Lydnadstävling på Västervik BK
Tack så mycket för alla grattis som jag och Lhine redan hunnit få efter dagens 1:a pris i lydnadsklass elit! Den där 1:a-pris-burgaren jag lovade Lhine blev inte av, men ikväll när vi grillar så blir det korv till hundarna… och så fick Lhine och Thyra dela på resterna av morsdagstårtan som det bjöds på i Hälla.
Hela vägen från Linghem till Västervik regnade det, och det vräkte på ordentligt i väntan på lottningen. Varken jag eller Lhine har något emot regn, i lagom mängder. Ösregn är väl inte det smidigaste att träna och tävla i, och då skulle jag faktiskt kunna förlåta Lhine om hon lade sig ner under sittande i grupp…
Tack och lov lättade regnet lagom till gruppmomenten, och snart kom solen och värme på. Det blev full pott på båda gruppmomenten idag! Jag och Lhine hade startnummer 3, och fick sitta i bilen medan första ekipaget var inne på planen. Lhine kändes taggad när det var vår tur, och det började riktigt bra. Fria följet kändes jättefint, och jag kände mig glad och nöjd där vi gick!
Sedan blev det en liten dipp. Lhine ställde sig på tävlingsledarens kommando, och när jag plockat upp henne efter ställandet så gjorde hon ett till ställande… Hon gjorde ett snabbt sättande, och när jag gick varvet runt tänkte jag positiva tankar. ”Kom igen, nu jobbar vi på!”. Fint läggande och avslut. Sedan var det då dags för inkallningen… som var riktigt kass. Seg start, segt tempo, dubbelkommando efter ställandet… Blä! Lhine fick såklart en massa beröm ändå och pepp inför rutan.
Lite halvosäker start ut mot konen, men så gnistrade det till om Lhine. Så nöjd hon såg ut när hon vände upp mot mig! Precis som i Gamleby så stod både rutan och dumrutan bredvid varandra, fast spegelvänt, så Lhine började springa mot dumrutan istället. Idag hade jag is i magen och tänkte att hon skulle få springa och leta en stund innan jag lade mig i, och till slut stannade hon och bad om hjälp. Det behövdes bara en dirigering, så hittade hon in i rutan. På inkallningen hörde jag inte henne komma springande, och när jag kikade över axeln kom hon travandes lite osäkert. ”Ja, kom då!”. Ett riktigt fult dubbelkommando, men det kanske ger resultat på nästa tävling…
Sen rasade de höga poängen in. Dirigeringsapporteringen var bara så fin! Snyggt konskick och raka vägen till rätt apport. Full fart ut, full fart in och snabb ingång. Metallapporteringen genomfördes snabbt och enkelt. Nu började jag vädra 1:a pris, så jävlar vad nervös jag var inför vittringen. Lhine satsade för fullt ut mot pinnarna, och nosade så lugnt och fint. ”Rätt!” sa tävlingsledaren när Lhine greppat en pinne och var på väg in. Yes, yes, yes!
Lhine gjorde en fin fjärr, men så avslutade vid med ett onödigt dubbelkommando. Ha, ha. När jag stod bredvid Lhine och skulle sätta upp henne, då låg hon kvar. Aja, skitsamma. Vi hade klarat det. Jag visste det! Superglada sprang vi av planen och hämtade Lhines belöningspåse som vi kampade lite med innan Lhine fick äta upp köttbullarna som låg i den.
Sittande i grupp 10
Platsliggning 10
Fritt följ 9 Några sena sättande
Dumrutan 8 Nosar, stannar upp
Inkallning 8 Dk, tempo
Rutan 5 Många kommandon, dk, fel väg in
Dirigeringsapportering 10
Metallapportering 10
Vittringsapportering 10
Fjärrdirigering 9 Dk
Gunn Therese:
Sara, Tosse och Vittra:
