Mattefjanten
Som liten var Thyra en riktig lite rövare när hon var ensam hemma med de andra hundarna och hittade på en massa hyss. Ett tillfälle som jag kommer ihåg så himla väl var när vi hade varit och ätit julbord och möttes av ett totalt kaos när vi kom hem… Lilla Thyra fem månader hade då brytit sig igenom barngrinden in till mammas och pappas sovrum, där hon roat sig med att tugga hål i mammas madrass och sedan plockat med sig senaste Golden Nytt ut i hallen och strimlat den.
Hon hade även brutit sig in i vardagsrummet, där hon tuggat av antingen en lampsladd eller sladden till dammsugaren. Kommer inte ihåg vilket hon hade gjort just då, och om hon hade hittat på något mer i vardagsrummet. Mitt bland alla hyss så hade hon blivit kissnödig och kissat på hallgolvet, och för att vi inte skulle märka något så hade hon hämtat x antal meter nyinköpt gardintyg på bordet i hundrummet och släpat det genom köket och sedan lagt det över sin kisspöl.
Pappa var galen, mamma var vansinnig, hunden skulle ut ur huset och jag satt i kökssoffan med Thyra i knäet och grät…
En månad senare flyttade jag hemifrån, och ett halvår senare flyttade Thyra också hemifrån – till mig. Sedan dess har hon inte tuggat på en enda sak, men att bli lämnad ensam var till en början det värsta som fanns. Thyra ville inte vara utan sin matte en enda sekund till. Jag filmade Thyra ett tag när hon var ensam hemma, och när hon inte satt vid dörren och gnällde eller skällde så vankade hon fram och tillbaka.
Jag fick till slut ordning på det, tills vi flyttade till Norrköping. Då började allt om igen, men jag fick snabbt ordning på det igen. Sen när Lhine kom in i bilden så blev Thyra mycket lugnare. Lhine blev ensamtränad från dag ett, och såg det där med att vara ensam hemma som ett utmärkt tillfälle att passa på att ligga och sova i sängen.
Efter att vi flyttade till Norrköping 2006, så dröjde det flera år innan hon kände sig ensam och övergiven igen. När vi var hundvakt åt Lystra så blev det för mycket när jag tog ut bara henne på en promenad, och då var det liv i luckan när vi kom tillbaka igen. Men efter det har Thyra inte haft några problem med att vara ensam hemma, fram tills efter My Dog i år.
Redan första arbetsdagen efter My Dog så satte skällandet igång igen. När vi umgåtts dygnet runt under tre dagar så var det tydligen inte okej att jag lämnade henne ensam. Så har det varit lite till och från under året, och det har varit ett väldigt tydligt mönster. Efter varje tävlingshelg och workshop med landslagstruppen där vi har sovit borta och umgåtts dygnet runt så har jag kommit hem till en skällande Thyra efter jobbet.
Både under EM och NM blev det väldigt mycket bilsittande för Thyra, och Ayax, för att undvika att hon skulle känna sig ensam och övergiven på hotellrummen. I bilen är hon lugn och tyst, och lägger sig till och med ner och sover. Hon har väl lärt sig genom åren att sitter man i bilen så kommer matte alltid tillbaka efter en stund.
Veckan efter NM fick Thyra och Rhiva följa med och ligga i bilen medan jag jobbade, eftersom att jag visste att Thyra skulle skälla annars. Sen den här veckan så har dom haft sovande sällskap av Lenny som jobbat natt och kommit hem lagom till att jag åkt.
Nu under kvällen var jag och Lenny hos grannarna, som bor mittemot våran lägenhet i samma trapphus, och spelade kort. Vi var där i knappt fyra timmar, men när vi skulle gå in till oss igen så hörde jag från hallen att Thyra hade satt igång att skälla. Varför?!? Det är ju inte första gången vi varit hos grannarna liksom. Efter kvällsrastningen fick Thyra gå in i sovrummet som vanligt, för där sover hon varje natt på sin madrass bredvid sängen, och jag gick in på toaletten. Då satte Thyra igång att gnälla, fast att hon hade sällskap av Lenny…
Herregud, lilla Thyra. Hur töntig kan man vara?