Riktigt rolig träning!

180816
Mammas Bodil, Höstglädjens Child In Time på dagens träning.

Idag har jag och Thone haft en riktigt roligt träningspass i Hälla tillsammans med mamma och Camilla. Vädret var tyvärr inte så trevligt, väldigt varmt och kvavt vilket resulterade i en massa äckliga spyflugor, flugor och mygg. Man är ju så himla smart också, och viftar bort flugorna från sig själv med blodiga och illaluktande händer…

Innan Camilla kom så började jag och mamma och titta på upplägget som hon hade tänkt. Ett sök på ena sidan av vägen och markeringar på andra sidan av vägen. Vid söket kunde man antingen börja på vägen, och skicka hundarna rakt in i en ”vägg” av ormbunkar och buskar, eller vara lite snällare och kliva fram framför ”väggen”. En rolig idé som mamma hade också var att efter att halva söket var inplockat skulle man vända sig om och köra markeringarna och sedan fortsätta med söket igen.

Thone fick vänta en liten stund på sin tur, och så började vi med lilla Märta i väntan på att Camilla skulle komma. Vi tänkte att Camilla skulle få kasta markeringarna åt Thone, och göra extra doftspår i söket. Hon kom lagom till att Märta fick vara färdig med söket, så när hon fått sina markeringar var det Thones tur.

Alla hundarna fick motivationssök, och då Thone redan kändes väldigt motiverad så ville jag bara ha klappar och inga ljud när mamma och Camilla lade ut söket. Jag hade redan innan bestämt mig för att skicka Thone från vägen, och rakt in i ”väggen” innan vi bröt för markeringarna. Vi tränade förresten bara med vilt idag. Kråkor, kaja, and, trut och kaniner, och det skulle bli spännande att se hur Thone skulle göra. Om hon skulle ta dom direkt, och med vilka grepp isånnafall.

Nu kommer jag inte ihåg vad Thone kom in med först… Kan det varit anden kanske? Hur som helst, jag valde att berömma henne massor när hon tagit upp vilten. Det är ju fortfarande nytt för henne, och då tycker jag att hon kan få den bekräftelsen. Vid truten var hon lite tveksam, och den har vi glömt att träna med här hemma. Den ligger i en annan låda i frysen. Jag ropade ”Ja, apporten!”, och då tog hon den. När hon var på väg in med en kråka så tappade hon den, och verkade ha blivit störd av någonting. Camilla såg att hon hade vänt sig om och titta på något, och sedan släppt den.

Thone kom av sig, och jag gick ut och visade att hon skulle hämta den igen. Hon fick hämta ett vilt till och sedan vände vi oss om och tog markeringarna. Hon satt stabilt och jag berömde att hon satt kvar. En kråka och en kaja var det på markeringarna, och dom kom in utan några större problem. Det var ganska svåra markeringar, där hundarna inte kunde se djupet men Thone verkade ta bra riktmärken för hon tog en helt annan väg än vad Märta gjorde och hittade dom snabbare.

Under den andra delen av söket hade jag tänkt att skicka Thone från andra sidan ”väggen”, men det glömde jag bort. Eftersom det var varmt och kvavt och Thone började bli trött så gick mamma ut i söket och promenerade lite. En kråka och två kaniner var kvar, och de kom in utan problem. Camilla tyckte att Thone var jätteduktig, som hela tiden sökte olika vägar ut i söket. Hon sprang aldrig ut i samma spår. Dock så besökte hon några av de platserna där hon redan hämtat något, men det är ju för att hon är orutinerad.

När alla vilt var inne så var Thone helt slut. Hennes långa fula tunga var extra lång och hon sträckte ut sig på vägen för att svalka sig. Hon blev serverad vatten och så klappade jag om henne ordentligt och talade om hur (jävla) duktig hon varit! Vilka framsteg vi gjort på så kort tid! Alla vilten levererades i handen också.

Thone skulle få sitta lite passiv medan mamma och Olga tränade, så vi satt kvar på vägen medan Camilla lade ut söket igen. Trots att hon var jätteflåsig och tungan hängde så hade Thone full koll på Camilla. Hon hade ingen aning om hur trött hon var egentligen. Vi stod passiva medan Olga hämtade in två eller tre vilt på söket, och Thone var tyst och satt stabilt även om hon var väldigt uppmärksam på vad som hände. När jag sa att vi skulle gå till bilen följde hon med och hade fullt fokus på mig. Vi stannade till efter ett par meter, och så fick en massa godis.

Jag kände mig riktigt, riktigt nöjd! Det enda jag inte var nöjd med var väl vädret. Visst, det var svalare än för två veckor sedan men ändå riktigt klibbigt och kladdigt. Att hon tvekade lite vid truten och kom av sig när hon tappade kråkan tänker jag inte lägga någon energi på. Det här är fortfarande nytt, och hon suger åt massor för varje träningspass. Jag tror det kan bli riktigt bra så småningom!

16 augusti, 2018 | Inga kommentarer »

Skriv en kommentar

Namn:

Mail:

Hemsida: