Matte snackar skit
Jösses! Idag har Lhine fått träna apportering, och jag får nog ta tillbaka det jag skrev i förra inlägget om att hon blivit seg och tråkig. Iallafall när det gäller träning. Hon var ju faktiskt pigg och härlig igår när vi tränade lydnad ett par minuter, och under dagens apporteringsträning hade hon ta mig fan eld i baken.
Vet inte hur länge det är sen vi tränade apportering, men Lhine har iallafall inte tappat formen under vinteruppehållet. Hon har snarare vilat sig i form, och verkar även ha läst på inför öppenklassträningen. Det var fantastiskt kul att träna med henne idag.
Vi har aldrig tidigare tränat på långa raka skick eller dirigeringar från stopp… men idag visade Lhine att det finns där ändå! Efter stoppsignalen satt hon alert och väntade på vidare instruktioner, och sprang sedan rakt åt höger eller vänster när jag visade med arm och ben åt vilket håll hon skulle. Det var heller ingen tvekan om att hon skulle fortsätta rakt ut när jag sträckte upp båda armarna över huvudet.
Förutom att Lhine var hemskt lätt och rolig att föra, så gick det som sagt i en väldans fart också. Svisch ut! Svisch in! Full koncentration, inte en massa onödigt spring och öronen var precis där dom ska vara! Om inte Lhine är dräktig, då vet jag vad vi ska dämpa den sorgen med. Öppenklassträning!
Efter dagens träningspass känner jag mig väldigt tacksam över vilka underbara flickor jag har. Fartfyllda, okomplicerade och väldigt lättränade. Fråga inte hur jag gjort, dom är bara födda såna 
