Freestyletävling på Dog-O-Rama
När jag anmälde till dagens tävling så tänkte jag inte på att kolla hur långt det var, utan i veckan var det Lenny som upplyste mig om att det skulle ta tre timmar att åka. Aja, strax innan anmälan gick ut så hade vi ändå bestämt att vi skulle passa på att åka på en liten minisemester den här helgen för att fira vår 4-årsdag en vecka i efterskott.
Vid 8-tiden var vi framme i Karlstad, och då var det en lång banvandring före tävlingen drog igång där man även fick ha med sig hunden inne på planen om man ville. En jättebra idé som freestyle-Sverige fick upp ögonen för efter att Brigitte Van Gestel var här i somras och undrade varför ingen hade hunden med sig in på banvandringen inför den inofficiella tävlingsträningen med landslagstruppen.
Jag planerade mitt program lite snabbt och gick sedan och hämtade Rhiva. Hon tyckte att gummimattan var jättehäftig och höll på att få fnatt flera gånger, så vi satt mest still och försökte ta det lugnt. Längs ena sidan var det en spegelvägg, och när Rhiva fick syn på sig själv stod hon på bakbenen som en surikat och viftade på svansen.
Inga hundar fick vara i hallen, av hänsyn till de tävlande, så man fick vänta på sin tur utanför lokalen och sedan fick man ta sig in över alla skor och förbi publiken och gå in i en liten fålla medan man väntade på att bli välkomnad in på planen. Ingen jättelätt miljö alltså, och sen skulle man ta sig in på planen också…
Rhiva var helt galen idag och höll på att få fnatt innan vi ens hunnit börja. Det blev en himla massa hopp och skutt, och några missar här och där, men efteråt var jag jätteglad åt att det inte slog över. Jag tror att hon fick hela publiken att skratta, och jag kunde inte heller hålla mig för skratt. Det blev inga superpoäng, men det räckte till vårat andra uppflyttningspoäng i freestyle klass II!
Jag anmälde även Thyra i sista sekund, och vi hade sista startnumret i freestyle klass III. Egentligen hade jag inga planer på att starta med henne, men idag blev vi nerpetade från 1:a platsen på listan för Årets freestylehund. Då kom det faktiskt en liten tår. Vi som haft ledningen så himla länge. Från början hade jag inga planer på att vi skulle vinna, men varefter att månaderna gick och vi fortfarande låg 1:a så kunde jag ju inte låta bli att hoppas på att Thyra skulle bli Årets freestylehund. Tänk så himla häftigt det vore.
Med bara några hundar kvar före oss så bestämde jag mig iallafall för att starta med Thyra ändå. Vi hade ju ingenting att förlora. Dock hade vi inte de bästa förutsättningarna eftersom Thyra suttit i bilen hela dagen, och så var planen lite för liten för vårat program. Thyra var hetare än hetast, och vi var så himla nära att ta tillbaka ledningen. Poängen räckte iallafall till ytterligare ett cert och klassvinst.
Det känns väldigt surt att bli nerpetad från Årets freestylehund på årets sista tävling, och dessutom när programmet inte kan komma till sin rätt för att planen är för liten. Den största besvikelsen har nog redan hunnit lägga sig, och jag försöker att tänka som så att vad är en vinst av Årets freestylehund jämfört med ett NM-silver?
"Farmor":
Anki Risberg:
