Arkiv för december 2012

Sponsorfika

I veckan hörde Eva av sig till mamma och ville komma ut och titta på valparna och lämna över gåvor till valpköparna, så idag har jag, mamma, Eva och Lina haft det trevligt med valpmys, fika och en massa prat. Trots att det är hela tre månader sedan vi sågs sist så kändes det ändå som om att det var igår.

Eva var en av mina chefer på hunddagiset som jag fick sparken ifrån, men hon valde att sluta och påbörja egna projekt under 2011. Lina är Evas dotter, och vi kämpade och slet tillsammans från morgon till kväll under lite mer än 1 år. Jag är så glad att vi fortfarande har nära kontakt, även om vi som sagt inte ses så ofta, och även att mamma och Eva har hittat varandra.

Till valpköparna lämnade Eva en varsin gåva i form av anteckningsboken ”Minns!” från hennes serie Änglahundar. Mamma och jag fick också en varsin, och jag kommer göra som Eva föreslog – klippa, klistra och anteckna olika minnen från alla äventyr med hundarna. Blir perfekt att sätta in första bilderna och skriva in första minnena från mitt och Thyras tävlande på My Dog!

Om ni blir nyfikna på Evas serie Änglahundar, klicka in här!

Eva, Lina och Frida, Linas storasyster som jag också jobbat med, är just nu i full gång och snickrar på sitt familjeföretag Dog and people. I början av januari slår de upp portarna för sitt hunddagis, och de kommer även ha friskvård, kurser och en inomhusarena för uthyrning!

21 december, 2012 | 2 kommentar »

När mamma blev arg

20 december, 2012 | 3 kommentar »

Ordentlig träning med tjejerna!

Äntligen! Efter frukost och långpromenad så packade jag ryggsäcken med köttbullar och leksaker och klädde mig varmt för ett par timmars träning på hundungdom. Under tiden som jag klädde på mig packade Rhiva upp allt ur väskan, och sen när jag dragit igen dragkedja så låg hon nära och vakade vid den och väntade på att vi skulle komma iväg.

Rhiva har verkligen ärvt Lhines tjuvande. Lhine rotar alltid i allt och plockar upp allt möjligt ur påsar och väskor. Men till skillnad mot sin mor så kommer inte Rhiva och visar upp sina fynd, utan de ska spridas ut över hela golvet. Det roligaste som finns är ju när jag har med min jobbväska in och den inte är helt igendragen, hon plockar ur varenda liten pryl!

Vi var ute på hundungdom vid 11, och Rhiva fick vara först idag. Vi började med lite bollbus där hon fick rusa över golvet och jaga sin roliga tennisboll. Sedan samlade vi ihop oss och tränade ställande framför en liten spegel. Gick väl sådär, eftersom att vi var tvunga att gå så nära spegeln för att jag skulle kunna se något, men ett par ställanden blev det under gång där jag skickade bollen bakåt. När Rhiva själv började sakta av framför spegeln så fortsatte vi nos mot näsa istället.

Det blev även lite fotgående, men inte alls mycket eftersom att hon tycker att det är lite kusligt när det knakar i golv och väggar. När hon började bli allt för okoncentrerad tränade vi lite tricks istället. Slalom mellan benen och hennes nya trick ”Kanin!”. Vi började med det ordentligt igår kväll, och idag har hon börjat hitta lite balans när hon sitter fint. Snart är hon nog lika duktig som Thyra och Lhine.

Sen var det Thyras tur, och jag lät vår freestylelåt gå på repeat på hög volym. Ibland tränade vi rörelser i takt till musiken och ibland helt tvärtom. Jag tror, eller snarare vet, att hon lyssnar till musiken och själv ökar tempo när musiken ökar och det vill jag försöka få lite mer balanserat till My Dog. Varierade godis- och bollbelöning, och när det kom ett skall vid en snurr så tog vi en liten paus, där jag kom på att jag kanske skulle låta henne ha bollen i munnen medan vi tränade de mer fartfyllda delarna.

Med bollen i munnen blev Thyra tyst, och mycket mera samlad. Hon är ju inte den som droppar saker hur som helst, så till nästa år kanske det är något att tänka på. Att göra ett program där hon får bära på något under vissa delar av programmet… Thyras träning blev iallafall superbra, och fram till My Dog och även under uppvärmningen på My Dog så ska jag nog låta henne få träna med bollen i munnen och se om vi kanske kan banta bort lite ljud. Jag har inget emot själva skallen, men det är svårt att hålla ihop henne eftersom att hon varvar upp samtidigt.

Lagom till att vi var klara så var det dags att åka och plocka upp Nathalie och Ayax, för att sedan åka tillbaka till hundungdom igen och träna tillsammans med dom. Thyra och Lhine kändes klara, så då var det Lhines tur. Hon blir helt till sig av att få träna på hundungdom, så det var ett himla hoppande och skuttande i hennes ben. Med henne blev det inte så mycket träning, då det blev lite kortslutning och hon både skulle runda och hoppa på rallyskyltarna jag ställt upp… Något nytt som vi måste träna på!

Vi hann iallafall träna snurrar inåt och utåt samt lite olika vändningar. Snurrarna stillastående vid sidan gick bra, men sen när vi gick fram och tillbaka mellan två skyltar blev det kaos och hon provade att gå runt dom och stämpla dom med framtassarna. Aja, roligt hade hon iallafall.

Efter dagens träningspass kunde jag med gott samvete åka iväg en sväng på sena eftermiddagen för att prova Ikeas julbord med Carro. Utslagen i ansiktet är lite bättre, men på halsen och öronen är det fortfarande rött och kliar rejält så det fick döljas med utsläppt hår och uppdragen krage. Jag tycker själv att jag ser rätt så motbjudande ut, men det går ju inte ner fortare för att jag gömmer mig hemma…

19 december, 2012 | 4 kommentar »

Valpgos

Idag åkte jag, mina utslag och hundarna ut till Hälla för att hälsa på Ingrids valpar som jag inte sett på ett par veckor. Sist var väl precis när de fyllde fyra veckor tror jag, och i helgen är det dags för dom att flytta hemifrån. Det hade såklart hänt massor med dom sen sist, och vilket röjargäng. Jättesöta och alla var väldigt lika varandra, men vilken skillnad mot Rhiva och hennes syskon. Både i storlek och päls, och även ljudnivån tror jag. Har för mig att Linekullen var ganska tyst..?

Allihopa fick komma ut i köket och röja med mamma Ingrid, mormor Virus, Hicka och Albin. Självklart hittade dom alla mindre lämpliga ställen att vara på, och en säck potatis var ju jättekul att leka med. Potatisar över hela golvet, som dom var snälla och försökte hjälpa mamma att skala.

Mamma hade tänkt att jag skulle ställa dom på köksbordet så hon kunde fota dom, men lycka till att försöka ställa valpar i den åldern som aldrig blivit ställda förut. Det vara bara för mamma att lägga ner kameran, för bilder hade inte blivit ett dugg rättvisa. Valparna hade inte sett kloka ut nånstans i princip. Varför ska man stå still när det finns så mycket att upptäcka?

Det blev tyvärr inga bilder tagna med min kamera heller, för vädret var jättegrått och trist. Tanken var att hela gänget skulle fått gå ut och röja tillsammans när vi var två som kunde hjälpas åt att hålla reda på dom, men de fick nöja sig med köket.

18 december, 2012 | 1 kommentar »

Seg dag med roligt avslut

I lördags kväll började jag få utslag på ena armen, små röda utspridda prickar. Igår när jag vaknade var jag röd och prickig på halsen och under dagen spred det sig till nacken, ljumskarna och sidorna av kroppen. Jättesnyggt, eller inte. Inatt har jag kliat mig i sömnen, vilket gjort allt ännu värre. Lenny fick kolla igenom mig när han kom hem från jobbet, och konstaterade att det blivit mycket värre.

Försökte få tag på en läkare under morgonen, och skulle bli uppringd. Två timmar senare ringde jag igen, och efter en stund blev jag uppringd av en sjuksyster som rekommenderade kortisonkräm i väntan på att läkaren skulle ringa upp. Om det inte skulle bli bättre under eftermiddagen tyckte hon att jag skulle åka till sjukhuset. Nja, sjukhuset känns lite väl så länge jag inte får allvarligare problem än utslag och klåda.

Iallafall så har det känts väldigt segt att vakta mobilen nästan hela dagen. Har inte tagit mig ut på någon ordentlig promenad med hundarna ifall att det skulle ringa, och jag vill heller inte avbryta ett träningspass för att det ringer. Lite träning av tricks har vi fått pyssla med i köket bara. Framåt eftermiddagen ville Lenny att jag skulle följa med när han skulle leta julklappar till sin familj, och jag tänkte att i värsta fall så får det väl ringa i kaoset bland allt folk.

Jag tycker inte om att prata i telefon, och när jag är så illa tvungen så vill jag helst göra det ostört så jag kan koncentrera mig… men det ringde inte under tiden vi var på stan, inte på hela dan. Suck! Nu sitter jag här med utslag upp över öronen och i ansiktet, väl insmord i kortison.

När vi kom hem från stan så var grannen ute med sin 4-månaders amstaffblandning på deras uteplats. Vi har tidigare pratat om att hon och Rhiva skulle kunna få leka någon dag, men jag har dragit lite på det eftersom att jag ville att Rhiva skulle röntgas först och sen har jag inte tagit mig för och frågat. Men nu ikväll gick Lenny rakt på sak och frågade om vi skulle ta ut Rhiva så hon och Donna fick leka.

Rhiva och Donna, som så många gånger hälsat på varandra genom och över staketet blev helt överlyckliga när de äntligen fick träffa varandra på riktigt! Donna gjorde förresten ett försök i helgen och hoppade över deras kompostgaller och klängde på vårat när hundarna var ute på uteplatsen. Men som sagt, nu fick de äntligen leka med varandra. Hej och hå vad de for omkring på grannens uteplats. Full fart runt, runt, runt och så tuggade de på varandra.

När vi tyckte att det var färdiglekt för den här gången så var Rhiva helt slut, och så nöjd!

17 december, 2012 | 3 kommentar »

Sällskapet framför NM

16 december, 2012 | 4 kommentar »

Sofflördag

Idag ringde klockan 08.30 så att hundarna skulle hinna få sin morgonrastning och frukost innan jag gosade ner mig med täcke och kuddar i soffan för att titta på NM i heelwork to music och freestyle. Jag har inte varit särskilt intresserad av heelworken tidigare, utan mest tyckt att det varit riktigt tråkigt att titta på, men idag blev jag verkligen imponerad. Det var flera program som var riktigt bra, och det är något speciellt med snygg heelwork!

Finskorna var överlägsna och fick med hela sitt lag till morgondagens finaler. Alltså wow, vilka rena och snygga positioner och smidiga övergångar. Ibland höll jag på att glömma bort att jag satt hemma i soffan och var på väg att applådera. Sverige fick med ett ekipage till final, Ulrika med dobermannen Diva, och deras program var också sådär stilrent och snyggt så det var de väl värda!

När freestylen drog igång så blev jag först lite besviken, då det inte var riktigt samma klass som i heelworken, men sen kom det igång. Sverige vann dagens lagtävling och fick med tre ekipage till morgondagens final. Kul!

Imorgon var det tänkt att jag skulle åkt upp till Stockholm Hundmässa och sett finalerna live, och shoppat lite, men fick idag veta att de jag skulle åkt med inte kan åka. Nu är klockan snart halv tio på kvällen och jag har inte lyckats hitta någon annan som ska dit, så jag får missa shoppingen och istället se finalerna från mitt hörn i soffan.

Om det var någon som missade att allting sändes via livestream så har ni länkarna nedan. Även finalerna kommer sändas via livestream imorgon. Ungefär 47 minuter in i filmen från HTM:en så har ni det ekipaget som blev mina favoriter, och som även vann dagens tävling.

x NM heelwork to music
x NM freestyle

15 december, 2012 | 1 kommentar »

Woho, full fart mot helgen!

14 december, 2012 | Inga kommentarer »

Hur svårt kan det vara…

… att hålla reda på en hund?!? Uppenbarligen jättesvårt!

Imorse såg jag på lång avstånd att jag och hundarna skulle möta två stycken som var ute och gick med varsin labrador. Thyra som alltid går lös kallade jag in och sa åt henne att gå nära samtidigt som jag kortade upp Lhine och Rhivas koppel. När avståndet minskade så började den ena labradoren att smyga och ägaren gjorde inget åt det. Det kändes inte som att det skulle bli ett jättebra möte, så jag gick åt sidan med mina tre och satte dom ner.

Den som gick med den icke smygande labradoren började locka och pocka med sin hund för att smidigt passera, medan den andra fortsatte att smyga. Jag ställde mig framför Lhine och Rhiva så jag hamnade emellan och pockade på deras uppmärksamhet eftersom att Lhine har dåliga erfarenheter i bagaget och Rhiva tyckte att den smygande hunden såg jättelattjo ut. Berömde dom och sa att dom var jätteduktiga som satt kvar, och tyckte att jag hade gjort det jättesmidigt för labradorerna att passera…

… men helt plötsligt så är den smygande labradoren framme hos Thyra som sitter med rast ragg och ser helt förskräckt ut. Jag blev halvt hysterisk och skrek ”Men ta bort hunden då!!!”. Ärligt talat, jag hade tre hundar att hålla reda på och hon en! Hur svårt kan det vara att bara korta upp kopplet och gå förbi?!?

Gah! Jag vill att mina hundar ska kunna känna sig trygga vid hundmöten och lita på att jag löser situationen. De ska aldrig behöva oroa sig för att det helt plötsligt kan komma en hund framfarande.

13 december, 2012 | 5 kommentar »

Smaskens med kloklippning?

Jajjamän, här snubblar hundarna över varandra ut i köket när jag frågar om vi ska klippa klorna. Jag börjar alltid med Rhiva eftersom att hon har varit bökig, och under tiden som jag klipper hennes klor så sitter Thyra och Lhine på rad och väntar på sin tur. Det är ju nämnligen så att när man har klippt klorna så får man en godis, eller som idag – en sån där liten tuggpinne, och sen när alla tre är klara så får man en godis till! Rhiva som då får vänta längst på godis nummer två står och smackar, dreglar och tittar hysteriskt mot godisburken medan mamma och mormor får klorna klippta.

Rhiva har som sagt varit bökig med kloklippningen. Så som jag gjorde med Thyra och Lhine när de var valpar har inte funkat på Rhiva. Typ ingenting har funkat. Inte ligga, inte sitta, inte vara uppe på ett bord, inte bli distraherad av husse under tiden. Nej, hon har bara krånglat och ryckt i tassarna.

Men, så provade jag att inte låta henne se när jag klippte klorna utan satte mig på huk med ryggen mot hennes huvud och vek/lyfte tassarna bakåt, typ som när man kratsar hovarna på en häst, och det funkade. Inget krångel och bök alls. Det blir visserligen ingen finklippning utan bara klipp rakt av, men klorna blir iallafall klippta. Kommer inte exakt ihåg när jag kom på den smarta idén, men så har vi iallafall gjort nu ett tag och det funkar lika bra varje gång.

Thyra och Lhine sitter framför mig och erbjuder själva framtassarna som jag lägger på mina knän när jag klipper. Sen när framtassarna är klara så lägger de sig själva och tippar över på sidan så att jag enkelt kan komma åt baktassarna. När sista klon är klippt och jag säger ”Klart!” så slänger de sig upp med förväntansfull blick. Gooodis!

Här klipps klorna minst var 7:e dag, för långa klor är ju bland det fulaste som finn!. Tassarna blir platta och fula då med. Dessutom är jag lite allergisk mot pälstofflor, d.v.s vildvuxna tassar, och ska man kunna klippa tassarna snyggt utan att klorna ”sticker ut” efteråt så kan de ju inte vara långa. Punkt!

12 december, 2012 | 4 kommentar »