Fick vi inte mer tid tillsammans?
Usch och fy fan, de orden hann jag tänka idag när Rhiva hängde uppoch ner i mina armar medan jag bankade på henne. Under lunchpromenaden i skogen började hon kraxa och kräkas upp lunchen och såg inte alls ut att må bra. Det tog några sekunder innan jag insåg att hon hade satt i halsen. En av torrfoderkulorna jag belönat henne med hade kommit upp igen och fastnat!
Rhiva fortsatte att kräkas och snart hade hon kräkts upp hela portionen färskfoder, utan att fÃ¥ upp den jävla torrfoderkulan. Jag fick panik där vi stod i skogen, lyfte upp henne uppochner och började skaka och banka pÃ¥ henne. Det kändes som en evighet, men efter nÃ¥gra sekunder lossnade kulan. Den slängdes bort och sen fick Rhiva äta upp sin lunch igen. Lite äckligt kanske, men den hade ju bara hunnit vara i magen i en kvart eller nÃ¥t…
Förutom att ringa till Lenny direkt efterÃ¥t sÃ¥ höll jag denna händelse för mig själv ett par timmar. Kände att jag hade börjat stortjuta annars. PÃ¥ väg hem frÃ¥n jobbet sÃ¥ ringde jag mamma för att berätta, men det tog nÃ¥gra sekunder innan jag ens kunde öppna munnen sÃ¥ hon fick säga ”HallÃ¥?” nÃ¥gra gÃ¥nger innan jag fick fram orden. Usch, en jävla torrfoderkula!
Men tur att det slutade bra!
Carin,Cosmos & Joker:
