Vettskrämd
Usch, i natt trodde jag för några sekunder att Lhine var död.
Jag hade redan gått och lagt mig när Lenny kom hem från jobbet igår straxt efter 23-tiden. Någon timme senare vaknade jag till när Lenny öppnade dörren till uteplatsen för att släppa ut hundarna. Först viskade han till Thyra att hon skulle gå ut och kissa, och sedan viskade han samma sak flera gånger till Lhine. Till slut hör jag hur han säger till sig själv ”Äsch, hon vaknar ju inte.”. Då blir jag klarvaken på en halv sekund!
– Vaddå vaknar inte?!? Lever hon? Tänd lampan och kolla!
– Hon är här, säger Lenny medan han lyser med mobilen i ansiktet på henne och menar att hon är vaken när han ser att hennes ögon är öppna.
Lhine ligger helt stilla, så jag kastar mig upp och sätter mig på golvet nedanför sängen där Lhine ligger. Trycker in ena handen i armhålan för att känna efter hjärtslag, men hinner såklart inte känna något innan jag skakar Lhines kropp som känns livlös och ropar hennes namn i halv panik. Då kommer den äckliga känslan krypande över mig. Fy, det var så hemskt.
Det får inte vara så, så jag kastar armarna runt Lhines bröstkorg för att resa henne upp. Då känner jag att det är liv i henne, men hon bara hänger med kroppen. Jag reser upp henne på alla fyra, och där står hon sen och ser ut att undra vad fan jag håller på med. Det verkar inte vara några som helst fel på Lhine, och när jag säger åt henne att gå ut och kissa så går hon ut och sätter sig på gräsmattan och gäspar. Nattrastning var inte ett dugg intressant, så Lhine får komma in och lägga sig igen.
Fy alltså, jag vet inte vad som hände i natt. Otäckt var det iallafall. Liksom, hon bara låg och tittade rakt ut i ingenting och reagerade knappt när jag skakade hennes kropp. Hon måste ha varit så jävla trött att hon bara ville få sova, och inte bli väckt för att gå ut mitt i natten.
.Nora och Mira.:
