Tävlingsmyndig
Igår fyllde Rhiva 10 månader och blev därmed även tävlingsmyndig! Jag har varit sugen på att vi ska ut och tävla så fort som möjligt, men det kommer få dröja. Varför ska vi ha bråttom?
Inspirerad av helgens kurs gav vi oss på något nytt i träningen idag, nämnligen två små kedjor. Jag ville liksom kolla av lite, så vi stannade till på Norrköpings brukshundklubb på vägen hem från jobbet. Planen var att göra en ingång på planen, ställa upp och sedan belöna. Därefter inkallning, transport och hopp över hinder.
Ingången på planen fick jag bryta och göra om från början ett par gånger, då jag inte ville släppa igenom nosande i backen. Till slut kom vi fram till den tänkta startpunkten. Jag kopplade loss och ställde upp för fritt följ, och drog fram leksaken som jag hade gömd bakom ryggen innanför tröjan. Hej och hå vad vi kampade, tjoade och busade.
Monterade ut leksaken ur Rhivas mun, ställde upp igen och lämnade henne för inkallning. Hon satt jättefint och satte full fart direkt när jag ropade på henne. Hyfsat bra ingång blev det också. Inte alls så stor stöt mot benet som jag väntat mig. Berömde med rösten, klappade lite på henne och applåderade sedan medan jag backade ifrån henne. Där fick vi in lite nos mot näsa, tanken är att vi inte ska tappa fokus mellan momenten, innan vi vände upp så hon gick vid min sida.
Hopphindret hade jag förberett med fyra plankor innan jag tog ut Rhiva ur bilen. Vi ställde upp, jag lämnade henne och gick runt hindret. Ställde upp på ganska nära avstånd för att hon inte skulle lockas att springa på sidan. ”Hopp!”. I ett skutt hoppade Rhiva över hindret med god marginal, landade lite bakom mig och slöt sedan upp vid min sida. Jag klappade lite på henne igen, applåderade och backade några steg med henne framför mig och drog sedan upp leksaken igen. Duktiga lilla valp!
Tyvärr lyckades hon sno åt sig leksaken och sprang iväg med den själv och hade ingen jättelust att komma tillbaka med den(!?!). Hon som brukar vara så himla duktig på det. När hon lagt sig ner för att tugga på leksaken gick jag fram och kopplade henne och band sedan upp henne en liten stund medan jag höjde hindret. Hon stod duktigt stilla, men det var inte jättekul att bli uppbunden och lämnad. Matte blev nog inte så jätteglad över den egna leken med leksaken…
Rhiva fick sedan göra tre hopp över hinder till, på fem plankor. Det gick hur bra som helst! Jag provade att ställa mig på lite olika avstånd, och till slut hittade jag ett bra avstånd där Rhiva landade framför mig och sedan kunde göra ingång istället för att flyga förbi mig. Kände mig väldigt nöjd när vi gick tillbaka till bilen och åkte hem!
