Duktig liten hund
Oh, vad rolig hon är att träna med lilla Rhiva! De tydliga framstegen som syntes i tisdags på träningen med mamma och Angelica har dessutom gett en extra kick. Då kan det vi håller på med inte vara helt fel. I vardagen går hon bättre och bättre i kopplet och främmande människor är i de flesta fall inte så himla intressanta längre.
Hon har en hel del hyss för sig, men jag har tagit åt mig av det som Maria Brandel sa på föreläsningen i förra veckan. Vad är viktigt? Vad vill jag att Rhiva ska kunna? Med det i huvudet har jag t.ex kunnat skratta när Rhiva klättrat upp på köksbordet för att leka i den rena tvätten. Inatt suckade Lenny när Rhiva hämtade en tidning och började strimla den i sin bädd, medan jag fnittrade och bara sa ”Den där ungen kommer bli riktigt smart, läser redan tidningen!”.
Nu har vi precis varit ute och tränat en stund på gräsmattan utanför, och vilket roligt träningspass. Vi hade med den lilla apportbocken ut, och Rhiva greppade den jättefint. Tjoho! Tisdagens övning knäckte den koden! Hon fick både greppa den från mina händer, från marken och när jag erbjöd den. Vad skönt, då kan man nästan säga att apporteringen för lydnadsklass I är klar.
Vi har alldeles nyligen börjat träna ingångar, och det gjorde vi i tre omgångar med lek emellan. Provade att kasta iväg pingelbollen en bit och direkt när Rhiva greppade den så började jag jobba för att få in henne, och hon gjorde bara en liten lov innan hon kom och korvade sig med bollen hos mig. Efter sista kastet innan vi gick in så kastade hon sig rakt på mig med bollen. Härligt!
Ingångarna visar jag med handen, och tack vare klossträningen är hon inte så svår att vända plus att hon själv har ett litet hum både om sin bakdel och var hon ska hamna. Känns inte som att det kommer dröja länge innan hon kan göra ingångarna själv…
