Grattis Thyra på 12-årsdagen!

 ETT STORT GRATTIS TILL VÄRLDENS BÄSTA THYRA SOM FYLLER 12 ÅR IDAG!

Tänk att Thyra fyller 12 år idag! Det kan man inte tro, och samtidigt som det känns helt fantastiskt att hon är så otroligt pigg och fräsch fortfarande så känns det faktiskt lite jobbigt att hon nu är 12 år gammal. Inte för att Thyra bryr sig om hur gammal hon är eller att några siffror gör någon skillnad, men ni förstår vad jag menar…

Hittills har Thyra fått fira sin födelsedag med en skön promenad med bara mig och Evelina. Vi gick bort till Lambohovsvallen där hon både fick jaga kong och stora kex. Ikväll ska allihopa få något extra gott att äta också. Thyra älskar tuggben som är inlindade i kycklingfilé, så det får jag nog ta och ordna åt henne.

27 juli, 2016 | 2 kommentarer »

Evelina har det bra…

… och kan sitta naken i poolen och plaska i värmen, medan vi andra håller på att svettas ihjäl. Usch, jag gillar inte den här värmen som kommit nu! Gå på promenad med hundarna innan det blivit kväll är ingen idé för de blir ju jättevarma direkt. Thone har dock inte förstått att den här värmen kan vara farlig, så hon far omkring som en galning på tomten ändå. På tal om farlig värme så såg jag en tjej som cyklade med sin new foundlandshund igår, mitt i solgasset på asfalten! Stackars hund…

26 juli, 2016 | Inga kommentarer »

Snygg-Thone


Lik mamma?


Lik pappa?

25 juli, 2016 | Inga kommentarer »

24 juli 2009

Det här är några av mina absoluta favoritbilder på Thyra!

24 juli, 2016 | Inga kommentarer »

Pokémonjägare

I början av veckan blev jag nyfiken på Pokémon Go och laddade ner det, och det tog inte många minuter innan Lenny gjorde samma sak. Jag vet att många tycker att det är jättelöjligt, men jag tror att de flesta som har den åsikten är såna som själva inte provat det. Jag själv tänkte att det kanske kunde vara roligt att fånga såna där pokémons när jag ändå är ute och går med hundarna och Evelina.

Sedan dess har hundarna fått sig ett par rejäla långpromenader, och jag har även fått med mig Lenny ut! Senast inatt, var vi ute och gick i närmare två timmar, så jag kan ju lova att hundarna inte tycker att Pokémon Go är löjligt. Sen kan jag ju tillägga att man inte alls behöver gå och titta på mobilens skärma hela tiden, som folk tror, utan mobilen både vibrerar och plingar till när en pokémon är i närheten.

Jag hoppas att varken jag eller Lenny kommer tröttna på Pokémon Go allt för snabbt, för det är väldigt trevligt att ha sällskap på promenaderna nu. I eftermiddag är planen att jag ska köpa fika efter jobbet och så ska vi gå till trädgårdsföreningen och leta pokémons.

23 juli, 2016 | 1 kommentar »

Grattis Ingegerd och Mindy!


Foto: Yvonne Öster.

Igår kväll var Ingegerd och Lhinedottern Mindy, Höstglädjens Some Kind Of Superstar och tävlade lydnad, och fick ett 1:a pris i lydnadsklass II! Nu satsar de vidare mot lydnadsklass III. Ett stort grattis och lycka till med träningen av de nya momenten!

22 juli, 2016 | Inga kommentarer »

Thone är fri!

Efter en lång och plågsam väntan fanns Thones röntgenresultat på SKK:s hunddata imorse: HD grad B, ED ua (0)!

I mitten av juni tog jag tag i att ringa och boka röntgentid åt Thone, på djurkliniken i Katrineholm där Thyra, Lhine och Rhiva också röntgats. Jag trodde att jag var sent ute, och att det skulle dröja med att få en tid, men det fanns lediga tider redan på Thones 1-årsdag.

Tidigt den 7:e juli åkte vi upp till Katrineholm, bara Thone och jag. Vi var framme i god tid, så vi hann strosa runt i det lilla skogsområdet där första parningen mellan Trazzel och Sasha gjordes. Efter att vi anmält oss i receptionen blev vi snart uppropade. Själva röntgen var snabbt avklarad, då hon som röntgade fick till bra bilder direkt. Jag kommer ihåg Rhivas röntgen som tog 1 1/2 timme, då veterinären inte var nöjd med bilderna och det fick tas fyra stycken på höfterna och tolv stycken på armbågarna.

Thone fick ligga kvar i vaggan i väntan på att veterinären skulle komma in och kolla så att bilderna var okej. Det första hon sa till mig sen var ”Har du sett någon hälta hos hunden?”. Det började snurra i huvudet och bränna i ögonen direkt, för jag visste ju att bilderna inte såg bra ut när veterinären ställde den frågan. Jag skulle hänga av mig förklädet, kragen och ta ner Thone från bordet och så skulle hon berätta mer.

På vad som för mig lät som kinesiska förklarade hon visade med händerna vad en armbåge bestod av, hur den skulle funka och vad som var felet på Thones bilder. Jag fattade ingenting, så till slut frågade jag vad det innebar. Hon frågade då om Thone var tänkt som avelshund, och jag svarade att hon var en fodertik men för mig var hon även min träningskamrat och blivande tävlingshund. Hon undrade vad jag hade tänkt träna och tävla, och jag rabblade upp lydnad, jakt, freestyle, heelwork… ”Ja, någon tävlingshund blir hon nog inte.”.

Då brast det för mig och jag började storgråta. Min underbara hund som inte visat någon hälta, förutom en kort stund efter att hon dundrat in i ett träd, hade 3:or på båda armbågarna. Veterinären pratade om en tillväxtrubbning som heter FCP (fragmented processus coronideus), som tydligen innebär att det blir en felbelastning som orsakar frakturer i ena armbågsbenet. Hon försökte lugna mig med att Thone kunde opereras och ändå fungera som sällskapshund.

Att sitta där på golvet i det mörka rummet och lyssna på allt veterinären sa kändes som en mardröm. Tusen tankar snurrade, och det kände som att halva världen rasade samman. Till slut reste sig veterinären från sin stol och sa att hon skulle be en annan veterinär, som höll på med en operation, att titta på bilderna. När hon kom in tittade hon en stund på bilderna och lät nästan lite irriterad när hon sa att hon inte tyckte att Thone skulle dömas ut av bilderna, utan att det var upp till avläsarna på SKK att sätta en sådan diagnos isånnafall.

När hon gått ut sa veterinären att vi kanske inte skulle ta ut något i förskott, utan att vi skulle vänta på svaret från SKK och sedan gå vidare därifrån. I mitt huvud hade hon redan målat fan på väggen, och när hon avslutade med att ge Thone en klapp och sa att vi får väl se om vi ses igen så tänkte jag bara ”Nej, dej vill vi inte träffa igen!”.

Resten av dagen var jag helt förstörd. När vi kom hem dök jag ner i sängen och googlade på röntgenbilder och FCP, och fattade ingenting. Till slut ringde jag till djurkliniken och frågade om de kunde maila över bilderna till mig, och sedan somnade jag en stund. När jag fått bilderna försökte jag jämföra med bilder jag hittade på nätet, och kunde inte se det som veterinären pratat om på Thones bilder. Mamma, som jag pratade med på vägen hem, ringde upp igen på kvällen och frågade hur jag mådde. Vi pratade om hur vi skulle göra om det nu var så att Thone hade FCP och 3:or på armbågarna.

Dagen efter var mamma och Susanne i Katrineholm och röntgade Olga och Freja, och jag bad då mamma om inte hon kunde visa bilderna för den veterinären. Han är, precis som den andra veterinären som tittade på Thones bilder, jätteduktig på den biten och han tyckte att bilderna såg bra ut. Det blev en liten lättnad när mamma berättade vad han tyckt, och hon hade inte sagt vad vi fått för besked dagen innan.

Sedan dess har väntan varit lång, för självklart hann inte Thones bilder bli avlästa innan avläsarna tog semester. Den här veckan har jag varit inne på SKK:s hunddata ett antal gånger per dag, och inatt hade jag jättesvårt att sova för jag kände liksom på mig att det skulle komma upp under natten eller idag. Jag drömde att jag vaknade och tittade på mobilen och att resultatet kommit in, men sen när jag vaknade på riktigt fanns det inte där. Till slut när jag vaknade vid 7-tiden och var klarvaken och gick in på SKK:s hunddata så fanns resultatet där, och jag vågade knappt flytta på handen som jag höll över halva skärmen för att se vad det stod.

Med tanke på alla tankar som snurrat i huvudet under två veckors tid så känns det nästan overkligt att Thone är fri, och jag är så glad och lättad över resultatet att det kom några tårar när jag pratade med mamma imorse och när jag visade resultatet för Lenny. Nästa gång det är dags för röntgen kommer jag be om att få någon av de tre veterinärerna som jag och mamma haft tidigare, för något sånt här vill jag inte vara med om igen.

21 juli, 2016 | 2 kommentarer »

20 juli 2006


En ung Thyra, 23 månader gammal.

Den här kvällen, för 10 år sedan, var jag och Thyra och tävlade lydnad på Åtvidabergs hundklubb. Det var vår tredje start i lydnadsklass III, som resulterade i ett 1:a pris på 311 poäng, klassvinst och att Thyra fick titeln LPIII endast 23 månader gammal!

Vi debuterade i lydnadsklass III den 1:a juli, med 314 poäng. Dagen därpå lade hon sig ner under sittande i grupp, på grund av en massa myror, men vi fick ändå ett 1:a pris på 275 poäng. 2 1/2 vecka senare knep vi som sagt det tredje 1:a priset i titeln LPIII. Det nionde raka 1:a priset genom klass I, II, III. Tre månader senare gjorde vi likadant i elitklass, och tog titeln LP ELIT på tre starter. Efter den fjärde starten var hon även kvalad till sitt första lydnads-SM, knappt 2 1/2 år gammal.

När vi tagit titeln LP ELIT hade jag ingen aning om hur man kvalade till SM, utan det var det en medtävlande som talade om efter att han frågat om vi inte skulle satsa på det och jag såg ut som ett frågetecken. Vi hade ju bara tävlat lydnad i ett år, och mitt mål var att ta LPI…

20 juli, 2016 | Inga kommentarer »

Världens sötaste badbrud

Tänk att det är en 1-åring som sitter där i baljan och busar. Det är så svårt att fatta. Redan 1 år?!? Vad som känns ännu svårare att fatta är att om en månad har vi påbörjat inskolningen på förskolan.

19 juli, 2016 | Inga kommentarer »

Grattis Marit och Malte!

2013, 2014, 2015 deltog Zandra och Thyradottern Lystra, HTMI LPI LPII LPIII RLD N RLD F RLD A RLD M SE VCH Höstglädjens Stjärnlyster på rallylydnads-SM. Sedan förra årets SM har de haft ett uppehåll från rallylydnaden. Under helgen gick årets SM av stapeln, och jag som inte tänkte så mycket på hur det gick där blev glatt överraskad när jag hittade bilden ovan på Facebook.

Marit och Thyrasonen Malte, HTMI HTMII LPI LPII RLD N RLD F RLD A RLD M SE HTMCH Höstglädjens Full Speed Forward hade kvalat till årets SM, vilket jag helt hade missat! Marit skrev själv att det inte blev några poäng att skryta med, då hon hade gjort många fel på banan – men att de lyckades kvala är ju förstås jätteroligt! Ett stort, stort grattis!

18 juli, 2016 | Inga kommentarer »