Arkiv för juni 2018

Kompisar på cykeltur

180621-1

När Evelina fyllde 2 år fick hon en jättefin trehjuling av mina föräldrar. Då var hon för kort för att nå tramporna, men under våren började hon växa i den. Hon har tränat och tränat, och för ett tag sedan kunde hon iallafall ta några få tramptag i taget.

I söndags ville hon absolut cykla när jag kom hem efter jobbet. Varken jag eller Lenny hade någon lust att gå ut egentligen, men visst kunde hon få träna på att cykla en stund. Vi hämtade cykeln i förrådet, Evelina satte sig på cykeln… och cyklade iväg! Gissa om vi båda blev förvånade och glatt överraskade. Helt plötsligt kunde hon cykla!

Idag skulle Thone följa med ut och cykla, och det var inga större konstigheter. Thone såg lite fundersam ut först, men sen gick hon snällt bredvid Evelina och cykeln.

180621-1

21 juni, 2018 | 1 kommentar »

Skendräktig och seg

180618

Allting brukar gå väldigt fort när jag och Thone tränar. Pang, pang, smack! Fort ut, fort in och sen klipper hon belöningen snabbt som attans! Riktigt den glöden har hon inte haft nu på vägen in till mig. Jag har dels trott att det berott på mig själv, att jag inte riktigt varit som jag brukar, och att Thone kanske tycker att det är konstigt att hennes mormor är borta.

Hon vill träna och vill ha sina belöningar, men ger inte allt på vägen in och kan tänka sig att behålla leksakerna för sig själv. Jag har funderat på om hon kanske är skendräktig, och nu ikväll när vi hade en mysstund efter träningen så såg jag att hon var kladdig om tuttarna.

Jag tog en titt i almanacka när vi kom in, och det är tio veckor sedan hon började löpa. Thone har ju visat väldigt tydliga tecken på skendräktighet tidigare, som att bädda, gnissla, krångla med maten och adoptera Evelina. Hon har inte gjort något av det, än iallafall, så jag har nästan trott att hon skulle hoppa över skendräktigheten.

Nu känns det iallafall skönt att veta varför vissa saker inte är riktigt som dom brukar, och fortsätta träna kommer vi göra ändå. Lite enklare och lite tydligare ett tag bara tills Thone är sig själv igen.

18 juni, 2018 | Inga kommentarer »

Det går framåt

180616
Har ni sett mina snygga AddPocket? Det är som ett bälte med två stora fickor, som passar bra till hundträning och är ovärderliga under promenaderna nu när det är varmt och allt man behöver ha med inte får plats i byxfickorna.

Den här veckan har jag tagit mig i kragen och kört ett litet pass på tomten med Thone varje kväll, förutom igår. Då kändes det viktigare att krypa ner i sängen tidigt, för jag var verkligen jättetrött och hade ont i kroppen. Sådär som när man håller på att bli sjuk.

Trots att vi bara kört korta pass så tycker jag att vi gör små framsteg hela tiden. På den fula filmen från i måndags såg jag att vi behövde tighta till hennes väg runt konan, så det har vi pysslat med genom att ställa den mellan ett träd och staketet. Thone provade då först att runda både träd och kona, men när det inte gav nån belöning så provade hon att bara runda konan.

Jag har tänkt att vi måste börja träna på andra platser än bara på tomten, och idag efter jobbet tog vi en promenad allihopa. Varukorgen under Evelinas vagn packades full med träningsgrejer och så gjorde vi ett stopp på en grusplan där jag ställde ut både rutan och konan.

Det jag ville se idag var om Thone har börjat förstå vad momenten går ut på, för på tomten kan vi inte flytta runt på rutan så mycket. Thone hittade både rutan och konan på första försöken! Nu såg hon visserligen när jag ställde upp dom, men hade hon inte förstått något så hade hon förmodligen inte gjort rätt. Jag provade faktiskt att plocka bort targeten bakom rutan för att se om jag kunde få stopp på Thone i rutan, men det kunde jag inte.

Vi har lyckats banta ner den fula bågen hon sprang i till rutan för bara några veckor sedan, så targeten får nog börja flytta närmare rutan eller till och med in i den. När Thone fått vila en stund efter allt spring så gjorde vi en fjärrdirigering, och den börjar ta sig! Uppsitten kan bli bättre, men dom är inte dåliga.

Det blev ett roligt träningspass, och vi har kommit längre än jag trodde. I nästa vecka måste vi ta oss ut utanför tomten fler gånger, och prova att ställa upp rutan och konan utan att Thone får titta på… De övriga momenten i klass I måste vi pilla lite med också, och börja träna på sittande i grupp som blivit helt bortglömt.

16 juni, 2018 | Inga kommentarer »

Thones öron – en lurvig historia

180614-1

Det är ju inte jättelänge sen jag provade att snagga ner Thones öron, och igår var det dags igen. Jag fattar inte vad hon ska ha allt det där valpluddet på öronen till, och hur snabbt det växer?!? Nu ser hon lite mer välvårdad ut, med både mindre och tunnare öron. Lite rolig ser hon ut också, som en nyklippt liten pojke med pottfrisyr.

180614-2

14 juni, 2018 | Inga kommentarer »

Bästa kompisar

180612-1”Titta Thone! Titta där!”.

Vad glad jag är över att jag har dom där två busungarna, som ser till att jag inte blir liggande i sängen och som får mig att le och skratta. Jag gråter inte lika mycket som jag trodde att jag skulle göra, men sorgen känns i kroppen och jag är så fruktansvärt trött.

180612-1

12 juni, 2018 | 1 kommentar »

Slarvigt träningspass, på film dessutom

Jag försökte filma lite av Thones träning nu ikväll. Det gick sådär, både med filmningen och träningen. Lhine har tydligen tagit över Thyras roll som störning också…

11 juni, 2018 | Inga kommentarer »

Tomt och konstigt

180608

Jag trodde att jag skulle vara helt förstörd nu, men det har faktiskt gått mycket bättre än jag trodde. En stor bit av mig saknas, men på något sätt så känns det ändå okej. Jag visste att Thyra var sjuk, jag gjorde vad jag kunde och efter att hon fått sin sista strålbehandling så hade jag redan bestämt mig för att inte göra mer. Hon skulle inte hållas vid liv för min skull, utan det var upp till mig att hinna ta beslutet innan hon började lida.

Jag tror att minnena av Rhivas hemska bortgång gör att det här känns lättare. Thyra rycktes inte bara bort ifrån mig. Jag var liksom lite förberedd, även om jag såklart fick panik i onsdags morse. Jag fick ta beslutet, jag hann få gråta innan det var dags att ta farväl och Thyra hann få en god sista måltid. Sin lilla McDonald’s-påse bar hon förresten in själv hos veterinären.

Att Thyra inte längre finns vid min sida känns jättetomt och konstigt. Utan henne hade jag inte varit den jag är idag. Min första egna hund, som lärde mig så mycket och som jag delade mitt liv med i nästan 14 år. Hon var fantastisk, vi var fantastiska tillsammans. Vi var Sandra och Thyra så länge, men nu är den sagan slut.

8 juni, 2018 | 3 kommentar »

Sov gott min älskade vän

180606-1

Idag har vi sagt farväl till Thyra. Jag trodde att vi skulle få några dagar till tillsammans, men imorse när hon gick ifrån sin matskål utan att ätit upp all sin mat visste jag att det var dags. Hon hade fortfarande glimten i ögat, men kroppen började ge upp.

Jag började redan i söndags kväll få den där klumpen i halsen, och visste på något sätt att snart skulle jag behöva ta beslutet att låta henne få somna in. Att det skulle ske redan idag trodde jag inte då, utan kanske i nästa vecka efter att vi fått skämma bort henne under min lediga helg.

Tumören har blivit större, och nyligen upptäckte jag även en stor tumör på hennes mage som måste vuxit jättesnabbt. De senaste dagarna har promenaderna varit väldigt långsamma, trots att det bara var runt 10 grader på morgonen i måndags och igår. Thyra har varit pigg och glad här hemma på tomten, men att det inte fanns ork till att gå promenader kändes inte rätt. Det fanns ingen värme att skylla på, och igår kväll bestämde jag mig för att på torsdag skulle det vara dags.

Imorse gick hon som sagt ifrån sin matskål, och annars brukar hon sluka allt på några sekunder och noggrant diska sin skål efteråt, och gick ut och lade sig och sov på gräsmattan. Lite senare när jag erbjöd henne maten igen åt hon upp den, men jag hade redan ringt veterinär och bokat en tid. Jag visste att hon inte skulle bli bra, och hon fick inte bli sämre. Det fick inte bli akut, glimten i ögat fick inte försvinna och hon fick inte börja bli stressig och orolig.

Vi hade en lugn förmiddag här hemma, även om tårarna rann och det ibland kändes som att jag skulle svimma. Mamma undrade om jag ville att hon skulle vara med, vilket jag ville, så hon var snäll och hämtade upp mig och Thyra och så mötte vi upp Lenny hos veterinären. Thyra hade börjat få som blåmärken på magen, vilket tydde på dålig blodcirkulation.

Thyra fick en illaluktande tuggrulle av lax och så hade jag bett Lenny att köpa med sig en hamburgare, vilket vi brukade fira fina tävlingsdagar med. Sedan fick hon lugnt och stilla somna in, medan jag låg nära och klappade på henne. Thyra, min fina älskade Thyra.

180606-1

6 juni, 2018 | 22 kommentar »

Vi pysslar och grejar

180601

Thone och jag åkte och tränade lite vattenapportering igår med. Hon tyckte att det var lite för roligt, men jag tog det lugnt och så länge hon inte kändes samlad så kastade jag inget åt henne. Kasta sig ut i vattnet och simma ut och in kan hon, så det är allt det andra vi behöver träna på. Jaktfot vid vattnet, stadga och avlämningar.

Varje kväll den här veckan har det blivit lite lydnadsträning på tomten efter att Evelina somnat. Rutan och fjärrdirigeringen har stått i fokus, och vi har börjat om lite grann med rutan. Nu lägger jag targeten en bit bakom rutan, för att lära henne springa rakt mot/genom rutan istället för i en båge. Det kommer nog ta sin lilla tid att få henne helt rak, men de raka skicken blir iallafall fler och fler.

Fjärren blir jag inte riktigt klok på. Den är inte dålig, men uppsitten är ojämna. Efter den här veckan tar vi nog en kort paus från den, så kanske ett par poletter hinner trilla ner till nästa gång. Vi kommer väl inte pausa fjärren helt, men flytta fokuset från skiftena till nedläggandena vid sida. Thone vill gärna lägga sig på ena skinkan och då blir inte första uppsittet bra alls. Hon behöver lära sig att lägga sig rakt, och ligga kvar så.

1 juni, 2018 | Inga kommentarer »