Ett litet tips
Tapetsera inte om när ni har en löptik!
Igår vid 10-tiden kom målarna hit och slog snabbt in min möbelhög i plast och täckte golvet med papper. När vi kom hem sen igen på kvällen så var det skrapat, rivet och spacklat. Taket hade blivit nymålat också. Jag som har tyckt att Thyra har blodat väldigt lite under löpet kan idag ändra mig lite grann. Det är blodspår på pappersgolvet, och hon har även viftat blod på väggarna! Nu spelar väl inte det så stor roll eftersom att det är på de gamla asfula blåa tapeterna… men till ikväll måste jag komma på något smart för att skydda mina nya fina tapeter. Istället för blått kommer mitt rum nu bli ljusgrått med en läcker mörk fondvägg. Jag lär nog inte känna igen mig, och kommer vara så sugen på nya möbler!
Jag packade snabbt en väska igår när målarna kom och räknade med att vi skulle få hålla oss borta hela dagen, men de skulle vara klara redan runt lunchtid. Vi åkte först till brukshundklubben en stund och tränade, och sen åkte vi ut till Hälla. Ville få lite hjälp att välja tapeter. Hade först fastnad för en ljus tapet med glansiga rutor, men mamma varnade mig för att allt skulle synas på den. Tillsammans kom vi fram till dom tapeterna som åker upp på väggarna idag.
Tänka vara snäll och ge hundarna en långpromenad där de skulle få springa lösa, men vi avbröt den när vi gått ungefär en sjättedel och vände hemåt igen. Vi gick längs kanten mellan en stubbåker och en mindre skog, och lite längre fram stod det visst ett rådjur. Jag tänkte ”Fan!”, Thyra tänkte ”Är det sant?!?” och Lhine tänkte ”Tjoho, vilken lattjo grej!”. Thyra verkade mest chockad över att få se ett rådjur på så nära håll, typ 5 meter, så hon hann inte reagera förrän jag redan ropat åt henne att stå kvar. Lhine som nästan snubblade över rådjuret satte såklart fart efter det när det började skutta in i skogen. Busvisslade och ropade på henne en gång, och såg att något var på väg tillbaka ut ur skogen… rådjuret, med Lhine lite halvslappt galopperandes efter sig. Rådjuret skuttade iväg från mig, och jag ropade bara ”Här är vi!” och viftade med armarna så avbröt Lhine direkt och kom. ”Jaha, är ni kvar där?” såg hon ut att tänka. Fy vad skönt det är att hon är så korkad ibland.
För dryga 2 veckor sen skuttade det upp en hare framför henne precis när jag släppte henne lös på kvällspromenaden. Vi gick då tillsammans med två grannar och deras hundar, och efter bara 20-25 meter bröt Lhine när hon insåg att ingen annan följde med. Då tänkte jag också ”Fan!”, men valde att inte ropa på henne för det skulle kanske bara jaga upp henne istället.
Efter att Lhine simmat en stund i ån på vägen hem så blev det att sitta i den tråkiga bilen ett tag. Jag hade väl egentligen tänkt att vi skulle röra oss hemåt då, men då ringde en valpköpare och berättade att hon krockat och inte kunde hämta sin Ida. Då blev det att följa med mamma in till Norrköping för att leverera valpen. Det var en bit att gå från bilen, så jag provade att sätta Ida i papperskassen med papper, mat och filt som jag bar på… och hon satt där så snällt hela vägen. Jösses så okomplicerad valp, men så har ju storasyster Thyra också varit hela tiden.
Det var en blogg om ingenting, och nu ska jag bort till pappa och diskutera min (Johannas) idé om en hemmabyggd sänggavel. Inga mer fettfläckar och rivmärken från hundarna på tapeten!
Sara:
