Hösten är här…
… och det är dags att plocka fram dom mysiga filtarna.
Arkiv för 2018
Apporteringsträning
Idag var det dags för den tredje och sista apporteringsträningen, för den här gången, hos A-C Bengtsson. Jag och Thone har inte tränat någon apportering sedan det förra tillfället, som var för fyra veckor sedan. (Hur fort springer tiden iväg?). Vi gjorde en satsning på lydnaden istället, när jag insåg att vi inte är redo för att starta på jaktprov än.
Vi körde med vilt idag, och det skulle bli intressant att se vad Thone skulle säga om det nu när vi inte har jobbat något med viltvanan. Det var inga konstigheter alls, men A-C tyckte att vi behövde jobba lite på avlämningarna och få dom att se lite gladare och trevligare ut. Att jag inte bara ska stå still och ta emot apporten, utan röra mig lite ifrån henne så att hon får springa ikapp mig och sedan sätta mig ner och ta emot Thone istället för apporten.
När A-C sa det insåg jag att Thone knappt fått någon belöning efter avlämningarna under dagens träningspass…
Det blev jaktlydnad, markeringar, sök och en rolig närsöksövning idag. Thone fixade allt fint, och jag tyckte att stadgan kändes bättre än sist. När hon och Balder skulle dela på en dubbelmarkering tänkte hon springa iväg på nummer ett som Balder skulle hämta, men jag hade koppel på henne så det blev ett snabbt stopp utan att jag behövde säga något.
På söket fick Thone gå först, och även sist för att hämta i den sista viltet. Jag hade ingen aning om var det fanns, men Thone jobbade på fint och ringade in rätt område och hittade det till slut. Det är så häftigt att se när dom vet vad dom ska göra, att det ska finnas något någonstans och de ligger i och jobbar tills dom hittar det.
Jag kände mig väldigt nöjd idag när vi åkte hem. Det känns som att jag har bra koll på vad vi behöver träna på, vilket bland annat är stadga och passivitet. En liten, liten bit framåt hann vi ju komma om man jämför med första tillfället. Idag var Thone lite mer samlad och kunde vänta på sin tur, istället för att tro att alla apporter var hennes.
Ska vi kanske skippa den där targeten?
Igår fick Thone ha en vilodag, men idag hade jag tänkt att vi skulle gå iväg och träna. Tydligen så behövde jag lite vila idag, för på förmiddagen fanns ingen ork till att göra någonting och efter maten råkade jag somna på soffan. När jag vaknade så hade det vackra vädret gått över till regn, och jag hade ingen lust att bli blöt och kall innan vi ens börjat träna så det fick bli ett litet pass ute på tomten.
Jag har förstås hunnit fundera lite över söndagens ruta, och kommit fram till två saker. I jaktapporteringen är Thone en hund som inte ger sig, utan hon ligger i och jobbar tills hon hittar sina apporter och där får vi nog en liten krock i lydnaden. Vi har haft en target på första skicket när vi tränat, och i söndags ville hon hitta sin target. Det är ju det jag har lärt henne. Sen så har vi inget stopp-kommando, eller det är iallafall inte tillräckligt mycket värt.
Så idag provade jag att ställa upp rutan, utan att lägga ut någon target. Jag tog även med en boll ut som jag gjorde låtsaskast med, och när Thone sprang iväg så ropade jag ”Stå!” och kastade bollen till henne när hon vände sig om. Det tog inte lång tid innan hon vände sig om snabbt med förväntan på att få sin boll.
Inför rutskicket gjorde jag som vi gjorde i förra veckan. Vi gjorde vår förberedelse och sedan gick jag ut och trampade i rutan där jag ville ha henne. Thone for iväg i full fart när jag skickade henne, och började förstås leta efter targeten när den inte låg där den borde ha legat. Jag ropade ”Stå!”, men det tog en liten stund innan hon stannade och tittade åt mitt håll. När hon gjorde det kastade jag bollen till henne direkt, och sen lekte vi med den tillsammans i rutan.
Vid nästa skick sprang hon ut i full fart igen, och vände sig om direkt på mitt ”Stå!”. Efter det skicket gick jag ut och trampade i rutan igen, dels för att påminna henne om var jag vill ha henne och för att se om hon skulle tänka target igen. Hon sprang ut, konstaterade att det inte fanns någon target i rutan och på mitt ”Stå!” så vände hon sig om direkt. Tjoho!
Nu har vi ju bara kört ett sånt här pass, men det kanske är så att vi ska plocka bort targeten? Jag skickade iväg ett mail till Heléne Lindström, som mamma anordnat många träningsdagar för, för att se vad hon hade för tankar och idéer. Det tog inte lång tid innan jag fick svar, och jag är nog inte helt ute och cyklar. Vi testar att köra såhär ett tag, och så får vi se vad det blir av det.
Stopp-kommandot har jag tänkt att vi kan träna på promenader, för de där låtsaskasten kommer hon nog inte gå på så många gånger till, och när vi har ett bättre stopp-kommando kan vi ju varva med att ha target i rutan igen så att vi inte tappar positionen.
Debut i lydnadsklass I
Efter träningspasset i tisdags, som gjorde mig väldigt tävlingssugen, så gick jag in på SBK-tävling för att kolla vad det fanns för tävlingar kvar i år. Som jag tidigare nämnt så börjar det bli glest med tävlingar häromkring, men jag såg att det skulle vara en tävling i Flen idag där det inte var så många anmälda till klass I. Lite kort om tid att få ordning på rutan på bara några dagar, men jag gjorde en chansning och skickade iväg ett mail och frågade om vi fick efteranmäla – och det fick vi!
Att chansa är inte min grej, utan jag vill egentligen att allt ska vara färdigt och lite till. Hur som helst, många rutskick har det blivit sedan dess. Både bra och mindre bra. Igår upptäckte jag att Thone inte verkar veta vad ordet ”Stanna!” betyder…
Klass I hade inte samling förrän 13.00 idag, så jag och Thone hann köra ett träningspass på morgonen innan vi åkte. Jag hann även bli jobbigt nervös, och min kropp verkade tro att vi skulle dö idag. Nervös blir jag alltid, men jag brukar inte bli så nervös flera timmar innan. Magen brukar inte vilja vända ut och in på sig förrän vi närmar oss tävlingsplatsen.
Tävlingen gick inne på en inhägnad plan, som jag misstänker även används som rasthage av dom som inte vet bättre. (Jag återkommer till det senare). Grinden, och bron som man fick gå på över diket fram till grinden, sabbade min plan att börja fotgåendet en bra bit utanför planen. Jag hade gärna haft ett par extra meter på mig att samla ihop Thone och rätta till hennes position.
Thone var som vanligt taggad för arbete, men var nog inte riktigt med på vad vi skulle göra. Det kändes som att hon tänkte apportering, och att domaren och skrivaren var kastare. Fotgåendet blev därmed lite svajigt om man säger så. Emellanåt gick hon kanonfint, men ibland kändes det som att hon var någon annanstans i tanken även om hon höll sin position.
Ställande under gång och inkallningen gick jättefint. Vid läggande under gång var hon någon annanstans igen, och det blev ett sättande istället. Men hon gjorde ett fint sättande och höll den positionen så vi fick poäng iallafall. Sedan var det då dags för rutan. Det började bra! Thone sprang rakt ut till rutan, men jag fick inte stopp på henne. Jag hade tänkt vråla ”STÅ!”, vilket jag provade imorse och som fungerade bättre än ett ”Stanna!”, men det blev inget vrål så i blåsten hördes jag nog knappt. Thone hamnade på det bakre bandet och när jag ropade ”Rutan!” igen så började hon röra på sig men hade hade liksom aldrig hela kroppen i rutan.
Thone, som inte är någon nosig hund, fick till slut någon spännande doft i nosen och hamnade vid en elstolpe som stod en liten bit från rutan. En elstolpe som jag skulle tro är väldigt nerkissad, av hundar som får använda inhägnaden som rasthage… Det kändes riktigt surt att vi nollade rutan, när det först såg ut att kunna gå bra! Men, men. Vi gjorde en chansning, och jag visste ju att rutan inte är ett färdigt moment än.
Vid apporteringen stod jag och funderade på om vi skulle bryta, men samtidigt kände jag att det var nyttigt för Thone att få fortsätta. Vid apporteringen var jag inte helt närvarande, så det tog några sekunder innan jag reagerade på tävlingsledarens kommando att skicka iväg Thone. Hon satt stadigt och fint, och sen var det full fart ut och in. Vid fjärren kändes det väldigt konstigt att ha snett ut till höger, och när jag tittade på skylten så tittade Thone på tävlingsledaren. Jag trodde att vi skulle missa första skiftet, men Thone satte sig upp direkt. Sedan fick jag försöka att bara snegla mot skylten för att hålla kontakten med Thone.
När jag kallade in Thone vid hopp över hinder kom jag på att jag hade armarna en bit ut från kroppen istället för rakt ner, och hade jag ändrat dom hade det säkerligen tolkats som ett dubbelkommando. Jag fick förstås en nos i handen vid ingången… Konskicket visste jag inte riktigt hur det skulle gå, men tycker det har gått riktigt bra på träning sedan i onsdags när jag skaffade en stor kona. Thone såg ut att ha koll på var den var iallafall, och for iväg rakt ut. Hon gjorde dock ett kort stopp, för att nosa på konan(?!?), innan hon fortsatte in till mig.
Trots nollan och missen på läggande under gång kände jag mig ganska nöjd ändå. Självklart hade jag hoppats på ett 1:a pris, men även om vi skulle få full poäng på gruppmomenten så skulle det inte räcka. Vad vi hade fått för poäng hade jag inte koll på, men en tävlande i samma klass tyckte att det hade sett fint ut och berättade vad vi hade fått för poäng på några moment.
Jag kunde inte låta bli att räkna, även om jag inte hade poängen för alla moment, och när vi satt och tittade på ekipagen efter oss insåg jag att jag hade glömt räkna med helhetsintrycket. Om vi skulle få full pott på gruppmomenten, så skulle det kanske räcka till ett 1:a pris. Vi har inte tränat jättemycket på sittande i grupp, men Thone har fått sitta och vänta vid frukost och kvällsmat och när jag packat ihop våra grejer efter träning. Ett par gånger har vi tränat med halsband och koppel på, och jag har dragit lite i kopplet och viftat med det.
I onsdags gjorde vi ett sittande i halv storm, och det blåste ganska bra under dagens gruppmoment så det var ju bra att vi provat på det en gång innan. Thone satt som gjutet, så det blev full pott!
Vid prisutdelningen var det lite nervöst, och det kom en liten glädjetår när vi ropades upp sist som vinnare med ett 1:a pris! Jag hörde inte vad vi fick för poäng, och det kändes inte så himla viktigt heller. Vi hade lyckats få ett 1:a pris ändå! 260.5 poäng och 1:a placering av fem startande i klassen!
Fritt följ 8 Lite segt sätt, sitter snett, förflyttning lite luft.
Ställande under marsch 9 Något steg.
Inkallande 10
Sättande el. läggande under marsch 5 Fel position.
Sändande med läggande 0
Apportering 10
Fjärrdirigering 10
Inkallande med hopp över hinder 9 Avslut
Sänd runt en kon 8.5 Saktar in vid kon, avslut.
Sittande i grupp 10
Helhet 9 Glatt och trevligt. Lite överladdad.
Gissa om jag är glad över vårat 1:a pris?!? Det känns bara så himla bra! Trots att jag tappade fokus en stund så jobbade Thone på som vanligt. Vi tvåbenta har firat med pizza och hundarna har fått ett varsitt smaskigt tuggben. Imorgon blir det vila för Thone, men sen kör vi igång igen!
Äventyr bland spännande djur
Den här helgen har jag, Lenny och Evelina hela tre lediga dagar tillsammans, och idag passade vi på att åka iväg på ett litet äventyr. Ett besök på Tropicarium i Kolmården fick det bli. I veckan hann vi fundera på ett besök i djurparken, i några sekunder innan vi insåg hur dyrt det skulle bli! Det får vänta tills Evelina blir lite äldre och får ut mer av det, och då hinner vi lägga undan pengar till just det.
Tropicarium var mycket mindre än vad jag kom ihåg, men vi lyckades ändå spendera drygt tre timmar där. Vi gick flera varv och tittade på alla djur flera gånger. Det var tyvärr inga apor i amazonasdjungeln, men när vi gick ett andra varv i regnskogen så upptäckte vi att det fanns apor där. De syntes inte till när vi gick förbi där första gången, men sen kom vi lagom till att de fick mat och fick se dom på nära håll.
Det var kul att åka iväg en sväng, och Evelina verkade väldigt nöjd! Innan vi åkte hem så tog vi ett varv i souvenirbutiken, och Evelina kommenterade ”Vad fint det är! Vad fint dom har städat!”. Hon är för rolig. Det som fick följa med hem var några små gummidjur (ormar, ödlor och spindlar) och ett slime.
Surikater, hur söta är dom inte?
Evelina hittade en liten kompis i amazonasdjungeln.
Den här bron var en favorit att gå fram och tillbaka på, många gånger!
Ser ni den lilla apan?
De älskade Biabäddarna
Vi har en Bia bed i hallen, en i sovrummet och en i vardagsrummet, och det är nästan alltid en upptagen där vi är. Just nu, när jag sitter i sovrummet, så ligger Lhine i den som är här i sovrummet. Den i hallen ligger mittemot köket, så där ligger hundarna gärna när jag är i köket. Lhine och Thone kan till och med tänka sig att ligga tillsammans i bäddarna(!).
Jag vill tävla, nu!
Thone och jag var och tränade en stund på brukshundklubben imorse. För att se lite hur vi ligger till så körde vi igenom alla moment i lydnadsklass I. Hon fick belöning mellan momenten, och under vissa moment berömde jag henne med rösten. Vi hade behövt värma upp bättre innan vi gick in på planen, för fotgåendet kändes lite sisådär till en början. Men ju mer vi gick, desto bättre kändes det.
Ställande under gång, inkallning och läggande under gång var inga konstigheter. Jag kom ganska nyligen på att man går förbi och vänder bakom hunden vid återgången, men det lilla vi hunnit träna på det verkar ha gett resultat. Sen var det då dags för rutan, och idag provade jag att inte gå ut och trampa på targeten innan jag skickade henne. Vi har visserligen bara kört två pass med den hjälpen, men jag ville ändå testa och se hur det skulle gå. Det var fullt fart ut till targeten, utan en tanke på att stanna vid det främre rutbandet! Lite ”Wow!” på det!
Apporteringen inga konstigheter. Hopp över hinder inga konstigheter. Kanonfint första uppsitt på fjärren. När jag gick tillbaka till henne satte hon sig upp, och varför hon gjorde det vet jag inte. Jag tänker inte fundera en massa på det heller. Konskicket blev lite galet. Thone sprang ut i full fart, men lite snett och hittade inte konan. Vi har ingen stor kona och det var oklippt ganska högt gräs där min variant med en orange liten kona ovanpå en röd rutan-kona förmodligen inte syntes.
Vi gjorde om på lite kortare avstånd, och då blev det rätt. Då hann hon hitta konan innan hon tappade riktningen. När vi kört igenom alla moment tränade lite på vissa delar, som att hitta rutan och konan, och slutligen fick Thone göra ett sittande medan jag plockade ihop alla grejer. Det tycker nog Thone är mindre konstigt än när jag står 1.5 meter framför henne och håller i kopplet, men idag fick det bli så. Hon fick sitta mycket längre än 1 minut iallafall.
Efter dagens träningspass blev jag så tävlingssugen! Nu har vi visserligen inte tränat så mycket med störningar eller kommendering, men det kändes ändå så himla bra idag. Vi har kommit mycket längre än jag trodde, för det är ju inte länge sen vi satte igång med lydnaden igen. Känner mig lite bitter över den äckligt varma sommaren. Hade det varit en vanlig svenska sommar, då hade vi kanske varit här i juli?
Hur som helst, vi tränar på och hinner kanske starta en eller två gånger i klass I innan tävlingarna häromkring är slut för i år. Jag vet att det finns fler tävlingar i närheten, men jag jobbar två helger/månad och ibland fler. Sedan får vi ju se när damen kommer löpa. Hur ofta är det inte dom börjar löpa så fort man betalat in en tävlingsanmälan?
Lycklig Thone idag igen
Framåt.
Efter jobbet idag gick vi ut på en promenad allihopa, och så blev det lydnadsträning med Thone. Kameran fick följa med också och Lenny tog ett par bilder på mig och Thone. Vi tränar oftast själva och då blir det inga bilder, så det känns kul att ha några stycken nu. Bilder säger ju mer än ord, och på bilderna i det här inlägget syns det hur roligt Thone tycker det är med fotgående!
Förutom fotgående så tränade vi förstås rutan, och det gick kanonbra idag med. Det kändes till och med som att Thone hade ett större sug ut till rutan idag när vi ställde upp mot den. Lenny fotade Thone när jag gick ut och ställde mig på targeten, och vilka grimaser hon gjorde!
Bakåt.
Åt vänster. Lite styrhjälp med handen för att hon inte ska vara för artig och flytta på sig för mycket.
Vad var det som hände?
Jag och Thone körde ett pass lydnad på förmiddagen igår, och något som har börjat bli väldigt vanligt är att första rutskicket inte blir rätt. Thone hamnar på det främre snöret, och står där och ser glad ut. På kvällen ville jag gå ut och prova rutan ute på tomten, för att se om problemet har att göra med att vi har börjat träna på olika platser och att vi behöver backa tillbaka lite grann.
När jag ställt upp rutan tänkte jag att vi skulle träna lite på fjärren först, men då var ordet ”Ligg!” som raderat från Thones hjärna. Hon kunde inte lägga sig vid sidan, under rörelse, framför mig eller på avstånd. Det bara gick inte! Alltså, va?!? Jag provade olika tonfall, men det var som att Thone inte hade en aning om vad jag sa.
Det blev inget bra alls, så vi gick in och jag funderade vad som kan ha hänt från ena dagen till den andra. Hundarna fick kvällsmat och sen gick jag och lade mig, för jag ville ha en ny dag.
När vi gick och lämnade Evelina på förskolan imorse så släpade jag med mig träningsväskan, och under långpromenaden som vi brukar ta efteråt så gjorde vi ett stopp för att köra ett träningspass. Jag ville få veta om ”Ligg!” fortfarande var ett främmande ord, eller om Thone helt enkelt bara tänkte kvällsmat igår. Kvällsmaten var ju försenad, och jag lade den på upptining i ett varmt vattenbad precis innan vi gick ut för att träna. Dessutom ville jag prova ett av tipsen jag fått på Facebook för att få till det första rutskicket.
Jag ställde upp rutan, och sen gjorde vi ett nytt försök med fjärren… och Thone kunde lägga sig ner igen! Vad skönt. Då var det nog kvällsmaten som var problemet igår. Thone var hungrig, och Lhine var kvar inne tillsammans med kvällsmaten. Efter fjärren gjorde vi oss redo för rutan, men efter vår förberedelse fick Thone sitta kvar medan jag gick ut och trampade på targeten. Gissa om Thone såg förvånad ut!
När jag sedan skickade iväg henne till rutan var det full fart ut, och hon sprang direkt och vände upp på targeten! Vägen ut var lite svajig, för det låg en svart fågelfjäder i gräset som Thone behövde slänga en blick på, men hon struntade helt i det främre rutbandet. Vi gjorde ett till skick sen, utan hjälp, och det var inga konstigheter.
Vi tränade lite annat emellan, och gjorde sedan ett skick till rutan igen utan hjälp och det var inga konstigheter då heller. Den lilla hjälpen att jag gick ut och trampade på targeten först gjorde susen! Nu ska vi träna så ett tag, så att vi får bort stoppet på rutbandet, och när det känns som att hjälpen inte behövs så blir det att banta bort den. Jag tror inte att det kommer bli så svårt, utan Thone kommer nog snart fatta vad det är hon ska göra efter vår förberedelse. Vilken punkt det är hon ska till.
Lhine fick vara med och träna lite idag också. Hon fick vara med och göra ett sittande i grupp, och så blev det lite stadgeträning när jag lade ner henne och Thone bredvid varandra och jag kallade in Lhine först.
-
BESÖKARE
Idag:
Totalt:
