Från pojke till man


Trazzel, LPI Höstglädjens Hearts Burst Into Fire.

Som en del listat ut och sett på Facebook så är anledningen till att Trazzel är här en parning, eller rättare sagt tre parningar. Efter att ultraljudet på Lhine visade att hon var tom så började både jag och mamma fundera på nya planer. Alla våra tikar löpte samtidigt, så tre i huvudet planerade kullar blev helt plötsligt noll. Egentligen så skulle Ingrid parats först och vi hoppades på att Lhine inte skulle börja löpa förrän i april/maj, men så började Lhine löpa bara några dagar efter Ingrid och mamma ville inte ha två valpkullar på en gång.

Iallafall så började tankarna snurra ordentligt. Lhines egna systrar var ju själva för gamla för att paras, döttrarna ur hennes första kull hade nyligen löpt och döttrarna ur hennes andra kull är både för unga och omeriterade. Tankarna gick då till Thyras döttrar, och de i första kullen var som sagt för gamla. I den andra kullen, som är efter Rhivas pappa Tino, fanns Vittra, men hon bor ända uppe i Sundsvall.

Då var det bara Thyras sista och tredje kull kvar, Småstjärnorna. Jag frågade mamma om inte Sasha skulle kunna vara ett alternativ, som var tänkt som fodertik redan när hon var valp. Det var ingen dum idé, så jag hörde av mig till matte Emma och frågade om hon skulle kunna tänka sig att låna ut henne för en valpkull. Emma blev jätteglad och rörd av frågan, och berättade även att löp var på gång för Sasha hade börjat bli kladdig i byxorna. En liten stund senare skickade Emma en bild på en bloddroppe.

Sen så var det ju det där med hane, och ögonlysning. Två dagar senare blev det bestämt vilken hane det skulle bli, eller nästan iallafall. Både jag och mamma hade glömt bort det lite grann, men tanken var att Rhiva skulle paras med Trazzel så varför inte ta honom till Sasha? Dessutom så insåg vi att Thyra skulle bli mormor och Ingrid farmor till valparna. Som jag nämnt ett antal gånger förr så är dom halvsystrar, och otäckt lika varandra till både sätt och utseende.

Varken Sasha eller Trazzel var ögonlysta eller testade för GR_PRA1, plus att Trazzel bor på Gotland, så det var inte bara att tuta och köra. För att inte dra igång världens cirkus så blev det bestämt att en av dom skulle testas för GR_PRA1, och Cattis kunde snabbt ordna en tid för Trazzel. Eftersom att det gått åt helvete med hunderiet i år så visste både jag och mamma att Trazzel skulle vara bärare, men han visade sig vara fri!

I onsdags tog Cattis och Trazzel färjan från Gotland till Oskarshamn, där jag plockade upp honom och så skulle han få bo här i en vecka tills Cattis skulle komma över till fastlandet igen för att vara med på Höstglädjens lydnadshelg som är nu i helgen. På djurkliniken i Katrineholm var de snälla och klämde in två ögonlysningstider i torsdags åt Trazzel och Sasha. Om det skulle gå att para dom eller ej blev alltså inte klart förrän då.

När båda ändå var på samma plats så tänkte vi testa och se om Sasha var i höglöp, annars så skulle de iallafall få bekanta sig lite med varandra. Jag och husse Sebastian tog med oss hundarna och gick in i skogen vid djurkliniken och först så verkade det som att det var lite för tidigt. Sasha var mest intresserad av att rulla runt och blev inte alls imponerad när Trazzel drog upp jord och mossa för att visa hur stor och stilig han var. Så fort han uppvaktade henne så satte hon sig ner eller vände bort rumpan.

Efter en sisådär 40 minuter kände jag att vi lika gärna kunde gå tillbaka till bilarna, men det tyckte varken Trazzel eller Sasha. Tydligen behövde dom den där stunden att bekanta sig och känna av varandra. De lyckades inte få till det riktigt själva, och det var ju lite bökigt att de behövde ha koppel på sig, men ingen av dom blev störda av att Sebastian och jag var precis intill och stöttade. Vid det tredje försöket gav jag en hjälpande hand, samtidigt som jag hade en nyfiken mamma i telefonen, och lyfte upp Sasha lite grann och sen var det klart!

Jag ringde upp mamma på vägen hem, och hon hade inte trott på mig när jag sa ”Nu blir det parning!”. Utan min hjälpande hand så hade det nog inte blivit någon parning, så jag själv kände mig lite stolt också. Jag börjar nästan känna mig lite som en parningsexpert. Lhines parningar har jag åkt iväg på själv, men att stötta sin egen tik är ju inte jättesvårt. Nu skulle ju jag både ge instruktioner till Sebastian om hur han skulle stötta Sasha som aldrig blivit parad förut och agera hanhundsägare åt Trazzel som heller aldrig parat förut och som jag inte ens umgåtts med i ett dygn än.

I fredags och igår så var mamma, Emma och Sasha här, och det blev två parningar till. Det var självklart väldigt uppskattat av både Trazzel och Sasha att de kunde vara lösa på uteplatsen och busa som de ville. Igår hade vi lite otur med vädret, så under hängningen fick Trazzel och Sasha ha ett varsitt badlakan över sig för att inte bli helt genomdränkta. Fast hellre regn än en massa minusgrader!

Nu är det bara att vänta och se om det blir något av de här tre parningarna. Varken jag eller mamma tar ut något i förskott den här gången…

11 maj, 2015 | 8 kommentar »

8 kommentarer till “Från pojke till man”

  1. Sandra:

    Åh vad jag håller tummarna för er!! Trazzel verkar ju supermysig av det du skrivit!

  2. Cattis, Trazzel och Nemo:

    Vi håller alla tummar och tassar på att det blir valpar ❤️

  3. moa:

    Har skickat intresseanmälan så jag håller verkligen tummarna!! Hoppashoppas ☺❤

  4. Nina:

    Håller tummarna att det blir smått

  5. Elin:

    Håller tummarna!

  6. Zandra, Lova & Lystra:

    Kommer blir en grym kombination!!! Jag och Lystra håller tummarna för att hon ska bli moster. 🙂

  7. Sandra:

    Men åh vad spännande! Håller tummarna för valpar!

  8. Jeanette,Sly & Joy:

    Kul! Håller tummarna!!! 🙂

Skriv en kommentar

Namn:

Mail:

Hemsida: