Thyra opererad, och glad nyhet!
En väldigt trött och ostadig Thyra.
Inatt blev det inte mycket sömn… Evelina vaknade vid 22-tiden och var helt hysteriskt ledsen och det gick liksom inte att bryta. Ingenting var bra, och sen när hon väl lugnat sig hade hon ingen lust att somna om. Jag tror att hon var vaken i typ 4 timmar… När hon äntligen somnat om så sov jag jättedåligt, med oro inför Thyras operation.
För att Thyra inte skulle stressa upp sig före operationen så skulle jag få vara med när hon fick lugnande, och för att inte behöva sitta och vänta så länge behövde vi inte vara på Valla förrän 08.15. Thyra hade full koll på att något obehagligt var på gång, för när vi skulle gå till bilen gick hon och släpade bakom mig. Likadant när vi blev uppropade i väntrummet.
Heléne som skulle operera Thyra berättade att blodprovet som togs sist hade sett jättebra ut, och sedan lyssnade hon igenom Thyra och sa att allt lät lugnt och fint. Jag förklarade att så länge jag är med eller hon är på en trygg plats så är hon lugn, men att hon inte gillar att vara på en okänd plats utan mig.
Det blev bestämt att jag skulle bli uppringd när Thyra var färdigopererad och då skulle jag komma så snart som möjligt. Beroende på hur snabbt Thyra skulle kvickna till så skulle jag antingen få sitta med henne en stund eller så skulle hon få åka hem direkt.
När Thyra fått sin lugnande spruta kände jag hur det började bränna i ögonen. Det var nog en blandning av trötthet och oro. Det kändes inget roligt alls att jag snart skulle få åka hem utan Thyra. När det var dags för henne att gå iväg till operationen kom det en liten tår. Thyra hade inga planer på att lämna mig, så trots att hon fick hjälp upp på benen så rörde hon inte en fena. Hon fick bli ivägburen istället, lilla gumman.
Klockan hade hunnit passera 09.00 när jag åkte hem, och innanför dörren möttes jag av en pigg och glad Evelina. Det kändes skönt att få krama om och pussa på henne. Hon hade vaknat ganska nyligen och Lenny låg kvar i sängen, så jag och Evelina åt frukost och sedan gick vi ut på promenad med Lhine och Thone.
För att fördriva tiden gick vi upp till motionsspåret för att gå runt kohagen och titta på korna. Evelina fick hoppa ur vagnen och hittade en massa spännande saker att undersöka så vi tog oss inte fort framåt. 10.55 ringde det från Valla, och det var så skönt att höra en glad röst i andra änden. Operationen hade gått bra, Thyra var ganska lullig fortfarande och det var lagom om jag kom om en timme.
Jag hade nästan lust att springa hem och skynda iväg, men jag visste att vi skulle hinna gå den promenaden som vi hade tänkt. Evelina började bli trött i benen också och ville få sätta sig i vagnen igen så det var ingen brådska.
När jag var tillbaka på Valla kändes det som att jag fick vänta i en evighet på min tur i kön, trots att det bara var en person före mig… Efter att jag hade betalat hann jag dock knappt sätta mig ner i väntrummet innan jag fick gå in på ett rum, och strax därefter kom Björn in med Thyra. Hon var lite svårstyrd och skulle gå till väntrummet, men när Björn lyckades styra henne rätt och hon fick syn på mig så blev hon helt hysteriskt glad och dök ner i mitt knä.
Han berättade att operationen hade gått bra, och att knölen trots allt bara var en fettknöl! Han hade varit med när den togs bort och kollat igenom den, och inte hittat något annat än fettceller. Fy fan så skönt! Huden hade blivit lite uttöjd, så det hade även varit lättare att sy ihop operationssåret än vad de hade räknat med.
Nu blir det ett par dagars vila, där Thyra bara får gå ut för att rastas. Hon har ett plåster över operationssåret som ska tas bort på lördag, och så ska hon äta smärtstillande i en vecka. Det blöder lite grann, men det kunde det göra, så jag ska försöka att ha is i magen. På lördag morgon får jag ju se hur det ser ut där under plåstret.
Thyra har faktiskt varit förvånansvärt lugn sedan vi kom hem. Jag trodde att det skulle vara en del gnissel och gnäll, men det gjorde nog skillnad att hon inte hann bli uppstressad före och efter operationen. Hon har ätit och druckit, så förutom att hon är trött och vinglig verkar hon må väldigt bra. Hoppas det fortsätter så nu!
Nettan:
