Lydnadstävling i slow motion
Idag har jag och Thyra gjort vår första tävling på hemmaklubben, Norrköpings brukshundklubb. Även om vi har tillräckliga SM-poäng så hade jag ju ändå hoppats på att höja vårat lägsta poäng. Kan ju redan nu avslöja att det gick helt åt skogen.
På gruppmomenten blev det full pott, och Thyra hade till och med huvudet i backen under hela platsliggningen. I fria följet började det med att Thyra stod i första halten. Hon släpade i språnget, satte sig segt och var inte ett dugg road. Dumrutan kändes bättre, och alla skiften kändes bra! Fick dock avdrag för att Thyra trängde i hörnen. Tränger gör hon ju inte riktigt, utan hon är inte uppmärksam på när jag börjar svänga och dessutom trög i baken.
Inkallningen var hemskt seg, och hon travade till och med en bit på sista sträckan. Rutan var också seg, och jag funderade starkt på att bryta. Dagens lilla plus med rutan var att hon inte stannade utanför rutan, utan hon gick in och passerade till och med mitten. Fortsatte sen med hennes älskade dirigeringsapportering, men den var inte alls lika vass som den brukar. Hon bröt av till trav den sista biten där med. Här hade jag tänkt bryta, men sen tänkte jag att vi inte kan bryta varenda (jävla) gång hon är lite seg, så vi körde på. Metallapporteringen var väl okej, men hon greppade så försiktigt.
Vittringsapporteringen hade bra tempo ut, men även här greppade hon så försiktigt att till och med tävlingsledaren frågade hur hon lyckades hålla den kvar i munnen. Dagens fjärr blev 2 x stå, sitt, ligg. Thyra gjorde jättefina bakåtsitt, men tvekade på ena läggandet så jag fick ta till ett dubbelkommando. Det har jag nog aldrig behövt göra förut!
Dagens tävling var alltså ingen höjdare. Poängen varierade mellan 6-9.5 poäng (förutom 10:orna på gruppmomenten). Mamma ringde lagom till att vi gått och satt oss vid sidan av planen, och hon tyckte att Thyra hade all rätt att vara seg med tanke på alla hormoner som spökar nu när hon är nyparad. Vi var ju ute i Hälla igår, och redan då hade mamma tyckt att Thyra inte var sig själv riktigt. Att det gick som det gick idag får jag kanske ta som ett bra tecken då. Det har förresten redan hunnit gå 1 vecka sedan sista parningen!
Jag trodde inte att vi skulle få ett 1:a pris, men vi fick 269.5 poäng – och vann!
Jag brukar inte bry mig så mycket om vilken placering vi får på vanliga tävlingarna, utan det är ju poängen vi vill ha. Idag var det dock väldigt roligt att få vinna. Det gjorde att jag inte kände mig lika besviken över vår sega uppvisning utan kunde ta det hela mycket lättare. Något som jag vet att jag ska vara nöjd över, och faktiskt är väldigt nöjd över idag, är ju att vi lyckades få ett 1:a pris med ganska god marginal trots att det (i mina ögon) gick riktigt dåligt idag.
På vägen hem stannade vi till på Djurmagazinet och köpte några tuggben. Lhine ligger och njuter av sitt ute på balkongen, medan Thyra lagt sitt ben åt sidan och somnat på soffan istället.
