I morse när jag gick upp så såg det inte ut att bli så himla varmt idag. Bestämde mig då för att åka ut till Vidingsjö och ta morgonpromenaden längs 5-kilometersspåret. Tänkte att risken för värmeslag kanske inte skulle vara så stor, men där hade jag väldigt fel.
Efter 1 kilometer hade Lhines tunga redan börjat bli längre, och ingen av hundarna hade nÃ¥got vidare tempo utan travade sparsamt fram. Thyra är inte lika känslig som Lhine, som ganska snart började leta efter vatten. Normalt brukar det finnas geggiga diken och rinna vatten under spÃ¥ret pÃ¥ flera stället, men idag var det snustorrt! Vid ett ställe ställde sig Lhine till och med och tittade in ett litet vattenrör och sÃ¥g ut att ropa ”HallÃ¥! Vatten?” När inget vatten kom satte hon igÃ¥ng att gräva…
När vi nästan vara tillbaka vid motionscentret hade nog Lhine börjat fÃ¥ lite värmeslag, för dÃ¥ gav sig hon ut mitt pÃ¥ den stekheta fotbollsplanen, medan Thyra travade pÃ¥ framför mig längs med den skuggiga skogskanten. Innan vi Ã¥kte hem igen sÃ¥ gick vi bort mot omklädningsrummen, med hopp om att hitta en vattenslang… och det fanns bÃ¥de vattenslang och vattenskÃ¥lar! Lhine njöt verkligen av den kalla duschen, och kravlade fram pÃ¥ asfalten för att svalka magen. Thyra fick ocksÃ¥ en dusch, och verkade inte klaga hon heller.
5 juli, 2010 | 4 kommentar »
Det var pojkvännens kommentar efter att jag fått mig en utskällning för att jag inte låter socialisera mina stackars hundar..!
I onsdags förmiddag åkte vi alla fyra iväg till en sjö för lite sol och bad, trots stora mörka moln på himlen. När vi kom dit så var det redan en tjej där med sin rottistik, så vi parkerade oss en liten bit bort för att inte störa dom och för att Lhine skulle kunna få simma lös. Vi märkte inte mycket av varandra överhuvudtaget, för ganska snart så gick dom iväg på en promenad.
Efter en stund kommer det en annan bil, och Lhine som är ute och simmar skvallrar om att det kommer en hund bakom oss. Kopplad, men utan ägare i andra änden. Lenny ropar upp Lhine och jag kallar in Thyra som ligger och vilar i skuggan av en buske några meter bort. Då kommer hundens matte klampande.
- Är det två hanar?!?
- Nej, men dom ska inte hälsa!
Hunden, som ser ut att vara en rottweiler/shar pei-blandning, fortsätter (tack och lov med glad inställning) stega fram mot mig och Thyra, medan hans ägare inte alls har brÃ¥ttom fram att hämta honom. Istället börjar hon tala om bÃ¥de ditten och datten om hur fel jag gör som inte socialiserar mina hundar och bla, bla, bla… Jag fÃ¥r trycka undan hennes stora och överviktiga hund och säga Ã¥t henne att komma och hämta sin hund.
Kände irritationen växa inom mig, samtidigt som jag redan insett att den där kärringen inte skulle förstÃ¥ ett ord om jag öppnade min mun och förklarade varför inte hennes hund var välkommen fram till mina. När hon gjorde en paus för att ta luft sÃ¥ sa jag bara kort och gott att hon kände inte mina hundar och jag kände inte hennes. Punkt slut! DÃ¥ tog hon till slut upprört sin hund och traskade bortÃ¥t medan jag fick höra hur illa det skulle gÃ¥ för mig och mina hundar…
Gah! Vilka människor det finns.
5 juli, 2010 | 9 kommentar »
