Jobbigt besked
Igår kom provsvaren på Thyras knölar som opererades bor för två veckor sen. Den som plockades bort i juvret var godartad, men det var inte den som plockades bort på bröstkorgen. Jag var på väg hem efter jobbet när Cesar ringde, och jag kommer inte riktigt ihåg allt han sa eftersom att jag tyckte att det var jobbigt att få höra vad provsvaren hade visat.
På en gradering 1-3, där grad 3 är värst, så var knölen på bröstkorgen graderad mellan 1-2. Cesar hade iallafall tagit bort den med god marginal, så Thyra hade inga rester kvar av knölen. Egentligen borde jag väl skriva ordet tumör, men det låter för hemskt. Med graderingen 1 – 2 finns det tyvärr en risk att det kan ha spridit sig, och det har varit i mina tankar ända sedan telefonsamtalet igår.
När jag kom hem undrade Lenny varför jag var så nedstämd, och då började jag gråta. Det kunde ju varit värre, med grad 3, men ändå så tycker jag att det här är jättejobbigt. Jag tror att Cesar sa att man oftast inte gör någonting, men att man kan ta ett blodprov för att kolla lite olika värden. Det blodprovet kommer jag att ta på Thyra, och det tyckte mamma också, för det kommer nog kännas bättre att veta än att inte veta om det har spridit sig.
Jag och Nathalie hade bestämt att vi skulle träna ihop idag, men jag hade verkligen ingen lust och ville inte heller berätta om Thyras provsvar. Till slut skrev jag bara ett kort svar, och det slutade med att Nathalie och Ayax köpte med sig fika och kom hit. När vi fikat gick vi bort till fotbollsplanen och tränade en stund, och jag hade med mig Thyra och Lhine bort. Jag fick ju faktiskt ett bra besked igår också, nämligen att Thyra fick börja röra på sig och träna igen.
Nu efteråt känns det riktigt skönt att Nathalie och Ayax kom hit. Jag fick något annat att tänka på, och jag kom liksom ur min ledsna bubbla och ut i verkligheten igen. Thyra tyckte det var jättekul att få träna lite och med Lhine blev det jättebra träning.
