Stress, stress, stress och så ett utbrott på det

Jösses, vilken dag det här blev! Inatt vaknade jag av att Thone satt i sängen och flåsade, och när jag satte mig upp så for hon ut i köket och ställde sig vid altandörren. Jag släppte ut henne, och hon satte sig och kissade direkt. Hon verkade inte helt nöjd efteråt, utan såg fortfarande kissnödig ut. Jag började förstås fundera på om hon hade fått urinvägsinfektion, men när hon verkade vara klar kunde vi gå in och lägga oss igen.

När det var dags att gå upp så såg jag att hennes blod börjat ljusna, och hon slängde upp rumpan i Lhines ansikte och höll på och dansade runt henne. Lhine, som inte verkar ha haft något höglöp, var inte ett dugg intresserad av Thones inviter. Något hade uppenbarligen hänt med Thones löp iallafall, och efter att skickat bilder på Thones löpfläckar på golvet och trosskyddet hon haft under natten så bad mamma mig att försöka få tid för ett progesteronprov innan jag skulle åka och jobba.

Medan jag väntade på att Djurdoktorn skulle ringa upp så försökte jag göra mig och Evelina klara för att åka, ifall att vi skulle få en tid direkt. Tyvärr hade dom inga bra tider kvar. Mamma trodde inte att det kunde vara dags för parning redan, utan hon har räknat med att det borde vara dags på lördag. Jag började känna mig lite stressad, nu när jag inte kan vara ledig från jobbet hur som helst, men försökte ändå tänka att mamma borde veta bäst.

Jag provade att ringa till Jägarvallens djursjukhus också för att kolla om man kunde ta progesteronprov hos dom, och dit var vi välkomna direkt. På med ytterkläder och sen ut till bilen med hundarna, Evelina, vagnen, hennes väska och påsen med de smutsiga stövlarna och termobyxorna. Jag visste ju inte om vi skulle hinna hem innan det var dags att lämna henne på förskolan.

Evelina blev först jätteglad när jag sa att vi skulle åka till doktorn med Thone. ”Ja! Thyra är ju där!”. När jag förklarade att Thyra var borta, uppe i himlen, och att hon inte kommer hem igen så blev hon ledsen. ”Jag vill inte att Thone ska vara borta! Jag vill ha min Thone!”.

Det gick jättebra hos veterinären, både Thone och Evelina skötte sig alldeles utmärkt. Sen var det bara att åka vidare mot sjukhuset för att lämna in Thones blodprov. Vi fick parkera längst bort på parkeringen, så det var tur att jag var smart och tog med vagnen. Inne på sjukhuset kom vi typ halvvägs innan jag kände att jag inte hade en aning om var vi skulle. Till slut kom vi rätt iallafall.

Att åka ut från parkeringen var inte det lättaste. När vi skulle svänga mot bommarna så insåg jag att det skulle bli väldigt trångt om vi skulle få möte, så jag fick backa tillbaka jättelångt, vända bilen och åka runt åt andra hållet. Vi kom ut, hann åka hem och vara hemma i typ 10 minuter innan det var dags att åka till förskolan. Pust! Ingen frukost hade jag hunnit få i mig, och hundarna hade inte fått sin långpromenad.

Progesteronprovet visade att värdet bara låg på 13, så än var det ingen panik. Fast sen när jag läste i pappret jag fick med mig från veterinären så blev jag lite förvirrad. Värdet skulle dubblas för varje dag som gick, och då borde det typ vara försent på lördag? Thyra blev ju parad tre gånger under fem dagar vid ett av sina löp… Jag kommer även ihåg att vi tog progesteronprov på Lhine en gång, och att ingenting stämde då.

Enligt mammas beräkningar, och erfarenhet, så borde lördag vara rätt dag. Vi kör på det och håller tummarna!

På jobbet var det full fart, och jag fick stanna kvar en timme extra. Efter jobbet blev det att leta julklappar till julklappsspelet som vi ska spela hos mina föräldrar på juldagen. Något som behövde bli klart idag, för jag har inte mer än kanske en ledig dag innan julafton. Det gick snabbare än jag förväntat mig, och jag kände mig nöjd när jag äntligen kunde åka hem för idag!

Den nöjda känslan dog när jag öppnade ytterdörren, och möttes av en väldigt arg, ledsen och upprörd Evelina. Hon brukar inte ha några utbrott, men idag tog hon tydligen igen alla utbrott hon inte haft. Min plan om en lugn kväll och att komma tidigt i säng var bara att stryka. Evelina skulle verkligen inte sova, utan det var gap, skrik och tårar i en evighet kändes det som. Hon var kissnödig, hon var hungrig, jag fick inte ligga i sängen… Hon fick ha sitt utbrott, och till slut så bara vände hon och lade sig ner i sängen och berättade vad hon hade gjort på förskolan idag. Hon ville bli kliad på ryggen, och sen tog det inte många minuter innan hon somnade.

12 december, 2018 | Inga kommentarer »

Skriv en kommentar

Namn:

Mail:

Hemsida: