Arkiv för 10 mars 2015

Några små uppehåll

I morse när jag vaknade så kändes det lite lättare. Jag grät inte, men fem minuter senare kom tårarna. Skickade ett sms till mamma och talade om att jag var vaken och så ringde hon upp. Just nu är jag extra glad över att min mamma även är hundarnas uppfödare, för jag vet inte hur det här hade gått annars. Utan hennes stöd hade nog sorgen varit ännu värre.

Mamma kom hit även idag och hade med sig mat, för det är ju inget som varken jag eller Lenny har haft något intresse av. Efter att vi ätit tog vi en långpromenad och pratade om det som hänt och den stora saknaden. Rhiva var så himla mycket, en hund som verkligen älskade livet. Hon älskade allt, från att sova i sängen till att träna. Hon hade en sån enorm livsglädje, viftade alltid på svansen och hade så mycket egenheter för sig.

Jag saknar verkligen allt med Rhiva. Bumbihoppen i soffan och sängen, hennes smygande genom lägenheten om kvällarna. Hur hon stod på bakbenen, till och med i soffan, för att se ut genom fönstren. Bankandet med svansen i golv, väggar och mot torkskåpet när hon skulle vara med i badrummet. Hennes spanande från bordet på uteplatsen. Hur hon morrade när hon våldsamt försökte ruska livet ur sina leksaker. Smackandet och fladdrandet med tungan när hon fick smaka något gott. Hennes monstruösa skall. Att hon alltid låg och kikade under staketet när jag tränade med de andra på gräsplanen utanför. Listan går att göra hur lång som helst för Rhiva var så långt ifrån tråkig en hund kan komma.

Tårarna har varit lite färre idag, och det har faktiskt känts skönt, men ibland kommer de hysteriska gråtattackerna. Nu under kvällen har jag och Lenny kunnat titta på bilder och pratat om minnen, och det kändes riktigt bra även om det framkallade en hel del tårar. Veterinären som hade hand om Rhiva i söndags ringde mitt i också för att se hur det gick för oss. Då brast det såklart igen, men det var väldigt skönt att få prata med henne igen och hon var själv jätteledsen över det som hänt.

Usch, det är så svårt att förstå att vi aldrig kommer få se Rhiva igen. Aldrig. Älskade lilla gumman. Det hade varit en annan sak om hon var sjuk eller gammal. Tre år, det är ingenting. Hon var vår valp!

10 mars, 2015 | 9 kommentar »