Ett litet tips
Tapetsera inte om när ni har en löptik!
IgÃ¥r vid 10-tiden kom mÃ¥larna hit och slog snabbt in min möbelhög i plast och täckte golvet med papper. När vi kom hem sen igen pÃ¥ kvällen sÃ¥ var det skrapat, rivet och spacklat. Taket hade blivit nymÃ¥lat ocksÃ¥. Jag som har tyckt att Thyra har blodat väldigt lite under löpet kan idag ändra mig lite grann. Det är blodspÃ¥r pÃ¥ pappersgolvet, och hon har även viftat blod pÃ¥ väggarna! Nu spelar väl inte det sÃ¥ stor roll eftersom att det är pÃ¥ de gamla asfula blÃ¥a tapeterna… men till ikväll mÃ¥ste jag komma pÃ¥ nÃ¥got smart för att skydda mina nya fina tapeter. Istället för blÃ¥tt kommer mitt rum nu bli ljusgrÃ¥tt med en läcker mörk fondvägg. Jag lär nog inte känna igen mig, och kommer vara sÃ¥ sugen pÃ¥ nya möbler!
Jag packade snabbt en väska igår när målarna kom och räknade med att vi skulle få hålla oss borta hela dagen, men de skulle vara klara redan runt lunchtid. Vi åkte först till brukshundklubben en stund och tränade, och sen åkte vi ut till Hälla. Ville få lite hjälp att välja tapeter. Hade först fastnad för en ljus tapet med glansiga rutor, men mamma varnade mig för att allt skulle synas på den. Tillsammans kom vi fram till dom tapeterna som åker upp på väggarna idag.
Tänka vara snäll och ge hundarna en lÃ¥ngpromenad där de skulle fÃ¥ springa lösa, men vi avbröt den när vi gÃ¥tt ungefär en sjättedel och vände hemÃ¥t igen. Vi gick längs kanten mellan en stubbÃ¥ker och en mindre skog, och lite längre fram stod det visst ett rÃ¥djur. Jag tänkte ”Fan!”, Thyra tänkte ”Är det sant?!?” och Lhine tänkte ”Tjoho, vilken lattjo grej!”. Thyra verkade mest chockad över att fÃ¥ se ett rÃ¥djur pÃ¥ sÃ¥ nära hÃ¥ll, typ 5 meter, sÃ¥ hon hann inte reagera förrän jag redan ropat Ã¥t henne att stÃ¥ kvar. Lhine som nästan snubblade över rÃ¥djuret satte sÃ¥klart fart efter det när det började skutta in i skogen. Busvisslade och ropade pÃ¥ henne en gÃ¥ng, och sÃ¥g att nÃ¥got var pÃ¥ väg tillbaka ut ur skogen… rÃ¥djuret, med Lhine lite halvslappt galopperandes efter sig. RÃ¥djuret skuttade iväg frÃ¥n mig, och jag ropade bara ”Här är vi!” och viftade med armarna sÃ¥ avbröt Lhine direkt och kom. ”Jaha, är ni kvar där?” sÃ¥g hon ut att tänka. Fy vad skönt det är att hon är sÃ¥ korkad ibland.
För dryga 2 veckor sen skuttade det upp en hare framför henne precis när jag släppte henne lös pÃ¥ kvällspromenaden. Vi gick dÃ¥ tillsammans med tvÃ¥ grannar och deras hundar, och efter bara 20-25 meter bröt Lhine när hon insÃ¥g att ingen annan följde med. DÃ¥ tänkte jag ocksÃ¥ ”Fan!”, men valde att inte ropa pÃ¥ henne för det skulle kanske bara jaga upp henne istället.
Efter att Lhine simmat en stund i Ã¥n pÃ¥ vägen hem sÃ¥ blev det att sitta i den trÃ¥kiga bilen ett tag. Jag hade väl egentligen tänkt att vi skulle röra oss hemÃ¥t dÃ¥, men dÃ¥ ringde en valpköpare och berättade att hon krockat och inte kunde hämta sin Ida. DÃ¥ blev det att följa med mamma in till Norrköping för att leverera valpen. Det var en bit att gÃ¥ frÃ¥n bilen, sÃ¥ jag provade att sätta Ida i papperskassen med papper, mat och filt som jag bar pÃ¥… och hon satt där sÃ¥ snällt hela vägen. Jösses sÃ¥ okomplicerad valp, men sÃ¥ har ju storasyster Thyra ocksÃ¥ varit hela tiden.
Det var en blogg om ingenting, och nu ska jag bort till pappa och diskutera min (Johannas) idé om en hemmabyggd sänggavel. Inga mer fettfläckar och rivmärken från hundarna på tapeten!
Sara:
