Gröngölingar i sökskogen

För ett par veckor sen fick jag och hundarna erbjudandet att vara med i en sökgrupp, och idag kunde vi äntligen vara med! Söket tror jag skulle passa Thyra perfekt, eftersom att hon är så liten och kvick, men hon får vänta till i vår. Att låta henne ge järnet i sökskogen nu när hon inte är van vid det kan nog räknas som idioti.

Det blev alltså Lhine som fick prova på sök idag, och jag tror att vi skötte oss bra trots att vi båda kom dit med noll koll. Kommer inte ihåg riktigt, men jag tror att Lhine fick 3 skick på var sida om stigen. Pop-up med direktskick för att göra det enkelt och roligt. Det var Elin och Thina som figgade åt oss, och det var nog väldigt stärkande för Lhine att hitta kända figuranter att leka med och få smaskens av. Nästa vecka är det dags igen, och det blir spännande att se om hon hinner tända till redan då.

Efter att ha lämnat Lhine i bilen och sett Balte fara fram genom skogen var det dags att vara figurant åt Tudor. Därefter var det tänkt att jag skulle vara figurant åt Basco, men det gick visst lite snett. Basco var så galet taggad att han tjuvade ut i rutan när jag var på väg ut, och när jag skulle gå tillbaka till stigen med honom så halkade jag omkull ner för ett berg och vek in foten under mej. Aj, aj, aj. Det gjorde riktigt ont, men efter att ha suttit och försökt andas en stund så kunde jag resa på mig och traska ut till stigen. Det blev inget mer figurantarbete för mig, även om foten kändes okej efter ett tag. Det smärtade, men kändes ändå okej.

Efter träningen haltade jag bara lite lätt på vägen tillbaka till bilen, och att köra hem var inga problem. Det var nog bara en liten lätt stukning, trodde jag. Väl hemma så slocknade jag på soffan i två timmar, och sen när jag bestämde mig för att jag var tvungen att gå upp så kändes det som att foten var helt mos. Det kom några tårar och jag svor över den förbannade foten, och funderade på om foten kanske skulle behöva träffa en doktor.

Nu sitter jag här med en fot som gör ont även när den vilar, men har bestämt mig för att avvakta tills imorgon och se hur den ser ut och känns då. Någon kvällspromenad blir det inte för hundarna, utan de får nöja sig med att kissa nere på gården.

2 oktober, 2009 | 6 kommentar »

Vågar man hoppas?

Innan jag och mamma började kika på Tino till Thyra så tyckte väl jag att det här med att Thyra skulle ha en till valpkull kändes sådär lagom roligt. Det är ju tur att man får lov att ändra sig, för nu ser jag verkligen fram emot att se magen börja växa.

I onsdags var det 3 veckor sedan första parningen, och än finns det väl inga självklara tecken på att hon är dräktig. En blivande valpköpare funderade på om hon inte tyckte att Thyra breddat sig något, men det är väl så att man ser det man vill se. Andra hundar tycker att Thyra luktar spännande, och i onsdags när Thyra kom ner från övervåningen hos mamma och pappa så satte hon sig i trappen med en speciell blick… Dräktighetstecken eller inte?

I två dagar har hon varit pillig med maten och ätit väldigt långsamt och tagit en bit i taget. Nu imorse skulle hon ha min frukost istället för sin egen, och sen trots att Lhine stog och hängde bredvid Thyra när hon åt så pillade hon bara i sig en deciliter. Dräktighetstecken eller bara vanlig matvägran?

2 oktober, 2009 | 9 kommentar »