Vilket roligt träningspass jag har haft med Thone idag på kvällen! Jag tog på henne lina, stoppade en lurvig kampleksak innanför jackan, fyllde fickorna med godis och så tog vi med en dummie ut för att träna apportering ute på tomten. Först var det lite virrigt och Thone tänkte lite för mycket godis, men så var det kanske för enkelt att bara kasta ut dummien en kort bit på en platt gräsmatta. Hon behövde nog få använda hjärnan lite också.
För att skoja till det lite så gick vi runt till den andra kortsidan där jag kastade ut dummien, och sedan tog jag med henne i linan och gick bort en bit längs långsidan. Jag satte mig ner och höll om henne och väntade ut att hon skulle titta bort mot hörnen och släppte iväg henne. Full fart iväg, sedan tog det några sekunder och sedan kom hon farande i full fart… förbi mig. Hon kom in till mig när jag ropade på henne och klappade händerna, men där lovarna hon kan tänka sig att göra vill jag ju inte ha. Jag vill ju att hon springer raka vägen till mig.
Hon fick förstås beröm och godis ändå, och dummien lämnade hon i handen. Vi gjorde om samma sak igen, och när hon kom tillbaka runt hörnet på plockade jag fram leksaken jag hade innanför jackan. Då kom hon raka vägen, behöll dummien tills jag tog den i handen och sedan busade vi en stund med leksaken. Vi gjorde samma sak ytterligare en gång, men nu avvaktade jag lite för att se var hon hade siktet inställt. Hon sprang raka vägen mot mig, så när hon var nästan ända framme så plockade jag fram leksaken.
Därefter fick det räcka med apportering idag, och istället så använde vi de resterande godisbitarna till att träna lite tricks. Snurrar, slalom där jag gick både fram- och baklänges, gå runt och så började vi lite lätt med sitta fint.
Lenny kommenterade förresten häromdagen att han tyckte Thone var duktig när vi tränade inne i vardagsrummet. Men så kom det en efterkommentar om att hon bara är duktig när man har godis. Jag sa inget men tänkte att vem vill jobba gratis? Hon får förstås betalt väldigt ofta, men har en låg lön i form av torrfoder.
21 december, 2015 | Inga kommentarer »
Thones förra halsband har börjat bli väldigt trångt, så nu ikväll har jag roat mig med att pyssla ihop ett nytt. Det fick förstås bli med reflex igen, och för första gången så provade jag att göra ett halsband med tre olika färger. Jag tycker det blev riktigt snyggt! Hon ska förstås få ett koppel med samma färger också, men den orangea reflexfärgen tog slut, så det måste jag beställa hem först.
20 december, 2015 | Inga kommentarer »
Lhine och jag kommer in på planen vid 46:25.
Thyra och jag kommer inte på planen vid 01:30:00.
17 december, 2015 | Inga kommentarer »
Den här fina bilden tog Lasse Moell på mig och Lhine under vår start på SM, och vi ser ju riktigt proffsiga ut! Jag tycker om bilden så mycket att den faktiskt kommer få hamna på väggen här hemma. Länge har jag tänkt att ett par bilder från speciella tävlingar ska framkallas, ramas in (eventuellt tillsammans med rosetten från samma tävling), sättas upp och skapa en glad minnesvägg. Det är kanske dags att ta tag i det snart…
16 december, 2015 | 2 kommentar »
Ett par år var jag så där äckligt duktig och tog fina bilder på hundarna att göra julkort av. Sen kom jag av mig samma år som Rhiva föddes, eftersom att jag bara hade Thyra hemma och tyckte att det vore orättvist att inte ha Lhine med på julkortet. Därefter blev jag bekväm och köpte vanliga i butik istället, för det är inte lätt att få till julkänsla utan snö, få till bättre bilder än man redan lyckats med och dessutom få tre hundar att se glada ut samtidigt…
I år har det dock känts som ett måste att få till ett julkort med Evelina och hundarna! Jag har haft det i bakhuvudet länge, men inte tagit tag i det och igår kände jag att det började bli panik med att ens hinna beställa och få hem julkort innan jul. Så igår sa jag till Lenny att vi var tvungna att göra det idag.
Under kvällen ritade jag en inte så fin bild av min idé, sms:ade över den till Lenny, plockade fram Evelinas tomteluva, hundarnas tomteluva, satte dit julgranskulor i Lhines gröna julhalsband med bjällror, letade fram rött glitter och klädde in en stor kartong i julpapper. Det kändes jättebra när all rekvisita var klar! Jag plockade även fram långlinan, för att kunna binda upp Thone eftersom att hon inte kan sitt-stanna-kvar.
När Lenny äntligen gick upp var jag så peppad på att vi skulle få till ett jättefint julkort! Thyra med tomteluva, Thone med rött glitter runt halsen, Evelina liggande på mage ovanpå det stora paketet och Lhine med julhalsbandet och julkulor runt halsen.
Jag och hundarna gick ut i förväg och gjorde ordning scenen, och jag hade med en hel kartong med hundgodis och belönade upp dom massor när jag satt och lagt dom på sina platser. Jag hade även lagt ut kameran på rätt ställe för Lenny att fota ifrån. Därefter knackade jag på fönsterrutan för att tala om att vi var redo, och Lenny kom ut med Evelina. Det här skulle gå så snabbt och lätt när allt var förberett!
Eller inte…
Thyra tappade tomteluvan, drog ner öronen och satt tungt framåtlutad. Lhine tyckte paketet var otäckt, lutade sig ifrån det och såg ut som sju svåra år. Thone for upp, ner, hit och dit. Jag plockade bort tomteluvan och knöt glitter runt Thyras hals, satte tillbaka Thone på sin plats, tog av Lhine julhalsbandet och lade henne ner istället. Då hade Evelina hunnit bli trött i nacken och lade sig med ansiktet rakt ner och talade om att hon inte ville vara med mer.
Hundarna fick frikommando och jag drog en lång ful ramsa. Efter att tittat på bilderna så var jag fånig och grät en skvätt innan jag slängde allihopa i papperskorgen. Nu har det gått ett par timmar sedan det misslyckade försöket att ta ett fint julkort, och nu känner jag att vem bryr sig egentligen om jag skickar ett vanligt julkort eller ett fint med hundarna och Evelina? Till nästa år ska jag vara ute i god tid, fota alla en och en och göra ett kollage istället.
15 december, 2015 | 2 kommentar »
Fy så söta! Lhine/Tino-barnen på sin 3-veckorsdag för 4 år sedan. Överst är det Våga, sedan Lilo, Rhiva, Pontus och Wilmer.
14 december, 2015 | Inga kommentarer »
Japp, idag blev det att gå upp tidigt igen. Det blev dock lite sovmorgon, för klockan ringde inte förrän 04.00. Två timmar senare var jag, Evelina och mammas valpköpare Susanne och Ingegerd på väg upp mot Stockholm, eller rättare sagt till Norrköping för att plocka upp mamma också. Lenny tyckte inte jag var klok och fattade inte grejen med att sitta och åka upp idag igen, men igår blev det ju inte att gå och titta bland alla försäljare. Det och att sitta vid goldenringarna var vad som stod på schemat idag.
Vid första goldenringen mötte vi upp Cattis, så vi var ett härligt litet gäng Höstglädjare som hängde ihop under resten av dagen. Tyvärr så var det väl inget som var så jätteintressant att titta på i goldenringarna, men vi tittade väl inte ordentligt heller. Det fanns liksom ingen plats kvar längst fram vid ringbanden, och Evelina stal ganska mycket av uppmärksamheten. Nu menar jag inte att alla hanar var fula, men när jag och mamma tittar så tänker vi förstås på vad som skulle kunna passa våra tikar.
När det var dags för tikarna så var vi alla sugna på att kolla vad försäljarna hade att erbjuda och började röra oss ut från C-hallen. Det var dock lättare sagt än gjort, för det blev ett antal stopp under vägen för att prata med folk som ville hälsa på Evelina. Jag tycker bara det är trevligt, och Evelina har inget emot det heller, men till slut fick jag fälla ner suffletten så att ingen skulle se henne och kanske anta att hon sov.
Det var ungefär samma försäljare som det varit de senaste åren, och många hade inte ens mässpriser. Istället talade de gärna om att man kunde beställa från deras hemsida, till samma pris som på mässan. Jag passade ändå på att köpa en ny klotång och favoritschampot, och precis innan vi skulle avsluta shoppingrundan så slog jag till på en stor kartong med hundkex också. Jag kunde ju inte komma hem utan något gott till hundarna!
13 december, 2015 | Inga kommentarer »
Då var årets festligaste tävling, SM i heelwork to music och freestyle, redan över. För många handlar ju tävlingarna under året om att försöka kvala till SM. När kvalperioden är slut har man drygt 1 1/2 månad på sig att finputsa detaljer och komma i toppform, och när PM:et kommer så blir det pirrigt och nervöst. På morgonen när man är på väg till Stockholm hundmässa är det stressigt och man känner lite panik över hur långa köerna kommer vara redan vid 06.30 och om man kommer hinna in i tid till banvandringen… Sen drar tävlingen igång, och på ett svisch är det hela över och man har inte haft tid eller ro att titta på något av de andra ekipagens program.
Här ringde klockan redan 02.30 imorse, eftersom det tar en liten stund att klä på Evelina och mata henne. Min plan var att vi skulle komma iväg 04.00, men jag hade räknat med att vi skulle bli lite sena ut genom dörren och det blev vi också förstås. Resan upp var inte särskilt behaglig, då det visade sig vara halt ute och bakdäcken fick ett släpp i höjd med avfarten vid Kolmården. Detta är ju min första vinter med nya bilen, så jag vet ju inte riktigt hur den är att köra vid halka.
Vi kom fram i lagom tid ändå, och efter att jag varit och köpt en parkeringsbiljett fick hundarna gå och rasta av sig. Det blev bara en kortis, då båda två var duktiga och gjorde både nummer ett och två ganska snabbt, och när vi var tillbaka vid parkeringen så var det redan halvt kaos och det började bli lång kö vid entrén.
På väg mot entrén så mötte vi ett annat freestyleekipage, och jag föreslog att vi skulle vara fräcka och klämma oss in först i kön. Det hade jag inte vågat göra själv, men nu blev vi typ sju stycken med tre hundar. Några sura miner blev det, men jag låtsades som att jag inte hörde och sedan pratade vi högt om hur stressigt vi hade det och att vi inte kunde förstå varför vi inte kunde få en egen ingång.
Thyra och Lhine hamnade förstås i veterinärbesiktningen, men den gick rätt snabbt ändå. Sedan var det bara att skynda bort till finalringen och lasta av all packning. Jag vet inte hur jag lyckades, men när jag fällde upp buren så kom tummen i mellan och det blev ett hål i själva fingeravtrycket. Det gjorde jätteont, och började blöda så pass att jag fick skynda iväg för att få ett plåster eller något liknande. Jag fick gå med andra handen under tummen för att inte droppa blod överallt… Det kändes ju som en jättefin start på årets SM.
Efter att jag varit och fått tummen tvättad och omplåstrad så blev det banvandring. Thyra och Lhine fick gå in på planen ett par minuter var för att känna av miljön och titta på allt runtomkring. Lhine som tycker det är lite äckligt med luckorna i golvet fick kliva över dom ett par gånger för att känna att de inte var farliga.
Jag var förstås lite nervös, men kände mig ändå ganska lugn innan det började närma sig vår tur. Att Evelina var med gjorde att jag inte tänkte så mycket på själva tävlingen som jag brukar göra. Hon gjorde mig även påmind om att varken jag eller hundarna var i toppform och att vi fick se SM som en bonus i år eftersom att vi haft lite annat för oss under året.
När jag och Lhine var näst på tur så peppade jag upp henne och belönade upp vår nya start. Jag hade en plan på hur vi skulle gå in, men den gick i stöpet när det tog för lång tid för mig att ställa upp rekvisitan. Istället för att börja gå fot med henne en bra bit utanför planen, så blev det att hämta henne precis utanför och gå rakt in… och där blev det stopp. Det såg ut som att hon fick scenskräck, men förmodligen blev det som att gå in i en vägg för henne med den svarta läktaren och strålkastare rakt i ögonen.
Fokuset försvann förstås helt och hon var inte alls med i början. Vi missade en grej i början på grund av det, men jag struntade i det och vi körde vidare. Det tog en liten stund innan hon kom igång, och i mellanpositionen så gick hon ut två gånger, men efter det så flöt det på och hon jobbade upp sig så fort vi ökade i tempo.
Det kändes ju lite tråkigt att det blev som det blev i början, men det blev inga stora strul. Jag hade inte tänkt titta på resultaten idag, men blev ändå nyfiken och kunde inte låta bli. 23.00 poäng och cert fick vi, så det kändes helt okej faktiskt. Vi startade som sjunde ekipaget, och gick in på en 3:e placering så vi skulle inte komma sist heller. En 9:e placering blev det till slut, och det är en placering högre än vad vi hade på kvallistan.
Thyrasonen Malte som gjorde sin första start i klass III i slutet av augusti gjorde ju SM-debut idag, efter att fått en reservplats i onsdags, och han och Marit kom på 10:e plats med 22.97 poäng och cert. Jättekul!
När det började närma sig min och Thyras tur så var det tyvärr dags för ett utrop i högtalarna, så vi fick vänta ett par minuter till. Jag var förberedd på det, men hade ändå hoppats på att vi skulle hinna köra vårat program innan utropet. Thyra gjorde jag inget särskilt med innan, och hon kändes lugn och sansad när vi gick in på planen. Hon började till och med jobba så lugnt och fint att vi kom någon hundradel efter i musiken.
Hon tänkte fuska lite när hon skulle gå i sidleds framför mig, eftersom att jag gjort en liten ändring där vi går ett varv åt samma håll och ett varv åt varsitt håll, men jag lyckades bromsa henne och få henne rätt. Hon lyssnade fint på stoppet under fotgående innan hon skulle gå runt mig, men missade snurren innan slalomen. Det kändes ändå lugnt och fint, men sen när hon skulle backa ifrån mig med svärdet så blev det lite för mycket. Hon gjorde en snurr istället och började gnissla.
Jag höll mig lugn och spelade med, så vi kom rätt i musiken ändå och den lilla ändringen vi gjort för att hon inte ska fuska med backandet och snurren bakom min rygg funkade bra. Däremot så höll hon inte linjen när hon skulle gå i sidleds, utan gnisslade och smög sig framåt mot mig. Där kunde ju jag själv gått lite snett bakåt för att behålla avståndet, men det är ju lätt att vara efterklok… Eftersom att hon var så nära mig när jag skulle sätta mig ner så missade vi den nya grejen vi tränat in. Vi missade även vårat avslut, då en hysteriskt gnisslande Thyra hellre ville upp i mitt ansikte än att ställa sig bakom mig med tassarna på mina axlar.
Det kändes inte så kul att Thyra fick separationsångest inne på planen, för hon kändes väldigt samlad när vi jobbade ihop. Jag visste att det skulle kunna bli så, och jag kände mig jättenöjd med övriga delar av programmet, att det inte slog över helt och att hon inte skällde. Dessutom kändes det ju jättekul att fått visa upp en pigg och fartig hund på 11 år och 4 månader för publiken!
Förra året sa jag att jag inte skulle starta med båda två, eftersom att Thyra går upp av mässmiljö och stressar upp sig om hon inte får vara hos mig. Dessutom så är hon lite skendräktig, vilket inte passar så bra ihop med freestyletävlandet. Det blir lite mer av allt då, vilket passade jättebra när vi tävlade lydnad. Innan hon började löpa så hoppades jag på att hon skulle vänta till SM, och gärna löpa under SM, för då blir hon lite lugnare.
Om jag skulle kvala med båda två till nästa års SM, då får jag välja vem jag ska starta med eller erbjuda att någon annan får starta med Lhine.
Med sju ekipage kvar så gick vi in på en 4:e plats, med 25.07 poäng och cert. En placering som jag visste att vi inte skulle få behålla, men poängen kändes okej och jag var glad över att både Thyra och Lhine fick cert. Vilken placering vi kom på hade jag ingen aning om när vi åkte hem, inte förrän vi gjorde ett stopp i Nyköping och Lenny fick ta över ratten. En 6:e placering blev det, bara 0.2 poäng från en stor glittrig rosett! Poängen var jättetighta mellan placering 3-6, så det kändes ändå som att vi var med där i toppen.
När vi kom hem här så kröp jag ner i soffan med Evelina och tittade på livesändningen från SM, och även på våra egna program. Ibland behöver man ju låta saker och ting få smälta, men jag är väldigt glad över att jag tittade redan idag för allting såg ju mycket bättre ut än det kändes och missarna syntes ju knappt tack vare att jag höll mig lugn och bara körde vidare.
Evelina trodde jag förresten skulle vara jättetrött efter en halv dag på Stockholm hundmässa, men hon busade, styrde och ställde och lät inte mig få nån lugn och ro i soffan. Hon skötte sig förresten alldeles utmärkt under SM, och fick hänga med mig och Thyra in i finalringen under prisutdelningen. Någon som är trött däremot, det är Thone. Det är så att man kan tro att hon har fått en spruta med lugnande… Hon orkade knappt bli glad när vi hämtade henne hos Susanne.
12 december, 2015 | 1 kommentar »
