Valpträff, med fel kull

Idag har jag, Evelina och Nhora varit på valpträff i Hälla, tillsammans med Hickas valpar som är 6 veckor äldre än Nhora och hennes syskon. Mamma hade hyrt in Susanne, som jag och Nhora nyss gick valpkurs för, och jag är väldigt glad över att vi fick vara med på ett hörn. Mycket repetition, men även nya tips och idéer.

Hickas valpar skulle få börja med att göra beskrivningen som vi gjorde på valpkursen, så jag hade ingen brådska iväg. Ärligt talat så kände jag mig inte alls sugen på att åka imorse när jag vaknade, för det regnade och var halv storm. Jag skulle ju säkert ångra mig om jag inte åkte, och enligt flera olika väderappar så skulle det sluta regna under förmiddagen, så efter frukosten började jag packa en väska.

När jag packade ner hundleksaker och hundgodis så undrade Evelina om jag skulle åka på hundkurs, och när jag berättade att jag skulle åka och träffa mormor så ville hon också få följa med. Hon brukar vara duktig när hon får följa med på hundgrejer, så hon fick hänga med. Bara hon får något att äta och dricka så brukar hon hålla humöret uppe länge, så vi köpte med oss lite fika på vägen.

Vi kom precis lagom till att Susanne gick igenom Hicka-valparnas beskrivningar, och efter det skulle de få göra systeminkallningar. Nhora fick visa hur det gick till, och idag gick det hur bra som helst. Idag blev det tredje gången vi gjorde systeminkallningar, och Nhora visste precis vad hon skulle göra. Jag fick knata på ordentligt för att hamna långt fram när hon vände upp.

På vägen tillbaka mot publiken fick Nhora springa lös. Först var hon i närheten av mig, Susanne och figuranterna, men sen tog hon fart mot publiken. När hon nästan var framme kom jag på att hon inte ska ta några beslut om hälsning själv, inte nu när hon är lite spökig, så jag ropade ”Häråt!” och hon vände direkt! Trots att mamma och Evelina stod bara någon meter framför henne. Wow!

När alla fått göra systeminkallningar så blev det en liten paus, och jag fick lägga ett spår till Nhora. 25 steg med en godisbit i tån. Det blåste fortfarande halv storm, så det var egentligen inget väder man lägger såna spår i, men nu fick det bli så. Jag skulle försöka lägga det med vinden i ryggen, och när Susanne sen såg spåret så tyckte hon att det var perfekt. Skönt att få höra. Då är jag ju inte helt vilsen!

Alla fick hänga med och titta när Nhora gick spåret, och jag och Susanne gick på varsin sida av Nhora. Jag hade berättat för Susanne att Nhora börjat få väldigt bråttom i spåret, så jag fick noggranna instruktioner om vad vi skulle göra innan hon fick börja spåra. Redan vid starten såg Susanne hur Nhora ville kasta sig fram i spåret, så hon tog över kopplet för att kunna bromsa och korrigera.

Det var väldigt skönt att ha med Susanne i spåret, och att hon tog hand om kopplet så att jag fick se hur jag ska göra här hemma. Vi hjälptes åt på varsin sida att peka i hälen där det behövdes, och Nhora verkade inte bry sig ett dugg om att vi hade publiken bakom oss och att Susanne höll i rodret.

Efteråt frågade jag om vi ska köra kortare spår här hemma, men Susanne tyckte jag kunde lägga spår med 25-30 steg. Nhora orkar koncentrera sig så länge. Jag kan till och med lägga ut flera spår på en gång och ta dom med en liten paus emellan. Så det kommer vi göra!

Innan vi avslutade så fick de andra välja något som de ville få hjälp/jobba med, och sen tog Susanne ut sin labrador och visade några roliga och nyttiga övningar och hur man kan lära in fotgåendet med food drive. Jag tyckte att koncentrationsövningen dom gjorde såg väldigt rolig ut, så den började jag och Nhora att träna på nu ikväll när det var dags för henne att få kvällsmat.

Som sagt, jag är väldigt glad över att vi fick vara med på valpträffen. Mycket repetition men även en del nytt.

15 september, 2019 | Inga kommentarer »

Skriv en kommentar

Namn:

Mail:

Hemsida: