Sov gott Molly
Idag har vår lilla marsvinsflock krympt och blivit ett par. Förra fredagen, när jag och Thyra var nere i Göteborg, så ringde Lenny och sa att Molly var dålig. Att hon lät konstigt ibland när hon skrek, kändes mager och att hon tappat päls. Inget utav marsvinen är någon tjockis, och Molly var mest min då Lenny valde ut Mimmi som vi fick samtidigt som sin favorit, så jag tänkte först att det var viktskillnaden mellan dom två han reagerade på eftersom att Mimmi är störst.
När jag kom hem på söndagen så märkte även jag att hon magrat av, fast att hon under helgen smaskat i sig av hö och grönsaker som vanligt, och hon hade knappt någon päls kvar på magen och kala fläckar på kroppen. Första tanken när jag såg henne var avlivning, men efter lite googlande verkade det passa in på något som heter sellnic, som marsvinen kan få när de blir nedsatta. Hos veterinär fick vi Stronghold utskrivet, som alla tre fick droppar av.
Under veckan har de blivit extra bortskämda med grönsaker för att Molly skulle få i sig ordentligt med vitaminer, men i fredags började hon bli svullen i huden och drack jättemycket. Hon såg bara för hemsk ut, med sina kala fläckar, mjällflagor och sårskorpor där hon kliat sig. Det gjorde ont att titta på henne, och hon ville inte att man skulle ta på henne. Idag fick det vara nog. Invirad i en handduk fick hon smaska i sig en stor bit gurka innan avfärden till marsvinshimlen.
Sorgligt, men ändå en lättnad på något vis. Hon var ingen ungdom, vi gav det en chans men nu under helgen så kändes det verkligen inte som att det skulle vända och bli bättre. Mimmi, och lilla Mori som Lenny kom hem med i höstas, verkar också ha vetat att något var på gång. De har kivats lite med varandra, samtidigt som de varit framme och nosat på Molly. Nu under kvällen har buren sanerast, Mimmi har klättrat på gallret och viljat komma upp i knäet medan Mori varit lite rädd när man stoppat ner händerna i buren.
Molly var bara ett marsvin, men lite tomt är det ändå.
