En härlig dag
Planen för dagen var att komma iväg skapligt och lägga ett spår åt Lhine. Klockan ringde 08.00, men jag både snoozade en halvtimme och fastnade en bra stund framför datorn innan vi kom iväg. Dåligt!
Jag trampade ut spåret på en öppen, och för dagen väldigt blåsig, stubbåker. Kändes som att det kanske kunde bli alldeles för svårt. Spåret fick ligga en halvtimme, och under den tiden tränade jag och Lhine lite linförighet och framförgående. Thyra fick komma ut en stund och trixa också innan det var dags för Lhine att få spåra.
Lhine började med att gå ut väldigt snett, men jag lät henne få ta den vägen eftersom att det blåste åt alla möjliga håll och efter 15 meter ungefär var näsan nere i spårkärnan. Hon hittade lätt första pinnen och jobbade på bra under första sträckan. Hon tog vinkeln jättefint, och sen under andra sträckan fick hon slå en hel del över spåret och missade då också pinne nummer två. Vinkel nummer två tog hon lika fint som den första, och hon hittade slutpinnen! Synd på den missade pinnen, men jag var väldigt nöjd med spårandet – speciellt med tanke på blåsten.
Vid 14-tiden hade vi bestämt träff med Carro, Viggo och Lando nere i rastgården. Är inte så förtjust i att vara nere i rastgården, för folk släpper in sina hundar lite hur som helst, och så står det möbler och grejer lite överallt. Livsfarligt anser jag! Fast ska Viggo få vara lös och sträcka på sina långa ben, då behövs det en rastgård. Har aldrig träffat en hund som har samma nos och jaktinstinkt som han…
När Thyra och Viggo tröttnat på att vara i rastgården så åkte vi hem till mig, beställde pizza och tittade på film. Nu när Carro och pojkarna åkt hem är jag lite sugen på att gå ut och träna, men jag får lov att låta bli. Det är snart svart ute, och Lhine ligger ihoprullad till en boll och sover som en stock. Imorgon blir det full rulle med lydnad på morgonen och apportering på eftermiddagen.
