Grisbiten, igen
Min, s.k feta(!), gris på språng i parken. I mina ögon är hon alldeles lagom.
I söndags när jag och Lhine var och tränade sÃ¥ hade vi en lÃ¥ng lekpaus, och hade sönder ytterligare en leksak. Innan vi stod där med varsin del sÃ¥ fick jag en flygande Lhine i armen. Samtidigt som hon kampar bättre och bättre sÃ¥ blir det svÃ¥rare och svÃ¥rare att ta leksaken ifrÃ¥n henne. Jag skulle ju kunna be henne att släppa den, men varför ska man göra det lätt för sig? Lhine har iallafall kommit pÃ¥ att jag brukar passa pÃ¥ att försöka sno Ã¥t mig leksaken när hon tuggar och gör omtag. Efter att ha stÃ¥tt passiv en stund sÃ¥ slappande Lhine av en stund, och jag kunde rycka Ã¥t mig leksaken, men Lhine var snabb och ville ha tillbaka den – och tog min arm. Aj.
Idag har vi varit ute i parken och lekt, och börjat slita sönder hundarnas fina krokodil som de fick i somras. Även idag fick jag ett bett, runt handleden.
