Oroligt dygn

I fredags kväll började Nhora bete sig konstigt, och jag kunde inte hitta vad felet var. Hon hade svårt att komma till ro, och verkade irriterad i bakdelen. Det enda jag kunde hitta var en liten röd prick på baksidan av ena låret. Kanske hade hon blivit getingstucken? Igår morse verkade hon må bättre. Hoppade och skuttade när det var dags för frukost, men efter frukosten blev hon orolig igen.

Jag ringde till Valla djursjukhus, och vi kunde komma med en gång så att de fick titta på henne. När vi gick till bilen verkade hon må bättre igen, och likadant när vi gick in på Valla. Inte riktigt lika busig som vanligt, men ändå inte tydligt påverkad. Inne på undersökningsrummet tassade hon omkring och undersökte allt, och hälsade glatt på djurvårdaren när hon kom in. Det var ganska trevligt att vara hos veterinären, och ännu trevligare blev det när veterinären kom in också.

Jag fick berätta vad som hänt, och egentligen kunde jag inte berätta så mycket. Medan vi pratade så kom jag dock på att Nhora hade spytt på fredagsmorgonen. En stor och kompakt spya med gräs och almfrön. Djurvårdaren tog tempen på Nhora, och hon hade ingen feber. När veterinären frågade om Nhora kissat och bajsat så kunde jag inte svara på om hon bajsat under fredagen eller igår.

Veterinären kände igenom Nhora, och kände länge på magen. Jag såg att hon tittade på Nhora för att se om hon skulle reagera, och det drog lite i mungiporna. Hon trodde att problemet kunde sitta i magen, så de lånade med sig Nhora till röntgen. Jag fick titta på bilderna, och det var väldigt mycket bajs i tarmarna och en massa små vita prickar som inte borde vara där.

Jag kunde inte komma på att vi saknade något där hemma, eller sett spår av något som hon tuggat sönder. Prickarna såg dessutom ut att vara för små för att vara bitar av något hon tuggat sönder. Veterinären lät optimistisk, men ville ändå att Nhora skulle vara kvar för observation. Hon skulle få dropp för att mjuka upp bajset och så ville de göra en kontraströntgen för att se så det inte var stopp i tarmarna. Jag undrade om de inte kunde ge något som satte fart på magen, men det ville inte veterinären göra eftersom vi inte visste vad hon hade i tarmarna.

Nhora fick bli inskriven, och jag åka hem med ett tomt koppel. Det kändes jättejobbigt, trots att veterinären inte verkade ett dugg oroad. De skulle höra av sig om det blev någon förändring till det sämre. Jag fick inget vettigt gjort här hemma, utan försökte sova bort ett par timmar. Lite senare, när jag var ute på tomten med Lhine och Thone såg jag att det låg en bajshög under våra utemöbler! Vi sopade och lade ut en matta där i fredags, så alltså hade Nhora bajsat någon gång mellan fredag eftermiddag och lördag morgon. Lhine och Thone skulle aldrig bajsa där, och gör större högar, så jag visste att det var Nhoras. Jag tog på mig handskar och tittade igenom bajset, som innehöll en massa gräs och sand, och ringde sedan till Valla och berättade om mitt fynd.

Resten av dagen låg jag och slöade i soffan. När kvällen närmare sig och de inte hört av sig så försökte jag intala mig själv att allt förmodligen gick bra, och vid 20-tiden kom ett sms där det stod att Nhora mådde bra. Hon hade inte bajsat än, men hade fått mat och ätit med god aptit. Skönt!

Imorse vaknade jag vid 7-tiden och gick upp och roade mig med städ, tvätt och disk i väntan på att Valla skulle ringa. De skulle ringa nån gång mellan 10-14, så det kunde bli en lång väntan. 09.55 ringde de, och sa att Nhora var pigg och glad. Kontrastvätskan hade gått igenom som den skulle, så det var inget som satt ivägen och på röntgenbilderna hade de sett att bajset rört på sig genom tarmarna. Hon hade bajsat ordentligt sent på kvällen, sovit gott under natten och sedan bajsat ordentligt igen under morgonen. Vid 13-tiden var jag välkommen att komma och hämta henne!

Innan jag fick träffa Nhora så gick en djursjukskötare igenom vad de hade gjort och hur det hade gått. Det var ungefär samma information som jag fick över telefonen. Jag frågade när hon senast fick dropp, och det hade dom kopplat bort igår. Det hade gett bra resultat så de hade inte behövt göra något mer. Nhora hade snabbt blivit pigg, skällt lite grann vid ett tillfälle men sedan accepterat situationen så de tyckte att hon hade varit jätteduktig. Natten hade varit lugn och på morgonen hade hon kräkts lite galla, så då var magen tom. Idag hade hon fått mat två gånger, blivit rastad och fått ett bad.

Det hade varit mycket sand och gräs i bajset, så nu får det bli rastningar i koppel på tomten när vi inte aktiverar henne med något annat så att hon inte roar sig med att äta en massa gräs, jord och sand. Jag frågade om hon kanske behövde få mer vatten på maten, men djursjukskötaren trodde inte att det behövdes när jag sa att Nhora äter färskfoder. Förmodligen hade vi kunnat lösa det här hemma, men det hade tagit lite längre tid.

När jag inte hade fler frågor och funderingar så gick hon och hämtade Nhora, som blev helt överlycklig när hon såg mig sitta på golvet i rummet. Hon dök ner i mitt knä, och kissade en hel sjö! Lilla gumman då. När vi tackade för oss och gick ut ur rummet så tassade Nhora glatt fram genom korridoren. Ingen stress att komma därifrån, så hon verkar ha haft det bra på Valla. Skönt att se!

Här hemma blev det full rulle direkt! Jag trodde att Nhora kanske skulle vara lite trött och vilja sova en stund, men icke. Skonkosten, ett torrfoder, som hon ska äta i några dagar har hon slukat i ett nafs. Hon har röjt med leksaker och busat med Thone, precis som vanligt. Nu sover hon dock som en stock, men jag ska snart väcka henne så hon får sitt femte och sista mål mat för dagen.

9 juni, 2019 | Inga kommentarer »

Skriv en kommentar

Namn:

Mail:

Hemsida: