Länge sen sist

Vår lilla bloggpaus blev väldigt lång, 8 månader lång. Ibland har jag saknat att sätta mig framför datorn och skriva, men det har liksom inte funnits så mycket att skriva om. Sen kom ju Covid-19 och ställde till det också…

Nu ska jag försöka få liv i bloggen igen, och här kommer en liten sammanfattning om vad som hänt sedan november.


Lhine, J FDI FDII HTMI HTMII HTMIII SE HTMCH SE LCH Höstglädjens Dreamline.
07.04.02 – 20.02.25

LHINE finns tyvärr inte med oss längre. I slutet av januari var vi hos veterinären för en ordentlig kontroll då jag tyckte att Lhine blivit väldigt trött och slö. Veterinären kunde inte hitta något förutom att Lhine kändes lite stel. Hon fick Metacam och blev lite piggare igen. Några dagar senare börjar hon löpa. Alldeles för tidigt, men hon hakade på Nhora som börjat löpa två veckor tidigare.

Det blev inget normalt löp, utan istället för att bli ljusare så blev det bara mörkare och mörkare, och tjockare. Jag ringde veterinären igen och vi fick en tid för ultraljud några dagar senare. Jag skulle hålla koll på henne och höra av mig igen om hon verkade må dåligt. Lhine hann sluta blöda tills det var dags för veterinärbesöket, men vi åkte dit ändå.

Jag trodde och hoppades att vi åkte i onödan, att allt skulle se bra ut, men så var det tyvärr inte. Äggstockarna och livmodern såg inte ut som de skulle. Jag kommer inte riktigt ihåg vad veterinären sa, för mina tårar hade redan börjat rinna. Snyftandes frågade jag om det var allvarligt, och det var det. Lhine behövde opereras snarast, absolut senast nästa morgon. Veterinären trodde att Lhine hade haft problem med livmodern och äggstockarna länge, även under tidigare löp. Vilket kanske förklarar varför hon löpt oregelbundet och gått tom vid två parningar.

Att Lhine inte skulle utsättas för en sådan operation, det hade jag redan bestämt för länge sen. Thyra var äldre när hon blev opererad för livmoderinflammation, men yngre i både kroppen och huvudet. Eftersom att Lhine själv utsett sig till husses hund kunde jag ändå inte ta beslutet helt själv. Lhine fick följa med hem, och hemma mötte vi en chockad och ledsen husse. Jag förklarade läget och de två alternativen igen, och vi var överrens.

Jag ringde det jobbiga samtalet, och sedan skämde vi bort Lhine rejält de sista timmarna. Lhine och jag tog en promenad, bara hon och jag. Hon fick lufsa i sin takt och äta kalkon. Lennys föräldrar kom hit för att vara barnvakt åt Evelina, och de hade med sig grisöron till Lhine. En semla fick hon också.

Hos veterinären fick Lenny bestämma takten, och vi tog god tid på oss att säga hej då till Lhine.


Thone, LD STARTKLASS LDI RLD N RLD F RLD A SE RALLYCH Höstglädjens Gleam Of Golden Dream.

THONE och jag provade ju på mästarklass i rallylydnad i höstas, och fixade championatet på två tävlingar. På vår tredje tävling slog vi till med en 100-poängare, och efter det blev vi lite sugna på att försöka kvala till SM. I mitten av februari var vi i Värnamo, och tog två cert med 92 poäng och 99 poäng. Vi var även på en tävling i Gamleby i slutet av februari, där det rasade ner stora tunga sjok av snö inne på banan. Jag och Thone försökte oss på den ena banan, men halvvägs så dundrade det till. Vi fick bryta och starta om, men jag blev stressad och kunde inte riktigt koncentrera mig. Självklart dundrade det till igen, och jag valde att bryta. Vi strök oss från den andra banan och åkte hem istället.

Det kändes väldigt surt, och i efterhand ångrar jag ens att vi utsatte oss för den risken som snörasen faktiskt innebar. Hade vi fått mail eller sms med information om att det kunde rasa ner snö på banan, då hade jag valt att stanna hemma.

Men, men. 79, 91, 92, 96, 98, 99 och 100 poäng hade vi sedan tidigare och med 10 starter till planerade så hade vi ju goda chanser att försöka kvala till SM… innan Covid-19 satte stopp för det. Sedan dess har vi nog inte tränat ett enda pass rallylydnad.

Den 7:e juli fyllde Thone 5 år, vilket firades med ett gott tuggben ute på tomten. (Äntligen har vi en hel tomt igen, efter att det blev uppgrävd och iordninggjord i oktober).


Nhora, Höstglädjens Living A Golden Dream.

NHORA drog igång sitt första löp i mitten av januari, och en månad senare fyllde hon 1 år! Dagen därpå var det dags för röntgen, och resultatet blev HD grad A och ED 0!

I januari började jag och Nhora på en lydnadskurs för Heléne Lindström på High5. 6 tillfällen, varannan vecka. En jättebra kurs, och vi utvecklades verkligen massor från det första tillfället till det sista. Det var så att de andra deltagarna sa ”Wow!”. Nhora tyckte det var jätteroligt att gå kurs, och gav verkligen allt vid varje tillfälle. De sakerna jag ville ha hjälp med, de löste vi snabbt med enkla tips från Heléne. Ibland skrattade Heléne och undrade vad vi haft problem med.

Vi  hade planerat att debutera i lydnadens startklass i slutet på mars, men det satte Covid-19 stopp för två dagar innan tävlingen. I början av juni fick vi äntligen göra vår debut, och det blev en riktigt bra debut. Nhora kändes ungefär som på träning, och tyckte det var kul inne på tävlingsplanen! Hjärnan orkade inte riktigt hela vägen, men den enda större missen var att hon glömde sätta sig ner efter hopp över hinder. Vi fick vårat första uppflytt, med 180 poäng! En 2:a placering blev det också av 14 startande.

EVELINA växer så det knakar, och har hunnit tappa både sin första och andra tand! Den 11:e juli fyllde hon 5 år, och det firades faktiskt med ett litet kalas ute hos mina föräldrar.

31 juli, 2020 | Inga kommentarer »

Skriv en kommentar

Namn:

Mail:

Hemsida: