Orättvist, men ganska okej ändå
Dags för sökkurs idag igen då, näst sista tillfället. När jag packade väskan imorse, och gjorde ordning en egen liten bag för laxpastej, lösrullar och kampleksak så visste Rhiva direkt vad som var på gång. Thyra och Lhine visste nog också, men försökte ändå tala om att det var deras tur genom att springa framför mina fötter hela tiden. Till slut fick jag säga åt båda två att gå och lägga sig. Tjat tycker jag inte om.
Idag började vi med att alla hundar fick prova att hämta lösrullar och göra påvis. Båda delarna ska göras ihop för att hundarna snabbt ska koppla att dom alltid ska till figuranten två gånger. Jag och Rhiva var näst sist, så jag hann se att det fanns vatten en bit nedanför där vi var och bad lite snällt om att få låna en lina. Annars visste ju jag var Rhiva skulle ta vägen…
Precis som jag anade så kände Rhiva lukten av vattnet och gjorde två försök att smita iväg och bada, men eftersom att hon hade lina så behövde vi inte bråka om saken. Rullarna hämtade hon glatt och det var inga konstigheter med påvis. Vi fick bara göra det två gånger då det funkade bra, och troligtvis skulle funka ännu bättre i skogen när det inte fanns vatten som lockade.
I skogen fick Rhiva tre olika skick, och direkt från starten jobbade vi med att hon skulle gå i löst koppel och det funkade riktigt fint. Det gjorde att hon var mycket mer samlad överhuvudtaget. Inför det första skicket fick vi gå ut en bra bit så Rhiva fick se figuranten som satt öppet. Sedan gick vi tillbaka till stigen där jag väntade ut att hon fick rätt riktning innan jag släppte iväg henne. Full fart ut, som vanligt.
Nästa figurant fick vi också gå ut i rutan och se, hon vinkade lite bakom en gran och försvann sen längre ut medan vi gick tillbaka till stigen. Rhiva stod jättefint bredvid mig och jag viskade ”Rätt så” när hon fokuserade rakt ut. Släppte iväg henne, väntade en stund och sprang sedan efter. En bit ut ser jag att Rhiva inte verkar ha hittat figuranten än då hon snurrar omkring, så jag stannar och hoppas att hon inte lägger märke till mig. Vips så försvinner hon iväg och jag hör ett ”Bra!” lite längre bort.
Rhiva hade sprungit rakt ut, svischat förbi figuranten på några meters avstånd, vikit av bakåt och sedan tagit sig tillbaka med hjälp av näsan. Blev så himla glad över att höra figurantens beskrivning av Rhivas beteende, för hon hade ju varit koncenterad på sin uppgift medan hon sprang och fortsatt att leta när hon inte hamnade rakt på figuranten direkt!
Tredje, och sista figuranten, låg gömd i ett område med täta smågranar som jag fick rikta in Rhiva emot. Jag skulle vänta ut tills hon fokuserade framåt, men hon ville gärna rikta sig lite åt vänster. Tog ett steg fram ett par gånger för att hjälpa henne med riktningen, och till slut så tappade jag henne. Hon var på rätt väg, men vek av bakåt och fick tyvärr vittring på nästa ekipage som stod och väntade lite för högt upp. Tur i oturen så är den hunden väldigt skällig så när den började skälla så visste jag att Rhiva var nere i starten så det var bara att springa tillbaka och hämta henne.
Vi gjorde om samma övning, men i koppel och så bad jag instruktörerna följa med ut och titta på Rhiva för att säga till när jag skulle släppa. Släppte kopplet direkt när ena instuktören viskade ”Släpp!” och Rhiva travade ut bland granarna. Det syntes tydligt på henne att här är det något, och snart började svansen vifta. En svår men väldigt nyttig övning för lilla damen som var riktigt trött när vi gick tillbaka mot bilen.
Nästa gång, som är om två veckor, så ska vi prova att köra med lösrulle istället för laxpastej ut hos figuranten. Himla spännande! Under fikat efteråt blev det även prat om en fortsättningskurs, då instruktörerna sett att vi är väldigt intresserade av att fortsätta träna sök och inte riktigt vill släppa iväg oss på egen hand än. Självklart håller vi tummarna för att det blir av!
Thyra och Lhine fick också ha lite skoj idag. Thyra fick följa med och valla av rutan, och fara omkring tillsammans med aussien Svansa. På väg tillbaka till bilarna så passade Thyra på att ta ett bad också i en jättestor vattenpöl. Den var inte så djup, så hon fick lägga sig och kravla runt i den. Även Lhine fick komma ut en stund när sista hunden körde, och följa med upp till rutan och hämta Rhivas sele som jag hade glömt vid starten. Hon hälsade glatt på allihopa och rullade sedan omkring och grymtade. Även hon fick ta sig ett bad, i en ännu större vattenpöl, så jag tror att hon och Thyra var ganska ändå när vi åkte hem. Båda två tog även med sig ett par fästingar från skogen, usch!
