ut förra gången vi tränade med den och nu i början ska ju vilten vara fräscha.

3 augusti, 2018 | Inga kommentarer »

Ju mer jag tänker på det, desto nöjdare känner jag mig

180801-1
Foto: Annelie Karlsson.

Ja, ju mer jag tänker på hur det gick för mig och Thone på Lilla retrievermästerskapet desto nöjdare känner jag mig. Vi hann inte träna provlikt, och på grund av värmen blev det inga längre träningspass heller. Även om vi har tävlat lite i lydnad och rallylydnad, så blev ju jaktprovssituationen helt ny för henne och jag ser mig själv som en nybörjare också. Jag kände mig jättenöjd i lördags, och nu när allt sjunkit in så känner jag mig nästan fånigt nöjd.

Tänk att domaren tyckte att vi hade ett 1:a pris, fram tills att Thone knallade. Bristerna, och det som sänkte priset ett steg, var lydnadsdetaljer. Vi behöver träna stadga och jaktfot, och med skott. Två saker som vi lätt kan träna på, och kan lägga in i vardagen och på promenaderna. Skott är ju lite svårare att få till, men tränar vi på de andra två bitarna ordentligt så…

18801-2
Foto: Annelie Karlsson.

1 augusti, 2018 | Inga kommentarer »

Grattis Sara och Vittra!

Sara och Thyradottern Vittra, LPI RLD N RLD A RLD M SE RALLYCH TJH(RDH) Höstglädjens Quick-Witted har tävlat nose work i helgen. De fick sitt första diplom i NW 1 i lördags, och kom 2:a på inomhussöket, 3:a på fordonssöket och kom på en 4:e plats totalt av 32 ekipage!

Igår rann tiden ut på inomhussöket, men de kom ändå på en 5:e plats totalt av 29 ekipage.

Stort grattis!

Vittra fyller 9 år i höst, och jag tycker det är så kul att hon och även kullbrorsan Malte fortfarande tränas och tävlas.

30 juli, 2018 | Inga kommentarer »

Lilla Retrievermästerskapet 2018

180729

Idag har jag och Thone gjort inofficiell debut på jaktprov. När jag anmälde oss hade det bara gått tre veckor sedan vi satte igång med apporteringsträningen på riktigt och det var mycket som funkade väldigt bra, så jag tänkte att Lilla Retrievermästerskapet kunde vara ett bra tillfälle för provträning. Det är inofficiellt, och så finns det en dummieklass. Jag funderade på viltklass först, men eftersom att allt ändå är väldigt nytt för Thone så avrådde mamma mig från det så att det inte skulle bli för mycket på en gång.

Efter flera nätter med dålig sömn på grund av värmen så kändes det inte riktigt klokt att gå upp vid 6.30 imorse, men jag tog mig upp och vi kom iväg i god tid. Vi hade startnummer 5, och planen var att vara med på samlingen med domargenomgång. Jag har ju inte startat på jaktprov sedan typ 2009, så det hade nog varit nyttigt att vara med från början. Men, jag och fyra andra lyckades åka vilse. Det var tur att vi lyckades möta varandra, så att vi kunde irra omkring tillsammans. Vi lyckades komma rätt till slut, 40 minuter försenade…

Som tur var så hade en ringt och sagt att vi var ett par stycken som var vilse, så de hade väntat en halvtimme med första start. Jag och Thone hade ingen brådska, utan vi hann ta en promenad så att hon rastade av sig. Det är så skönt att hon kan kissa och bajsa borta nu, och inte bara på tomten. Efter promenaden tog vi det lugnt, för det var ganska varmt och kvavt, och Thone fick ha ett badlakan på sig som jag blötte med jämna mellanrum så hon höll sig lite sval.

När det var dags för mig och Thone att gå till hundstoppet kom nervositeten. Ännu värre blev det när vi stod hos domaren och han gick igenom en bit av provet. Jag fick nästan lite panikångest. Provet såg iallafall ut som så att först var det två enkelmarkeringar på vatten, en på blankt vatten och en bland näckrosor. Sedan var det en transport bort till söket, där det sköts två skott under vägen. Ett brett sök med sex dummies. Efter det gick man tillbaka mot hundstoppet för två markeringar på land som landade dolt.

Vattenmarkeringarna gick kanonbra! Inga konstigheter alls. Thone hade lite svårt att ta sig upp, men hon kämpade på och lämnade av dummiesarna i handen. När vi skulle gå bort till söket hade hon gärna velat ha fler markeringar på vattnet, så hon var lite styrig runt benen. Hon hade lite bråttom framåt också efter det andra skottet ut mot söket, men jag lyckades hålla ihop henne. På söket blev jag stillastående, och skickade stackars Thone från samma punkt hela tiden.

Fyra dummiesar kom in snabbt, från olika håll. Någon låg i vattenkanten och en uppe på en sten eller liten kulle. Thone började bli lite trött, och söket låg som i ett hål så det fanns ingen direkt vind. En femte dummie kom in till slut, och när hon jobbat en stund för att hitta den sista så sa domaren att jag kunde kalla in henne nästa gång hon var i närheten av mig. Vi såg på publiken att Thone var på andra sidan berget, där vattenmarkeringarna kastats, och där tog hon sig ett litet bad.

Vid transporten bort till landmarkeringarna var det många som fick koppla upp sina hundar, men det missade jag om domaren sa till oss eller så ville han kanske se mer av det. Första landmarkeringen gick fint, men på den andra knallade Thone! Vi har inte tränat med skott, och det går hon tydligen igång på, så jag vet inte ens om dummien hann landa innan hon for iväg?!?

Det ska visserligen inte spela någon roll, för stanna kvar betyder stanna kvar, men precis när jag signalerat att vi var redo så kände jag att jag stod fel och den lilla detaljen kan ju ha spelat roll för Thone. Aja. Shit happens, och vi var ju där för att se vad vi behöver träna mer på. Thone skulle inte få hitta dummien när hon knallade, så jag vrålade i och tog in henne igen. Sen när hon satt lugnt och fint skickade jag ut henne igen.

Att Thone knallade kändes förstås lite surt, särskilt när vi fick vår muntliga kritik. Domaren tyckte att vi hade genomfört provet med en bra helhet. En trevlig och arbetsvillig hund som jag förde bra. Efter vattenarbetet hade vi ett 1:a pris. Likaså efter söket, trots att Thone tog ett bad. Han hade redan sett det han ville se. Efter den första landmarkeringen hade vi också ett 1:a pris, men sedan försvann det… Det visste ju jag med, att vi hade nollat, så jag blev glatt överraskad när domaren sa ”Ett bra pris kommer ni få, men ingen 1:a förstås.”.

Det blev en lång väntan på prisutdelningen, och vädret visade alla sina sidor. Strålande sol, mulet, svalkande vindar, regn och åska. Jag och Thone njöt av regnet, fram tills att mullret kom närmare och mitt hjärta började slå fortare. Då fick Thone hoppa in i bilburen och jag satte mig i framsätet och försökte hålla mig lugn. Jag är väldigt åskrädd, och vill inte att det smittar av sig på Thone.

På prisutdelningen visade det sig att vi fått ett 2:a pris idag! Jag kände mig väldigt nöjd, med oss båda två, och att åka hem med ett 2:a pris gjorde ju att det kändes ännu bättre. Det är ju inte så långt från ett 1:a pris, och en bra bit från en nolla. Ett bra protokoll fick vi också. Nu är det bara att träna vidare. Thone är duktig och kan mycket av sig själv, och idag var det lydnaden som inte höll hela vägen.

29 juli, 2018 | 1 kommentar »

Grattis Thyra på födelsedagen!

180727

För 14 år sedan föddes en fantastiskt hund. Idag firar hon sin födelsedag uppe i himlen. Jag hoppas hon har det bra, inte saknar mig för mycket och att det finns en massa harar och ekorrar att jaga. Det var nästan som att Thyra föddes lydig och hon fick nästan alltid gå lös, men harar och ekorrar kunde hon knappt låta bli.

Jag hade tänkt lägga in ett par favoritbilder på Thyra i det här inlägget, men det var för svårt att bara välja några stycken. Det finns så många fina bilder på Thyra, bilder med glada minnen. Istället fick det bli en bild från vår sista kväll tillsammans.

Grattis på födelsedagen Thyra! Vi saknar dig. Vi tänker på dig.

27 juli, 2018 | Inga kommentarer »

Lhine bland ormbunkarna

180726-1

Lhine i en liten tuss med ormbunkar, i en lekpark. Det blev lite olika färger i bilderna efter redigeringen, men så blir det när man inte är så duktig. Jag tycker dom blev jättefina ändå.

180726-2

26 juli, 2018 | 1 kommentar »

Ny dag, nya tag

Anden, som jag lade upptining efter gårdagens mindre bra träningspass, fick följa med ut på morgonpromenaden idag. Thone fick hämta den på linjetag och det var inga konstigheter alls. Med oss hade vi även en tennisboll, som är en av hennes absoluta favoritbelöningar. En tanke som slog mig igår var att hon kanske behöver få värdefullare belöningar nu när det är så mycket som är nytt. I till exempelvis lydnaden får hon ju olika belöningar beroende på vilket moment eller vilken del av ett moment vi tränar på. Så när jag fått anden i handen plockade jag fram bollen och vräkte iväg den.

Efter jobbet åkte vi iväg allihopa för lite träning och bad. Evelina hann somna i bilen, så det var inga problem att hålla koll på henne. Hon fick ligga och sova på en handduk i gräset…

Thone var jätteduktig och tog anden utan någon som helst tvekan, och bar den hela vägen upp till mig! Hon fick hämta den tre gånger, och fick sin älskade tennisboll som belöning efter varje avlämning, och hon var lika duktig alla tre gångerna. Så skönt!

22 juli, 2018 | Inga kommentarer »